Uppåttjack

Med en snorig Lyckokyckling i knät hamnade jag i TV-soffan (hoppsan!). TCM visade Anchors Aweigh (Säg det med en sång). Hur hade jag kunnat glömma att jag älskar såna filmer? Gene Kelly i full prakt hoppsandes omkring i en vackert kolorerad Hollywood-värld, då och då utbristande i spontana sång- och dansnummer. Har jag undertryckt en väldigt viktig del av mig själv när jag förnekat den kärleken? Måste genast ta itu med detta identitetsproblem genom att frossa i filmer som Singing in the Rain, Mary Poppins, Wizard of Oz. Icke att förglömma svensk films högvattenmärken: filmerna med Sickan Carlsson och Hasse Ekman (mon amour) - där en av favoriterna är Sjunde Himlen.

Hasse - hade jag varit 60 år äldre (och du inte död) ... då du!