Ex-faktorn – No more drama

Alla har dem, och alla hanterar dem olika. Exen. Vissa träffas och lunchar, vissa tål inte varann, vissa tassar på tå för att inte såra, vissa låtsas att den andre inte finns. Jag har varit med om alla dessa varianter, med mer eller mindre lyckade resultat för den pågående relationen.

Jag orkar faktiskt inte dribbla längre. För mig är det EN sak som gäller nu: Avdramatisering. Egentligen är det inte mina ex som är problemet; för mig är de just ex som jag valt att inte längre vara tillsammans med. Det är hans ex som spökar.

J:s ex och han var tillsammans i över 10 år. De har gemensamma vänner som också blivit mina vänner. Det tackar jag för. Däremot är jag lite störd över J:s och exets fortsatta kontakt och deras luncher. Visserligen – han kommer ju hem till mig sen. Det är ju vi nu. Men det skaver någonstans … förmodligen på samma ställe som där det känns för honom när jag har kontakt med någon man från förr. ”Vad är människan ute efter ...?”

Till helgen ska vi alla tre drabba samman på en fest, J och jag – och hans ex. Nej, nej – ingen sammandrabbning var det ju. No more drama. Det går bra, intalar jag mig. Faktum är dock att hon nog anser att jag, oförtjänt, fått det som borde tillhört henne. Och jag anser att hon stod i vägen för min lycka ganska länge. Men nu är nu. Hon har gått vidare. Jag måste bara se till att vara rackarns snygg (och blunda för mördande blickar och parera flygande dolkar – eller martiniglas).

Det är vi nu. Han och jag. Exen är just ex …