Vi håller - sent omsider, vi vet - på att lära Livia somna själv på kvällarna, med hjälp av den hederliga gamla 5-minutersmetoden. I går kväll hade vi precis börjat och satt framför TV:n och tittade på klockan. Livia skrek som en gast med tandvärk (stående i sin säng). Då kom Virvelvinden infarande, mycket upprörd och med tårar i ögonen:
- Men ska ni inte ta upp henne?
(Vi: Nej, hon ska lära sig att somna själv, så hon får skrika.)
- Men VAD TASKIGT! Tänk er själva om ni inte kunde gå och inte prata och blev instängda i en bur ... I MÖRKRET! (med darr på rösten)
Väldigt dåligt samvete fick vi. För att Livia var ledsen. Och för att vi inte hade förklarat metoden för Virvelvinden ordentligt innan vi började. Men hon fick skrika. Var femte minut gick vi in och välte omklull henne och sa Go'natt, go'natt, lila gumman. Och efter 45 minuter sov hon faktiskt. Med fötterna på huvudkudden visserligen, mitt i ett flyktförsök - men ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, men där är du ju! Kul! Fan vilket dåligt samvete jag fick. Charlotte fyller 5 år och jag ligger bredvid henne tills hon somnar... i VÅR säng, där hon sover hela natten. Inte bra. Fast ni är bra! Jobba på!
Vi fixade aldrig 5-minutersmetoden. Det blev 30-sekundersmetoden. Men den funkade den också. Och funkar fortfarande, även om Signe somnar själv de allra flesta kvällar.
Vilken snäll storebror han verkar vara, Virvelvinden!
Skicka en kommentar