Jag kör barnvagn. Det är ett dj-a meck. Vad är det med Folk egentligen? När jag (både med och utan barnvagn) möter ett svårmanövrerat ekipage på trottoaren så ställer jag alltid in mig på att lämna plats om det skulle behövas. Det tror jag de flesta gör, så länge det gäller rullstolar, stackare på kryckor, människor som bär tunga, stora paket … Men INTE barnvagnar. Nej, barnvagnar står tydligen längst ner på rangskalan; det är barnvagnar som ska väja, stanna och tvingas ut i körbanan för att vanligt Folk ska kunna gå som de vill. Ni med barnvagn, glöm inte: Alltid på helspänn, alla känselspröt ute!I min del av stan står barntillbehörsaffärer som spön i backen och barn anses väl allmänt vara gulliga … men kommer de åkande i vagn så ska Folk inte gå åt sidan. Det är som om de tycker att vi får skylla oss själva, vi som SKAFFAT barn och som tydligen måste köra omkring med dom PRECIS när Folk ska strosa på trottoaren. Att vi med barnvagn dessutom ibland kan ha bråttom och en tid att passa … HERREGUD, fnyser Folk, det är till att jäkta!
Jag vet att det finns en brigad av barnvagnsförare som kanske är roten till det onda – nämligen Barnvagnsidioterna. De som forcerar och knuffas, kör över tåhättor och parkerar barnvagnar mitt i överallt, i affärer och på kaféer. Antingen är de självgoda totalegoister, eller så är de det jag kommer förvandlas till om jag behöver tampas med Folk ett tag till. Från uppmärksam, smidig och medveten gångtrafikant till Barnvagnsidiot – hur lång tid kan det ta?
2 kommentarer:
Hm. Undra om det är ett stadsfenomen?! Här ute där jag bor upplever jag att alla är extremt trevliga och tillmötesgående och hjälpsamma.
Blir tufft att hälsa på dig på torsdag med andra ord ;)
Ja, vi pratade om det igår, J och jag - det är nog såhär mest i stan. Folk är så inneslutna i sin stressbubbla att det liksom inte finns utrymme att vara sjyssta mot medfotgängare. Inför torsdagen: Järnvilja och känselspröt - det är så man tar sig fram runt Stureplan ... :-)
Skicka en kommentar