Sömngångartrött. Livia far omkring som en genmodifierad iller - rycker i sladdar, tömmer papperskorgar, bänder upp öppna spis-spjället så askan flyger runt i luften. Hon vägrar äta mer än miniportioner och gnäller sen på ett hungrigt sätt. Vi går ut på stan; jag hittar inte det jag ska köpa, allt är fult och för dyrt eller för billigt. Livia börjar vråla, vi går hem och försöker äta mellanmål. Det är tråkigt. Vi går och lägger oss och försöker vila. Det är väldigt svårt att sova när man är tio månader och sprätter runt i sängen som en gräshoppa. Får ligga i sin säng i stället. Skriker - med vissa avbrott för att snällt låta sig klappas på huvudet - i fyrtiofem minuter. Jag har inte druckit kaffe än. Till slut tar jag upp henne och vaggar henne i famnen (en aktivitet hon inte har accepterat sedan hon var två månader). Hon snyftar dramatiskt ett par gånger och somnar som klubbad.Nu kan jag dricka kaffe.
1 kommentar:
hoppas att du drack många koppar.
Puh! Jag känner igen det där.
Skicka en kommentar