Jag saknar er!

Vet inte om ni saknar nya inlägg från mig, men jag saknar dem i alla fall - och er, min kära läsare! Jag håller på att skola in Lyckokycklingen på dagis och övriga tiden låter hon mig inte sitta själv vid datorn en sekund. Just nu sover hon. Så jag har stressbetalat räkningar och ska snart springa ut och leta upp/köpa 21 roliga och skämtsamma presenter i 30-kronorsklassen - sedan hem igen och slå in dem (vi klassföräldrar ordnar Första april-fest för Virvelvindens klass i morgon).

Om 10 dagar ungefär bör kycklingen ha rättat sig i dagisledet och jag skall då tillbringa mina dagar som följer:
- förmiddag: i arbetsrummet: antingen vid staffliet eller vid skrivbordet: bloggandes eller skrivandes på Boken.
- luncher: roliga barnfria luncher med spännande vänner. Anmäl gärna intresse i kommentarsfältet
- eftermiddagar: varannan dag svettandes på Sturebadet, varannan i arbetsrummet.

Ses snart! Vårsolskram!

Påsksorger

Helt i linje med att man som kristnad (=döpt, inget annat) ska deppa sig igenom påsken lider jag i fulla drag.

#1: Idag var det goodbajs med mammagruppen. Buhu! Det känns som att sluta ett jobb och vinka av arbetskamrater med vilka man trivdes väldigt bra att gnagas mot i vardagen. Jag måste träffa dem snart igen! Men det blir ju inte samma sak. Sorgpoäng: Uppåt miljonen.

#2 (av mindre dignitet, men ändå): Jag har inte orkat/itts/hunnit påskpynta. Bad housewife!!! Nästa år ska jag ta igen det, jag lovar! Mitt hem ska explodera i gult, harar och äggformationer. Tills vidare får ni njuta här. Martha Stewart-poäng: - 25

-----------------------------------------------------------------------------


En allvarligt menad fråga: VARFÖR ända in i vällingträsket tinar frysta saker snabbare när de läggs (i plastpåse) i en skål med (kallt) vatten? Till skillnad från om de bara ligger på köksbänken, alltså. It's magic!? Allra helst om bunken står i diskhon under rinnande (kallvatten)kran ...

Livet tickar på - lyssna ...

Senaste veckan har ägnats åt nogsamt ömkande och pysslande med förkyld Lyckokyckling samt sedan mycket öppna-förskolan-besök med tillfrisknad liten näbbgroda. Idag är vi hemma och bara vilar.

Nästa vecka är sista veckan med mammagruppen, sedan börjar Livia, Nisse med pussen och the A&A Twins på dagis och Bummelis mamma börjar jobba ... En era är förbi. Visst ska vi försöka ses, men det kommer inte bli som det har varit, och det är ju alltid lite sorgligt.

Igår satt tre mammor uppkrupna på höga stolar på lunchhaket, med utsikt över barnen som snusade i vagnarna utanför fönstret. Vi kom att prata om livsöden. Någons faster som fick ett barn utan att vara gift - och adopterade bort det till barnets far och hans storsinta fästmö (!). Någons farmor som hade sin livskamrat inte i sin hela tiden närvarande man, utan i sin älskare - i 35 år. En skamlig släkthistoria om en förskjuten fosterdotter som kom att leva sitt liv som prostituerad. Det finns så många livsöden som snurrat, och såna som tickar alltjämt runtomkring oss; bara man upplåter sitt öra till den som vill berätta. Ni som har farmödrar, mormödrar, mammor - fråga ut dem (medan tid är). För det är oftast kvinnorna som för sådant här vidare, har jag märkt. Det är vi som är nyfikna, kanske öppnar ett samtal för ett förtroende ... Vi som lyssnar. Och vi som minns. Varje samtal kan vara lika fängslande som en spännande roman - jag lovar!

Hembestyr samt recept, del 2

Långa vackra mattan har kommit. Jag älskar den trots dess små skavanker. Det känns som om den alltid legat där i vår hall och makligt sträckt på sig. Ikväll ska jag på smartast möjliga sätt presentera den och J för varandra och hoppas att det klickar. Sedan får den åka en sväng till mattdoktorn.

Fast jag känner att jag skulle vilja veta mer om långa vackra. Det enda jag vet är att den är semiantik. Jag vet inte ens ursprungsland. Eller nåt. Kanske mattdoktorn vet.


Dagens husmorstips: När ni tillreder köttfärssås (givetvis med en skvätt rödvin) - kom i håg att pudra över en aning kanel. Det förstärker köttsmaken, gör såsen mustigare och tar fram sötman hos tomaterna. (Men ta inte för mycket - det är inte äppelkaka vi lagar här ...) *

*) Detta tips har jag fått av en av mina allra husligaste väninnor, som också råkar vara man.

Recept, del 1 - eller 'Alltid retar det M.EHR'

Denna blogg verkar - som av en demonisk inre kraft och på eget initiativ - ha blivit något av en hemmafrublogg. Men det är ju faktiskt det jag är just nu. Hemmafru. Sedan får "Anonym/M.EHR" vara hur retfull som helst. Han får förmodligen dåndimpen nu.

Nu ska jag slå ett slag för jordärtskockan. Denna gudomligt goda lilla knöl. Till fantastiskt pris på Ica Esplanad denna vecka. Jag gjorde en soppa på 75% jordärtskocka och 25% potatis, olivoljefräst lök och vitlök i botten av grytan först - sedan i med skivade knölarna. Vatten så att det blir lite soppigt (men inte för mycket). Hönsbuljongtärning(ar). Koka 20 minuter. Ta bort lite spad (spara). Mixa soppan. Liten slurk matlagningsgrädde. Lite spad i. Lite salt + peppar. En smutt äppelciderbalsamvinäger. En aning chilipulver (denna gång).Vispa upp.

Till detta halverade, lite grövre, baguetter, lätt urgröpta. Beläggs med en sträng olivolja och frästa kantareller med hackad vitlök, hackat brödinkråm, mycket grovriven parmesan. Skjuts in i ugnen i 8 minuter (230 grader).

Måste komma ihåg: Rivet citronskal hade nog varit en hit i soppan, eller lite sherry.

Sliten skönhet

Det blev nagelgnag av en annan sort. Innan auktionen drog igång upptäckte jag på bilderna på nätet att långa fina hallmattan var rätt sliten ... Och budet var redan lagt. Så jag hoppades i det längsta att någon annan skulle bjuda över mina tre lakan. Men nä.

Så nu är vi med defekt hallmatta. Men vacker. På grund av min impulsiva och småpuckade shoppingiver. Och J:s frånvaro. På fredag blir det lilla långa vackra miffot hemburet av föredömlig budfirma och jag får beskåda skadorna i lugn och ro.

Detta har jag grämt mig över ett tag. Men nu kommit till den insikten att väldigt få saker i denna värld är perfekta. Din partner, till exempel, var nog både lite sliten och skadad och märkt av tidigare relationer och upplevelser. Av vilken sort de nu än var. Ändå tog du honom till dig. Om någon bländar dig med sin inre skönhet - nobbar du honom då på grund av ett ärr över kinden eller ett finger för lite?

Jag tror att jag kommer älska min matta. Och man kan ju oftast laga det värsta. Precis som med människor.

Första, andra ... vår?

Nu är det dags igen. Jag - och denna gång Virvelvinden - drog till Stadsauktioner och la fulbud på några i varierande grad åtrådda pjäser. I denna sekund avgörs det om vi "får" en hallmatta jag kärade ner mig i. Virvelvindens tavlor gick för 5 gånger utrop så dem blev vi utan. Det är lite av gambling det här. Väldigt beroendeframkallande.

Nagelgnag!