Fake it 'til you make it

En dröm om lycka - om än ytlig - är att ständigt ha fräscha snittblommor i alla rum hemma. Det är inte möjligt. Om man lever i ett land där 10 rosor med självaktning kostar en tvåhundring och om man dessutom har fler än några få rum så kan man snabbt räkna ut att man skulle behöva ett extrajobb för att förse våningen med blomster. Och då hinner man ju inte springa på torget och välja blommor i alla fall. Så i väntan på att bli miljonärligare så ...

Jag har funderat på att skaffa dem i många år men blivit nedröstad av min närmaste omgivning. Men plötsligt finns de överallt - i inredningsreportage och chica affärer. Och nu ska jag fanimig kliva iväg och köpa några olika varianter av ... fuskblommor. Jag har fått ett väldigt listigt tips av inredningstanten vi hade hemma för en liten overksam evighet sedan: Stick ner riktiga blommor bland de fejkade - då doftar det lite grann, och ingen tänker ens på att kolla om det är äkta vara.

Och då kan jag på ett osökt sätt även lista ut vilka som smygläser min blogg. Nämligen de som kommer smyga fram till vaserna och kika ... Touché!

Tidsbesparing är livsvinst

Man kan göra annat med sitt dyrbara liv än att jaga runt i butikerna efter bodies i storlek 86 och större. Och man kan göra annat än att släpa hem tvättmedel från affären.

Smartaste tipsen från mig i detta ämne:

Pippilotta. Bodies i storlekar ända upp till 104 om någon skulle behöva. Vissa modeller 5 st för 99.-. Svårslaget. Dessutom en salig och rolig blandning av lågpris och coola designade barnkläder. Köpte också snyggaste gummistövlarna och märkislappar inför dagisstarten.

Nya världsförändrande produkter. Mojänger som joniserar vattnet vilket gör att tvättmedel inte behövs! Samt taggbollar till torktumlaren som kortar torktiden (och därmed minskar elåtgången). Från smartasaker.se.

Istället för att leta storbodies och bära tvättmedel kan man ägna sig åt att baka vackra muffins med hjälp av bakformar från formodesign.com. Och njuta av den tiden vi har här.

Till exempel.

Every day is a good shoe day

Fråga Livia. Igår lärde hon sig gå i skor. Hittills har det varit barfota-strumplästen-mockasinerna som gällt. Men igår var det dags att börja förbereda henne inför dagislivet. Bland annat. Det tog 20 sekunder av gåvägran med pjucken på. Sen var det full fart i livet igen. Klamp klamp klamp. Sedan ut i tamburen. Man måste ju BYTA skor. OFTA. Från vinterkängorna, till de rosa vårskorna i mocka, till finskorna i broderat siden, till fleecetofflorna. Sedan var vi tvungna att gå och köpa flera. Ett par gummistövlar och ett par sommarskor. (Och ett par Sorelkängor på rea, till mamma, slank ner i påsen också. För en eventuell framtida vargavinter.)

Jag har skapat ett litet Imelda Marcos-monster. Så snabbt gick det.

Tjenare Bojan!

Tjenaretjenare, svarar Bojan då. Bojan är min allra senaste bekantskap. Hon är en kortväxt och klämmig pensionär från Gärdet ("Eller Nya Östermalm. Lite fräschare än de där gamla stenålderskvarteren"). Alltid med en gyllenbeige keps på huvudet. Gärna skjutandes en varuvagn framför sig, glatt hejande på alla hon möter. Sådär speciellt energirik att man känner sig halvdöd i jämförelse. Bojan äter gärna delikatesser såsom dyr ost och pilgrimsmusslor ("goda fiskbullar, det här!"). Och hemma i lägenheten dansar hon gärna till MTV. Annars hänger hon mycket i Fältöversten, om inte annat för att kolla in folklivet. Och hälsa på folk hon ännu inte känner. Tjenaretjenare!

Omar är här!

Vår orientaliska lilla stora älskling bars precis innanför dörren av två raska herrar från budfirman. Se nedan hur Livia kärvänligt tog emot sin nye vän:

Plåster på Stålkvinnan

Livet är inte så himla klämkäckt jämt. Men musik, liksom en bra bok, kan gärna få lägga sig som sval, skön bomull kring det som för stunden känns sargat.

Idag lyssnar jag på denna låt. Mycket.

--------------------------------------------------------

Och till er som kanske tänkte fynda på Stadsauktioner snart och är likadana rookies som jag och J: Hetsa inte upp er över hemtransporten av föremålen i förväg. Invänta bara bekräftelsemailet från auktionsfirman. De samarbetar med Stadsbudsbolaget som tryggt lugnade mig i telefon och lovade att ömt och varsamt bära hem vår lilla stora matta imorgon förmiddag. Billigare än Lillebil. Snällare telefontant än nästan överallt annars.

Vi vann!

Long time, no blogging. Jag och J gjorde vår gemensamma auktionsdebut i helgen. Visningsrundan på Auktionsverkets Stadsauktioner kändes som lilla julafton och listan att lämna in blev längre och längre ... Vi la genomgående utgångsbudet på allt - och hut går tydligen hem:

Nu är vi plötsligt med matsalsmatta! En orientalisk parvel på 411x295 cm väntar ivrigt på sitt nya hem. Vi måste bara komma på ett sätt att få hem honom. Han väger nog sina modiga kilo. Vågar inte ens tänka på hur många.

Någon som är utrustad med gigantisk bil och/eller vrålstark man?

Kärlek i luften?

Måste bara säga detta: Idag har mina medmänniskor varit fantastiska. Är det dagen med STORT HJÄRTA som gör det?

- På lunchrestaurangen (som vanligt Gateau i Sturegallerian) stod jag i kö för att fylla mitt vattenglas. Hade Livia på armen. Paret som står framme vid kranen sneglar bakåt och ser mig. Tjejen frågar: "Ska du ta vatten - här ta mitt".

- 20 sekunder senare. Jag vinglar fram med min fyllda bricka. Nu med vattenglas också. Och Livia på armen. En gäst kommer fram och frågar om hon kan hjälpa mig att bära min bricka till bordet. (Det behöver hon givetvis inte.)

- En, i vanliga fall tokig, tandläkare i huset där jag bor insisterar på att bära Livias vagn uppför trapporna, genom porten - trots att jag försöker säga att jag gör den manövern tre gånger om dagen.

Vilka GULLEGRISAR! Puss på Valentin!

----------------------------------------------

Och Livia har fått sitt första Valentinkort. Från vännen Nils (Nisse med pussen). Kort nummer två kom från Virvelvinden. Barnens och J:s presenter väntar ännu på rätt tillfälle ....

The day of Löööve

Idag firar jag mina närmaste kära av flera anledningar:

- Jag gillar att ge bort presenter

- Det är svårt att undvika att märka att det är Alla Hjärtans Dag. Och om alla vet det och man ändå struntar i att uppmärksamma sina älsklingar så är man ju nästan taskig.

- Allt som kan firas ska firas

------------------------------------------------

Man kan göra nästan vad som helst. Här är det verkligen bara tanken som räknas, tycker jag. Det räcker med ett litet kort. En liten blomma. Ett gulligt sms. Ett fint paket. Ett stort lurvigt paket? Tre små ord ...?

------------------------------------------------

Det finns många som säger att "Jag firar aldrig Alla Hjärtans Dag, det är en högtid som handeln drivit fram - jag köper presenter så ofta ändå ..." Fast tänk efter - så många spontanpresenter blir det inte, eller hur. Bäst att passa på.

Dagisdax

Som en här av hunner drar Livia omkring i den byggdammiga lägenheten. Dagens räddning blir Öppna Förskolan. Där finns alltid något barn som är jobbigare. Där sitter Livia som ett tänt ljus och klappar händerna på sångsamlingen. Där äter hon som en liten duktig häst. Och där finns ju de gamla kompisarna Emelie, Nils (a k a 'Nisse med pussen'), Amanda och Agnes. Samt, icke att förglömma, deras mammor - utan vilka jag skulle blivit tokig för länge sen. Heja mammagrupper!

En ny känsla har smugit sig på mig på sistone; en känsla som nog betyder att det är dags för Livia att börja dagis snart: Vissa stunder under dagen tänker jag "Nä, om det här (= föräldraledigheten just nu) hade varit ett jobb hade jag A. sjukskrivit mig B. sagt upp mig C. begärt fet löneförhöjning". Flickebarnet är ju understimulerat. Jag menar, hur kul är en trött, gammal mamma jämfört med 15 presumtiva lattjolajbankompisar i ett kuddrum? Så i horisonten hägrar ...

26 mars!

Jag tror att hon kommer älska det.

-----------------------------------------------------

Förövrigt anser jag att TÅRTA är ett av svenska språkets trevligaste ord. Även avledningar såsom tårtspade, tårtkalas, tårtfat är vackravackravackra.

5-minutersmetoden som kom av sig

Känner att jag måste låta dem som hyser intresse för våra upppfostringsmetoder få veta hur det lilla experimentet avlöpte.

Det stannade helt enkelt på experimentstadiet. Vi körde 5-minutersmetoden (= fast nattningsrutin + eget insomnande under skrik och skrän + urskuldande förälder tittar i var 5:e minut och säger "nu ska du sova") på Livia i två veckor. Hon somnade visserligen fortare och fortare med tiden - men hennes uppvaknanden på natten blev riktigt ångestfyllda. Hon var SÅ ledsen/rädd/arg (?).

Så vi bestämde oss för att köra den lite mjukare varianten. Som funkade med en gång. Vi har samma fasta nattningsrutin som förut (bad, välling, pyjamas på, AD-droppar, tandborstning, läsa bok) sedan lägger man henne i sängen, säger go'natt och sitter i samma rum tills hon somnat. Ibland går det på 5 minuter, ibland 20 - men inget skrik och skrän. När hon vaknar på natten är hon inte panikslagen som under 5-minutersexperimentet. Och det händer att hon sover hela natten nu.

Det gäller att vara beredd att rucka på principerna ... Snart ska vi kanske testa att sitta längre och längre bort från sängen. Så småningom i rummet brevid. Lagom till studenten kanske. :-)

Fartig fredag

Doktor Frasse konstaterade att knakandet får jag stå ut med. Och mer eller mindre ordinerade yoga ... Så nu bär det iväg med lilla mattan under armen. Bäva månde yogalärarna.

Idag har jag haft en av mina lediga fredagar, vilket innebär att J då är hemma och passar Lyckokycklingen medan jag försöker få gjort allt det där som samlat sig på hög. Så jag vet inte om ledig är rätta ordet. Hursomhelst. Idag har jag:

- trilskats med Försäkringskassans webbtjänst, för att sen övergå till konspirerande med Försäkringskassans handläggare. Tillvägagångssätt egalt: Mission accomplished. Föräldrapenning i drivor på väg!

- ätit en god och förmodligen väldigt nyttig, men förvånansvärt icke mättande lunch, med söta Muffin, på Sturebadet. Guldmuffin!

- ställt en hittills icke betalande uppdragsgivare mot väggen lite grann (ovanligt för att vara mig. Klapp på axeln, lilla stora jag)

- ringt till dagisplatsutdelarmänniskan på Stadsdelsnämnden med ambitionen att tjata fram Livia i dagiskön - bara för att få beskedet att Livia IGÅR tilldelats en plats. På ett jättebra dagis, i en park, ganska nära hemma. Hurra!

- snackat badrum med vår proffsiga badrumsbyggargud. Sagt ja eller nej till ingående frågor om byte av rör här eller där, bu eller bä angående väggbeklädnad i tvättstuga, antal elkontakter. Det finns inget tak för antal val man skall göra när det byggs om men det är inget att gnälla över. Det är ett lyxproblem.

NU blir det helg. Lyckokycklingens kackel har tystnat i spjälsängen. Det doftar rött te och mörk choklad (med chili och körsbär) från vårt just nu kombinerade TV- & sovrum. Jag tror jag måste dit innan gottiset tar slut. Hasta la vista, babies.

Hjärndöda grisar i säcken?

Ojoj - nu får vi se om jag har gjort det igen ... köpt grisen i säcken. Nyss landade ett paket från CDON i brevlådan och med viss spänning sätter jag nu Lillasysters CD i datorn. Senast jag köpte en hårdrocksskiva var i början på 90-talet då jag ville ha Extremes låt "More than words". I den då iTunes-lösa dåtiden fick jag vackert köpa hela skivan (resten av låtarna var givetvis skit).

I övrigt innehöll CDON-paketet:
-Alla avsnitt av min älsklingsserie när jag var barn: Vilse i pannkakan. (Den är fantasifull och bra och det är mest åsiktslösa njä-sägare som säger att de haaatar den.)

- Lilla bonuspaketet med filmerna Ice Age & Ice Age 2 för 69:-. Går hem hos hela familjen. ´(Livia gillar framförallt empatiscenerna när djuren kramas eller ställer upp för varandra. Lilla snälla grodan.)

----------------------------------------------------------

Nu har CD:n snurrat ett tag. Hmmm - funkar nog bra att måla arga tavlor till. När J inte är hemma. Men den bästa låten är och förblir Umbrella (se tidigare inlägg). Favorit i repris:
http://www.youtube.com/watch?v=9PeEaNzg4os

Och Lillasyster har nog Sveriges snällaste PR-ansvarige. Förklaring följer senare.

Våga vela inför yoga - ett försvarstal

Mitt bäcken knakar betänkligt när jag rör mig lite oöverlagt (när jag försöker sova till exempel). Det låter som skrovet på en gammal skuta. Men det känns ganska bra igen när jag liksom sträcker ut hela långa skelettet. Så tänker jag en tanke som jag tänkt säkert 200 gånger: Det kanske vore bra med yoga?

Jag tror yoga skulle vara undergörande för mina gamla benknotor men jag är orolig för vad det skulle göra för min själ ... Jag har gått omvägar kring yogalokaler förr - har vänt mig mot tidsfenomenet: Åh, jag är så stressad, håller nästan på att gå in i väggen, jag pressar in yogalektionerna i mitt redan fullspäckade schema, stressar dit efter jobbet för att skynda mig att lära mig att SLAPPNA AV... Hallå?

Och så är jag lite rädd för att yoga verkar bli som en drog - om man nu låter sig dras med till att börja med.

Plus att många hängivna yogautövare får mig att känna mig som en grälsjuk, disharmonisk kossa.

Och sen verkar det som om alla yogis med självrespekt är vegetarianer. Jag som inte skulle kunna leva ett fullgott liv utan en god, medium rare köttbit och så knaperstekt bacon ibland.

Och så har jag faktiskt testat yoga en gång. En tokig yogatant röt åt mig när jag lite försynt påpekade att mina handflator gjorde ont av kroppstyngden efter tio minuter i ställningen Tillknycklade Tulpanen (eller ngt liknande): Det ska göra ont! Yoga handlar om att sätta sig över smärtan! Toppen - då kan jag ju ligga kvar hemma och sätta mig över smärtan i bäckenet.

På torsdag ska jag till doktor Frasse för att få veta vad röntgenbilderna utvisar. Om jag törs tar jag sedan min för flera år sedan inköpta (men snöpligt oanvända) yogamatta under armen och tassar iväg för att krokna i en lotusställning.

Hjärnmusik

Jag har en låt på repeat i huvudet och den stör mig inte det minsta. Den är världsabra för att uttrycka sig lite infantilt men på pricken. Gör mig glad.

Det bor ingen liten harmonisk fintant här.

Underskattad litteratur

Litteratur är som bäst och har sitt fullkomligt självklara existensberättigande (tycker jag!) när den är tankeväckande och (retfullt) intelligent.

Nuförtiden huserar hela familjen på Virvelvindens toalett (p g a badrumsrenoveringen) och där sitter vi gärna och läser den till toaletten hörande Dassboken. Citat i urval:

- Om Seven-Eleven är öppet dygnet runt, 365 dagar om året - varför finns det då lås på dörrarna?

- Varför bär kamikazepiloter hjälm?

- Får fiskar kramp när de har ätit?

- Varför är det så svårt att stava till dyslektiker?

- Hur vet du när det är dags att stämma din säckpipa?


Häpp!

Att välja glädje

När det byggs badrum får vi alla bidra med olika offer ... Livia fick sova i matsalen i förrgår natt, och i går natt i ett annat rum (sitt blivande egna rum), Virvelvinden stånkar över allt spring och det avstängda vattnet. Och jag och J har, ojojoj, flyttat sängarna till ... TV-rummet! Vekligen OK!
Med den Central Park-aktiga utsikten (med tillhörande pittoreskt trafikbrus), en stor plasmaskärm nedanför sängen och ett sprillans duschrum att tvaga sig i känns det nästan som att bo på hotell. Nu kan det nya badrummet få ta sin tid att bli klart.

Att njuta av livet är uppenbarligen en inställningsfråga.

Trevlig helg, önskar jag från hotellsängen (där det senare ska ätas ostbollar och ses på Let´s Dance med hela familjen)!