I mitt skafferi

Jag gillar vårt skafferi. Det är stort och det är ganska fullt. Av mat och av minnen.

I mitt förra liv var jag i Indien. Vi bodde på små hotell på stränderna och varje morgon satt jag med tårna nergrävda i solvarm sand och drack cardamom tea. I tekannan låg det kardemmumafrökapslar och guppade; i palmerna ovanför huvudet skränade småapor stilla. Tror ni jag kan återskapa ett uns av känslan med 100 tepåsar cardamom tea för 38,90?

I ett annat liv hade jag också en mamma. Det var i köket vi enades och samsades. Vi samlade på exotiska recept och goda matminnen, finurliga knep och spännande rätter. Hon hade läst om en kräm som man gör genom att koka en oöppnad burk kondenserad mjölk. Hon lagade den aldrig - jag tror att hon inte fick tag på kondenserad mjölk. Men specerihyllorna ser annorlunda ut nu och för några vckor sedan köpte jag en burk. Kanske kommer jag inte heller att koka den där krämen. Men jag tänker på henne varje gång jag ser burken.

I mitt högst närvarande nu firade jag och J bröllop förra året. Jag tyckte nog att gästerna blev ganska mycket på pickalurven. I alla fall vissa. Inte desto mindre är en skafferihylla full av sprit som blev över. Vet ni hur mycket ärtsoppa man måste äta för att göra av med 3 flaskor punsch?

Jag har alltid älskat körsbär. Blev glömd uppe i ett körsbärsträd av min hippiemorbror. Åsåg förskräckt hur mina klasskamrater under ett av mina kalas roade sig genom att slänga ut min mammas körsbärsglasstårta från femte våningen. Upptäckte hur gott det är att kombinera körsbär och kanel. Så fort jag ser något med körsbär så köper jag. För det är väldigt svårt att få tag i. Här ärden enda kvarvarande burken från ett realiserat parti på T-Jarlen.