Livet tickar på - lyssna ...

Senaste veckan har ägnats åt nogsamt ömkande och pysslande med förkyld Lyckokyckling samt sedan mycket öppna-förskolan-besök med tillfrisknad liten näbbgroda. Idag är vi hemma och bara vilar.

Nästa vecka är sista veckan med mammagruppen, sedan börjar Livia, Nisse med pussen och the A&A Twins på dagis och Bummelis mamma börjar jobba ... En era är förbi. Visst ska vi försöka ses, men det kommer inte bli som det har varit, och det är ju alltid lite sorgligt.

Igår satt tre mammor uppkrupna på höga stolar på lunchhaket, med utsikt över barnen som snusade i vagnarna utanför fönstret. Vi kom att prata om livsöden. Någons faster som fick ett barn utan att vara gift - och adopterade bort det till barnets far och hans storsinta fästmö (!). Någons farmor som hade sin livskamrat inte i sin hela tiden närvarande man, utan i sin älskare - i 35 år. En skamlig släkthistoria om en förskjuten fosterdotter som kom att leva sitt liv som prostituerad. Det finns så många livsöden som snurrat, och såna som tickar alltjämt runtomkring oss; bara man upplåter sitt öra till den som vill berätta. Ni som har farmödrar, mormödrar, mammor - fråga ut dem (medan tid är). För det är oftast kvinnorna som för sådant här vidare, har jag märkt. Det är vi som är nyfikna, kanske öppnar ett samtal för ett förtroende ... Vi som lyssnar. Och vi som minns. Varje samtal kan vara lika fängslande som en spännande roman - jag lovar!