Känner att jag måste låta dem som hyser intresse för våra upppfostringsmetoder få veta hur det lilla experimentet avlöpte.
Det stannade helt enkelt på experimentstadiet. Vi körde 5-minutersmetoden (= fast nattningsrutin + eget insomnande under skrik och skrän + urskuldande förälder tittar i var 5:e minut och säger "nu ska du sova") på Livia i två veckor. Hon somnade visserligen fortare och fortare med tiden - men hennes uppvaknanden på natten blev riktigt ångestfyllda. Hon var SÅ ledsen/rädd/arg (?).
Så vi bestämde oss för att köra den lite mjukare varianten. Som funkade med en gång. Vi har samma fasta nattningsrutin som förut (bad, välling, pyjamas på, AD-droppar, tandborstning, läsa bok) sedan lägger man henne i sängen, säger go'natt och sitter i samma rum tills hon somnat. Ibland går det på 5 minuter, ibland 20 - men inget skrik och skrän. När hon vaknar på natten är hon inte panikslagen som under 5-minutersexperimentet. Och det händer att hon sover hela natten nu.
Det gäller att vara beredd att rucka på principerna ... Snart ska vi kanske testa att sitta längre och längre bort från sängen. Så småningom i rummet brevid. Lagom till studenten kanske. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
jag är ju av den bestämda uppfattningen att man ska hitta sin alldeles egna metod, som funkar för hela familjen. Och det verkar ni ha gjort nu.
Heja dig som ska börja yoga, jag ser fram emot att höra om alla nya upplevelser.
Ala sätt är bra utom de dåliga brukar man väl säga?! Jag tycker att man måste hitta en metod som fungerar för en själv och för barnet!
Och jag tror nog Livia kommer vilja ha lite mer privacy i sovrummet redan ett par år innan studenten.... Hehe! Men då är det kasnke ni som mer än gärna sitter bredvid så att "inget kan hända"...!! Haha! ;-)
Eller så förelsår ni 5-minuters metoden så den unga kära ynglingen ifråga får stanna endast 5 minuter åt gången i Livias sovrum...?!?!? :-D
Min lillson 14 år vill fortfarande ha oss i närheten, dörren öppen och vill ha massor av pussar och kramar, även inför coola polarna. Ganska skönt att köra egen metod, och känna sig nöjd med det:)
Jag känner att jag måste etablera en tydlig ståndpunkt som FAR. Detta primärt riktad till "Saltistjejen", men kanske även till andra som kan få för sig liknande saker.
Livia kommer INTE NÅGONSIN träffa någon pojke, man eller liknande. Och absolut inte ensam på sitt rum!
Hon kommer vara sin far trogen och sitta och mysa i soffan till kl 21 då hon snällt kommer gå och lägga sig. Så kommer det vara de kommande 40-50 åren. Därefter så kommer jag sannolikt ha väldigt lite att säga till om... ;-)
Detta för att sätta ned foten i tid...
J: Grrr, sa lilla pappa :-) PUSS!
Saltistjejen: 5-minutersmetoden har tydligen ett vidare användningsområde än jag från början anade :-)
Livia har idag blivit pussad mitt på Historiska Muséet - fast det behöver vi ju inte berätta för pappan ... (Det var Nils som gjorde det och det var jättegulligt!)
Med risk för att inleda en helt annan diskussion så tror jag att J är ganska nöjd över att det snart är dagisstart för de små barnen (och att de ska gå på olika dagis).
Håller med om att de var väldigt gulliga tillsammans!
Låter som ni hittat en bra variant. Sovrum... och så finns det en massa andra rum. Ja, i er stoooora våning. Det blir nog bra det där vart det lider. Kreativ ådra kan ta sig många uttryck. Sov gott!
Jag läser om min kommentar och fattar själv inte vad jag skrivit, men håll till godo.
Skicka en kommentar