Det finns många hinder på vägen till den perfekta och publicerade bröllopsannonsen. Förutom den mest påtagliga obstruktionen i form av en uppmärksamhetsorienterad ettåring som gnager mamman i vaden varje gång mamman sätter sig med datorn har vi två problemområden:1. Välja/fixa foto 2.Få iväg annonseländet till tidningen.
1. Fotot. Av fotografen fick vi 500 bilder - som till annonsen ska kokas ner till en ... Många går fetbort eftersom vi där ser ut som glada och galna kaniner i motljus (OBS! INTE duktiga fotografens fel!). Sen har vi bilder där jag är någorlunda nöjd med min uppsyn, medan J gnäller över att hans öron är genomskinliga - alternativt är han nöjd, men jag på något sätt tycker att det inte är lämpligt att jag plötsligt ska ha tre dubbelhakor och k-rufs på fotot i tidningen. Nåväl: Så småningom väljer vi kort. Då vidtar retuscheringen ... Det är så mycket man kan greja till nuförtiden - genomskinliga öron kan bli ogenomskinliga, t ex. Skuggor mindre påtagliga, plitor försvinna ... När jag börjar flytta mina ögonbryn så att jag inte längre ser ut som jag, hejdar jag mig.
2. Dags att få in den lilla rutan i tidningen. Det kan man hålla på med ganska länge. Man säger till varandra: "Du i kväll måste vi sätta oss ner och skriva annonsen". Minst fyra-fem veckor kan fördrivas på det sättet. Till sist börjar vänner och bekanta fråga om de missat annonsen. Slag i saken. Då går man in på annonssidan på Morgontidningens hemsida. Hittar ett webbverktyg där man ska bygga sin egen annons. Detta ägnar jag två dagar åt. Det funkar inte. Och jag är hyfsat teknisk (ni som vill testa - försök skapa en annons här, klicka på länken uppe till höger med det glada brudparet). Det slutar med att jag mailar text och bild till redaktionen så får de fixa. Men summan av kardemumman är att annonsen kommer nu - snart. Bäva månde ... ja vilka? Gamla ex, kanske. Till alla andra: Den som väntar på något gott ... :-)
Bilden ovan till höger kan även användas som korsstygnsmönster för den händige.
7 kommentarer:
Ha ha, vad roligt! Jag ser er framför mig. Jo, min man undrar vad k-rufs är? Är det det han tror?
Jag vill se...! *ynk, ynk, ynk* Kan du inte säga till när den kommer så går jag och köper DN? Om den nu kommer i DN. Det gör den va? Om inte, hur väljer man vilken tidning?
Happy Muffin: k-rufs är definitivt det U tror. Snuskhummer! :-)
Louise: Inte DN. Skickar dig en länk till nätvarianten ...
Haha!!!
Ni var iallafall duktiga som fick iväg en annons! Det var mer än vad vi orkade göra.... Vi tänkte på det lite efter bröllopet, men sedan tog vardagen över här och allt kändes så långt bort. Och ingen av oss tyckte nog det var så viktigt. Iallafall inte tillräckligt för att motivera oss att sända in ett foto, tydligen. ;-)
haha, det där kunde verkligen varit vi - med enda skillnaden att det gäller en födelsedannons för våra lilla tjej. Snart fyra veckor gammal & vi har fortfarande inte kommit till skott med vare sig bild eller text. Men vi SKA göra det denna veckan, så att det kommer in på lördag, tänkte vi ;-)
Och vi har varken fått iväg bild för vårt bröllop ELLER dottern.
Men vi väljer att låta det vara så.
Livet kommer emellan ibland.
Kram
Man gör precis som det passar en! Annonsering av giftermål och födda, förlovningar osv. För mig är det så att det som inte annonseras har inte hänt (typ så, i princip). Fast bara när det gäller mitt eget liv.
Och så blir ju svärmor så glad.
:-)
Skicka en kommentar