Hela jag är upppfylld av obehagskänslor (gårdagens otroliga middag till trots). Vårt hem är belägrat av en badrumsbyggarfirma. Vi har visserligen själva såväl önskat oss nya badrum som bokat in deras arbete, men inte desto mindre är jag stressad.
Det är det här med min katastrofberedskap. Jag är alltid beredd på att det värsta ska hända. Så nu kommer det bli översvämning, elproblem och i värsta fall en kombination av detta så att lägenheten kommer fyllas med strömförande vatten. Livia kommer tugga på kakelsågar och kliva på spikmaskiner. De tre veckorna vi inte kommer ha tvättmaskin kommer hela familjen få kräksjuka och näsblod om vartannat. För att inte tala om att de utlovade fyra veckorna kommer tänjas till det dubbla innan allt är klart. OM det blir klart. Och vi kommer ALDRIG hitta några handdukstorkar.
Som tur är har jag en bra man som halar in mig till jordens yta igen när katastrofsnurren fått mig att fara iväg. Allt ordnar sig, intalar han mig. Tar kommando och är min sköld mot horderna av hantverkare. Tack.
Jag längtar tills att vårt hem är min borg igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å ni kommer få ett urfint badrum när allt är över! Men visst förstår jag. Det är aldrig kul att leva mit i en renovering. Och ni har ju köksrenoveringen i färskt minne gissar jag...?
Men som sagt, när allt är klart kommer ni vara så nöjda så!! :-)
Den där katastrofberedskapen känner jag igen, undrar om det är ett kvinnligt drag? Hur som väldigt jobbigt att handskas med. Håller tummarna för att ni klarar av det:)
Skicka en kommentar