Gymragg och visdomsord från fotfils-Nazi

Måndagen inleddes frejdigt med ett träningspass. Leif, 83, i rullstolen jobbar snabbt. Vi blir mer och mer bekanta. När jag låg som en ostbåge och gjorde sit-ups på min pilatesboll susade han beundrande och frågade om jag tränade för OS. Jag tänkte det är bäst att spela med så det sa jag att jag gjorde. Vi kom överens om att han skulle hålla tummarna för att jag kommer med i truppen. Jag tror att Leif kommer bli besviken.

Sedan var jag och kratsade hovarna. Min fotvårdstant har väldigt starka åsikter om allt. Till exempel om kändisarna jag läser om i skvallertidningarna medan hon klipper mina tånaglar. Hon är tyskfödd och av den bestämda uppfattningen att man är ostrukturerad och lite lättsinnig om man inte ser till att få tvillingar på en gång när man skaffar barn. Så är det klart sen! Huvudet på spiken.

Ni stackare som fortfarande hoppas att få se en bild på blusen jag köpte i fredags fortsätter att vara stackare. Inga bilder på mina outfits på denna blogg. Kan inte tänka mig något mer patetiskt än att JAG skulle ha en modeblogg.

Förövrigt anser jag att livet är himla bra just nu. Gotlandsresan bokad. Semestern lagom planerad. Frankrikeresa hägrar i augusti. Blå himmel. Grön park utanför fönstret. Och en lätt bubblande kreativitet som snart pyser över.