Tillbaks!

En resa rikare och en illusion fattigare. Slottsemester i Italien är inte garanterat tippentoppen. Med myror på rummet, mögeldoft i badrummet och hela möblemanget från IKEA:s filial i Milano blev det inte många charmpoäng.

Charmpoäng i massor fick istället det första stället vi bodde på ett par nätter, ett fint f d kloster (fortfarande i grundarnunnans familjs ägo) med otroligt vackra omgivningar, sann gästfrihet och bisarr inredning.

Maten i Italien får som vanligt många pluspoäng (frånsett IKEA-maten på slottet) – mest minnesvärt:

• Lunchen på vägsjappet – härlig enkel pasta med vin i karaff till (och traktens gladaste och fullaste hantverkare vid bordet bredvid).
• Lunchen på klostret: korvar, ostar, grönsaker och nybakt bröd. Ihopplockad i all hast, med hjärtat. Och ett, i stunden, delikat hemgjort vin till.
• Gnocchettini med babyzucchini och små räkor på härliga restaurangen Corte dei Grilli i Capriata d’Orba.

Det är de små sakerna som gör det.

Barnmatssituationen höll på att sluta i katastrof eftersom vi bara tagit med oss svenska burkar för halva tiden. När vi sedan skulle mata Livia med de spännande nya italienska delikatessburkarna så tvärvägrade hon (ny smak, ny konsistens, salt (!), nervösa föräldrar med darrande skedar). För mitt inre öga såg jag framför mig hur hon skulle tvingas leva på gröt och brödkanter och bli utmärglad och få skörbjugg. Men på andra försöket slök hon hela burken. Och sen gick det som på räls. Väldigt stort utbud på barnmat i Italien! Dels färdigblandade rätter (de köpte vi) med kött, lite annorlunda grönsaker och små pastaringar, dels renodlade köttpuréer att experimentera med (t ex: struts, kanin och häst).

Men nu är vi hemma igen hos den svenska barnmaten och faktiskt ska vi börja laga egen barnmat – för nu mina kära vänner är köket klart! TA-DAA!