Hursomhelst går det inte att sätta ord på det som Englas mamma och andra anhöriga måste känna - så jag ska inte ens försöka.
Ett ljus i mitt fönster.
Jag har börjat rota reda på saker att sälja på Virvelvindens klassloppis 27 april. Idag vågade jag mig äntligen ner i källaren - i coola C:s sällskap. En månadsgammal mardröm har hållit mig borta därifrån hittills. Tack C - du är en riktig kompis! Och så ny. Hoppfullt i en mörk värld.
2 kommentarer:
Jag tror dock att den psykiska ohälsan är större idag än förr samt att psykvården är undermålig.
jag tror att världen alltid varit ond. På sitt sätt. Idag pratar vi dock mer öppet om det, och har ett informationsflöde som gör att vi inte kan undvika att höra om allting.
Men världen är god också. Otroligt god och underbar, i allt det hemska.
Och vi tände också ljus. För Engla. Och alla andra barn som far illa.
Skicka en kommentar