Visst ska väl en riktig kvinna kunna inreda sitt eget hem på ett smakfullt sätt ...? Det är i alla fall den alltmer tyngande tron jag har haft sedan vi flyttade. Men nu erkänner jag: Det är helt omöjligt att få någon rätsida på detta hav som är mitt hem. Det dyker ständigt upp nya katastrofhörn och rumslösningar som skulle kunna få Feng Shui-trogna att börja kräkas på ett Exorcist-likt sätt. När dessutom J vill vara delaktig i alla beslut så är det bara att ge upp: vi kommer ingen vart. Vi måste ha hjälp!Och hjälp får vi. Kvittrande Marita kommer som en frisk höstvind och flyger genom rummen ... Ser. Pekar. Tipsar. Utan köptvång. Det är ju enkelt detta ...!
När hon flugit vidare står vi omtumlade i hallen, med en lapp med en tid inför nästa vecka då gardinmätartjejen ska komma. (Hon får saker att hända, Marita. Att hitta någon att sy gardiner hade tagit oss minst ett år. Till.) I huvudena har vi massor av bilder av hur våningen skulle kunna se ut. Men på ett osökt sätt så kommer nog transformeringen börja med att vi köper den där blekrosa Howard-soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar