En veckas Liviagnäll senare. Magsjukan gick över fort men gnället blev bara värre och värre. Matproblem och sömntrams. Igår tänkte jag på allvar att hon måste ha fått en psykisk störning. Men i natt sov hon 12 timmar och vaknade som en ny bebis. Eller snarare som den gamla vanliga Lyckokycklingen. Hej! :-)
Förövrigt: Mitt oskyldiga lilla nyårslöfte rör om i grytan. Och får saker att hända. Nu är vi en osorterad gammal fotokartong lättare. Några sanningar och insikter rikare. Denna triumf toppades igår kväll med TV-filmen av Jane Austens "Övertalning". Hisnande romantiskt. Och han är världens bästa man som tittar lika inlevelsefullt som jag. Det lät nog som om vi snarare tittade på en landskamp i fotboll. Nästan i alla fall: "Aaaargh, nej - inte han!"; "Åh - pussa honom då!"; "Neeej - SÄG nånting till henne för bövelen!".
Och sen kom vi fram till att vår lilla historia nog skulle ha gjort sig i en roman den också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag älskar den där storyn! Så underbart att kunna se tillbaka på något som faktiskt BLEV bra!
Skicka en kommentar