Ny bloggadress!

Den här bloggen har gått på tomgång ett tag. Förmodligen har ni märkt det. Nu har jag en ny blogg vars inriktning jag hoppas ska inspirera mig mer ... Hänger ni med?

http://maertastewart.blogspot.com/

Det är kärlek

Vi var på fest i lördags. Bussades till Uppsala för att partaja. Klädkoden var vit, vilket vi hade svurit över länge. Men faktum var att det var riktigt snyggt, effektfullt och kul med ett hav av vitklädda entusiaster i matsalen, på dansgolvet. Endast en person var klädd helt i svart - festföremålet, nämligen genommysige M. Och faktum är också att det var rätt rörande att tänka sig hur festens alla gäster rusat omkring på stan i flera veckor och försökt hitta vita festkläder i september - för att följa värdens önskan. Det är kärlek.

Jag gillar att dansa med J. Och han gillar att dansa. Punkt. Och som jag känner när han dansar till gamla godingen Y.M.C.A. ... Särskilt C:et är hjärtskärande fint! Min egen groda på grillen. Det är kärlek.

Jag blir nog vid min läst

Inspirerad av Tre stycken tog jag ett personlighetstest lite snabbt så här på söndagskvällen. Sån här är jag:

Personlighetstyp:
Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa:
Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

Låter ju som om jag inte är helt ute och cyklar - sysselsättningsmässigt, i alla fall. Det blev jag glad av! Jag önskar alla en härlig arbetsvecka fylld av intressanta och stimulerande möten och uppgifter. Pusselipuss!

Upp till kamp - mot mig själv (och en och annan intorkad terrier)

Jag har aldrig sett mig som feminist tidigare. Har inte riktigt sett de strukturer som omger oss, formar oss, begränsar oss. Inte ordentligt, förrän nu. Och då inser att jag själv är min värsta förtryckare. I relationer har det minst lika mycket varit jag som TAGIT PÅ mig hushållsarbetet, inte släppt in mannen. Det är jag som trott att det ligger på mig att i hjärnan katalogisera barnens kläder, dess storlekar, vad som är på väg att växas ur, vad som behövs köpas nytt ... Det utrymmet och den energin hade jag kunnat använda till annat kanske.

I min frihetkamp mot min egen totalitära makt över barnbestyr så vinkade jag iväg Lyckokycklingens pappa när han gick till dagis första föräldramöte. Och ojade mig med honom när han kom tillbaka och berättade om skräckföräldrarna på sammankomsten. Jag skriver föräldrarna lite käckt könsneutralt - men i sanningens namn var det mest morsor där. Och vilka ena. Lyckokycklingens dagis är sockerfritt. Det är väl bra. Ingen glass & sylt i tid och otid. Men det fanns mammor som absolut ville ändra på det. Jag undrar bara varför? Om barnen - 1-3 år gamla - får god, näringsriktig mat som inte innehåller socker ... ? Som en vettig förälder på mötet tydligen uttryckte det (ung.): "låt det vara som det är, så kan man väl skyffla på socker när de kommer hem, om man vill!"

Sedan fanns det enligt uppgift en riktigt intorkad terrier som gnällde på dagisgruppens (brist på) aktiviteter. Till saken hör att det är många småttingar på avdelningen och barnen delas upp lite grann efter ålder och gör små utflykter inom ramen för tidsschemat (matar fåglarna nere vid vattnet - går och leker på en närliggande "äng", går till biblioteket). Morr-morsan ville ha längre utflykter - till skogen en kilometer bort, till Skansen, mer skapande, mer ... OM jag hade varit där hade jag påpekat att det kanske inte är dagis som ska stå för barnens hela kultur- och aktivitetskonsumtion. De allra flesta barnen är runt två år och egentligen fullt nöjda om de får släpa runt en kasserad barnvagn på dagisgården i en timma, få kladda lite med maten vid lunchen och sedan sova en stund. Dagis gör mer än så - men fortfarande inom ramen för det möjliga, med tre vuxna på 14 barn.

Hjärnklåda

Jag har slappnat av lite vad gäller min oro för dagispersonalens åsikter om mina konsumkassar. (Tyvärr råkade jag smitta J lite grann med den där neurosen innan jag lugnade mig, så nu oroar han sig för vad dagis tycker om han är iförd träningskläder när han lämnar Lyckokycklingen.)

Nu upptas min tankar och (mar)drömmar allt mer av LÖSS. Med både skol- & dagisbarn hemma så lever man ständigt under hotet av dessa små äckliga djur. Jag undersöker hårbotten på hela familjen, inklusive mig själv, så fort jag kommer åt. Tycker ständigt att det kliar på mig själv. Noterar omedelbart om något av barnen kliar sig i huvudet. Då är jag där och kikar. Vi har tre luskammar i olika modeller. Jag har funderat på att bunkra lusmedel i preventivt syfte. Jag har hört ett rykte om att löss inte gillar lavendeldoft (låter rimligt - därav alla lavendelpåsar i byrålådorna förr?) - så därför får barnen tvätta håret med lavendelshampoo. Fantiserar om att kamma in lavendelolja i håret på samtliga familjemedlemmar - året om, men inser att jag nog fixerat mig vid hela lusproblematiken. Jag menar, man dör ju inte av det i alla fall. Fast de är så äckliga ... Nu börjar det klia igen!

Bara så

Vissa dagar är man ännu mer kär. Idag t ex. En speciell skiva har snurrat hela dagen i iPoden. En speciell låt passar speciellt bra tillägnad en viss man.

Metafysikens två mest svårlösta problem

• Hur gör man för att sätta upp håret till något som liknar en frisyr på kvicksilversnabba Lyckokycklingen? Utan att hon sliter loss tofsarna och spännena? Och utan att skapa ett trauma för livet (både hennes och mitt).

• NÄR ska man egentligen lacka sina naglar? På morgonen: Hinner inte. Dessutom sabbar man ytan direkt på blixtlås, knappar, nycklar ... På kvällen: Inte bra då man förstör lackytan under natten. Går alla andra människor (läs: kvinnor (kanske?)) till manikyrister och sitter blick stilla i flera timmar efteråt?

Min lille riddare

... är min advokat. Jag älskar när han får till riktigt bitska meningar i sina skrivelser. Den förra advokaten var om möjligt ännu vassare - men nuvarande har tiden för sig att vässa ytterligare. Det senaste mästerverket:

Bakgrunden är att Skatteverket håller på och tjatar om förra deklarationen. Detta är trejde vändan. Det är något underlag för fastighetsskatt som oroar dem. Slutet av svarsbrevet till Skatteverket från min advokat lyder:

"Det är ett helt obegripligt påstående.

/--- siffror ---/

Nu återkommer Skatteverket till samma fråga, och vill fastställa det som fastställdes för tio månader sedan. Det synes föreligga något allvarligt fel i Skatteverkets organisation eller datasystem."

På dem bara!

B-dag ...

... när det gäller kändisar alltså. En sammanbiten Lizette Pålsson på Karlavägen. En glad Nicola Ingrosso (men klipp dig, människa!) vid lunchdisken - fast det kan knappt räknas eftersom det var på hans restaurang vi åt.

En B-dag av ett helt annat slag - nämligen Bröllopsdag - firade jag och J i måndags. Ett år! Redan! Och jag tycker det blir bättre och bättre hela tiden ... Det är gift jag ska vara! Äktenskapet becomes me. Och honom såklart. Med mig.

------------------------------------------------------

En utslängd fråga: Är det någon av er bloggläsare som frågat mig om telefonnummer till Gardinmänniskan? Jag vet att det är NÅGON som velat ha det - men kan inte minnas vem.

------------------------------------------------------

M.EHR: Tålamod. Bild på prylarna kommer! I sinom tid.

the Return of the Celebrities IV

Minnesgoda bloggläsare kan kanske erinra sig problemen jag hade i våras då hela kändis-Sverige hängde i mitt kvarter och jag trodde jag var sjuk och hallucinerade. Nu har det dragit igång igen.

För två timmar sedan skulle Virvelvinden till fotbollsträningen. När vi kom ut genom porten blir vi jagade av HELA SVENSKA FOTBOLSLANDSLAGET tills vi räddade oss upp på bussen. Typ *). En halvtimma senare står en senig liten Christer Sandelin och tittar uppfordrande på mig på 7-eleven. Tre minuter senare krockar jag nästan med Lill Lindfors på Fältöversten. När sedan Virvelvinden berättar för mig att han på väg hem från skolan idag sett en nysnaggad herr Timell stå och presentera sig som Martin på Humlegårdsgatan står det klart: They're back!

*) Sanningen är dock att vi pep ut genom porten, såg bussen komma och sprang för att hinna. Min bror som stod vid porten skrek som en gast för att vi skulle se vilka som var bakom oss (bolltrollen), vi hann inte stanna för att höra vad han sa utan hoppade upp på bussen. Då ringde brorsan och berättade vilka vi missat ... Virvelvinden sörjer än. Denna händelse får mig att undra hur många kändisar jag missar att se ...? Skrämmande.

Kanske helt i onödan?

Insåg precis att en stor del av min tid och uppfinningsrikedom går åt till att i möjligaste mån maskera för dagispersonalen att jag handlar mat INNAN jag hämtar Lyckokycklingen på eftermiddagen. Det är tygkassar, väskor, små gömställen här och där. Det kan ju vara så att de inte alls bryr sig (för jag förmodar att de vet, trots mina ansträngningar) ...

Fast jag har ändå dåligt samvete.

Small talk?

Denna förmiddag funderar jag fortfarande på vad som fick spärrvakten i T-banan i morse att säga till mig: "Hej på dig var inte rädd det blir mörkt" (med mellanösternbrytning).

Det finns så många tolkningsmöjligheter.

Anledning till oro?

Min externa hårddisk luktar bränt. Det känns sådär.

(har precis tankat över allt från förra datorn till ext-hårddisken och tänkte systemåterställa för att sedan ge nyfräschad dator till Virvelvinden. Kanske ska avvakta lite med det ...?)

Livets sanna faktum

Såg på löpsedeln igår att min mobil kan vara en bakteriebomb. Låter ju skitläskigt! Detta sammantaget med alla andra faror som hotar den moderna människan gör ju tillvaron direkt livshotande. Vilken den ju faktiskt är. Livets enda sanna faktum är döden.

Vad som orode mig än mer fram till i går var hur jag skulle få tag i sargsprintar kortare än 20 mm (med M6-gänga, diameter 10 mm). Inte på Lundell & Zetterberg ("Beslagsspecialisten" - HA!), inte på Sandebergs Järn - där hänvisades jag till Theofil Carlsson AB. Gäckande nog så långt bort som i Hammarbyhamnen. De små rara sprintarna blinkade retfullt mot mig från Theofils hemsida och allt. Men avståndet kändes oöverstigligt. Vad gör då den moderna kvinnan? Tager sina alltför långa sprintar och går ner i källaren och rotar fram arbetsbänk och bågfil. Vips så hade jag kortare sprintar. Och Lyckokycklingen en ny säng!

Ateljén: Första sändningen

Och nu sitter jag här. Det mesta kom med, utom staffliet (Taxi Stockholm har inte så stora bilar). Får be brollan.

NU ber jag en stilla bön om att det ska bli så bra som det känns, det här. Mysigt småslammer från gatan, sol ute, iPoden inpluggad i örat. Skissblocket på bordet och det lilla bokdokumentet i datorn viskar mitt namn ... Splendid future ahead!?

Höstpyssel

Idag bär flyttlasset iväg till ateljén. Såvida man kan kalla en stor kartong innehållande en omonterad skrivbordsstol + ett staffli + en prasselkasse med blandade kreativa verktyg (pennor, block, sax och vaxduk) för flyttlass. Men det kanske man kan.

Har ägnat den senaste veckan till att röja upp i sommarens lämningar. Matsalen ser inte längre ut som en uppsamlingsstation för tillvaratagna effekter. Det är mer än skönt. Nu är jag redo att lämna nästet.

------------------------------------------------------------

Lyckokycklingens dagis skickade i våras, lite blåögt, med alla föräldrar en påse med pysselprylar eftersom de bestämt att vi alla skulle sy varsin docka över sommaren. Den ska efterlikna ens barn och användas på samlingen varje dag. Superpedagogiskt. Superstressande.

Jag är ju relativt van att sy och pyssla och skapa men sköt upp den här uppgiften i det längsta. Började sy förra veckan - mycket ångestfylld. Kanske tog jag det hela på för stort allvar. Men det var rätt svårt och pilligt och jag förstår faktiskt inte hur föräldrar med tummarna mitt i pysselhanden (de finns!) kommer greja det där.

Som ett litet uppror mot den fotriktiga sömnadsbeskrivningen och mässandet att ullgarn är allena saliggörande för resultatet kunde jag inte motstå att på sluttampen (igår kväll kl 23 efter ca 10 timmars nedlagt arbete) förfärdiga en klänning till dockan av en slaktad Polo Ralph Lauren-tröja. Den lilla polospelaren mitt på bröstet tog dockan till en annan nivå tycker jag. Alltid stressar det någon annan ytterligare. Ser fram emot att se andra föräldrar toppa detta med exempelvis Gucciväskor i miniatyr ...

På återseende snarast - då förhoppningsvis från ... ATELJÉN!

No-O* has entered the building

En rockstjärna har flyttat in hos oss. Med spretigt hår och pinnesmala byxben och en attityd som får det mesta att blekna. Och med en kravlista längre än Bibeln.

På morgonen tömmer hon systematiskt och högljutt alla leksakslådorna i sitt rum - ut på golvet - och dansar bland drivorna. Fortsätter i resten av våningen. Hade inte TV:n suttit fast i väggen hade den åkt ut genom fönstret. Varje morgon. Sedan crashar hon in på vår frukost: dricker ohämmat ur våra juiceglas, river sönder vår morgontidning och domderar familjen lite allmänt med sin torndönsstämma.

Men hon kommer undan med det. I likhet med sina rockstjärnekollegor har hon en sån karisma att vi förlåter det mesta. (Utom kanske överljudsskriken rakt på trumhinnan.)

*) No-O är hennes rock-alter ego. Kommer sig av att alla tror att hon heter Olivia. Men det ska inte vara något O. No-O.

Och här är låten som passar så bra hemma hos oss just nu.

Ny och förbättrad version!

Ö-malmstanten är tillbaka efter en glidarskön vecka i glada vänners lag. Vid sidan av matlagande och champagnepimplande föräldrar har ett gäng barn stojat friskt i princip dygnet runt. En liten magisk tänkare och jag har bildat en klubb (mer om den en annan dag ... tills dess: ledtråd). En dag i Paris för damerna hanns med också. Jag kommer vara top-of-the-pops med mina nya gummistövlar. Eller i alla fall ha de varmaste vaderna.

Men nu har vi packat ur våra välanvända sommartrunkar för en lång tid framöver. Dags att dyka in i partygarderoben istället - ett par hippor väntar. Kul, kul - i väntan på jul.

Som vanligt närmar jag mig hösten med ytterst goda intentioner. Ateljén som hägrar nästa vecka gör sitt till. Jag har inför nästa års jämna födelsedag lovat mig själv att bli mer glamorös (med hjälp av ett flerstegsprogram som jag eventuellt kommer avslöja inom kort). Givetvis ska jag också bli mer sportig. Idag köpte jag ett tennisracket i alla fall. Med ett vitt fodral.

Och dinkeln smakade lika gott idag.

Skönt att vara on-line igen på något sätt.

Min faktiska sommar just nu

Hemma igen efter andra landetvändan. Tvättar och ska packa för Frankrike. Matsalen: som ett bombnedslag i en klädfabrik. Alla pinaler som ouppackade gömmer sig i små bagar här och var. Teknikväskan: ett ormbo av laddare till två kameror, två telefoner och en videokamera + iPodanslutningar. Svetten ligger som en klibbig film över hela kroppen.

Man ska vara här och nu - och visst blir det kul med kompisveckan utanför Paris, men jag längtar också till höstens ORDNING. Skolstart. Dagisstart. Inflytt i ateljén. En matsal befriad från våra kläder (och prydd med nya gardiner och kanske en inspanad jubileumspokal på bordet)?

Inga fler Taikonsomrar för oss. Nästa år stannar vi längre, på färre ställen. Eller hur, J?

Begrundan över civilisationens bekvämligheter

I stan efter två veckor på landet. Den första dagen hemma sprang vi omkring i lägenheten, lika glädjeyra som Lyckokycklingen. Förundrat och njutningsfullt konstaterade att vi har rinnande, kallt och varmt - OCH drickbart vatten på sex ställen i lägenheten. Att det stått en tvättmaskin och en diskmaskin och väntat på oss. Och att digitalboxen lurade på inspelade pärlor - alltså hägrar ett par kvällar då vi inte tvingas titta på svärfars val Morden i Midsomer på högsta volym. En stilla lässtund i vardagsrummet ... Kanske ett bad i badkaret. Med bubblor. Laga mat på stora arbetsytor. Det gäller att njuta av detta nu. Om några dagar bär det tillbaks till landet - där vi glädjs åt allt det andra (se tidigare inlägg). Kan ju konstatera att man uppskattar det vanliga hemmet desto mer när man levt lite rudimentärt ett tag. Och på landet tjusas man av att tvätta håret i 16-gradiga vågor. Faktiskt. För att man inte måste göra det varje dag året om.

Förövrigt håller jag på att måla om en byrå och en pinnsoffa. Inne, i det vackra vädret. Har precis begått min Plastic Padding-debut. Riktigt stimulerande!

Min bästa kokbok i sommar: Mer naturligt av Cathrine Schück. Tror inte jag kommer bli ens ett gram lättare i sommar, för maten är så god!

Nehej, nu ska jag gå och få ögonbrynen plockade på Body Shop.

Sommaren so far: Gott-land och Trollhetta

Liten statusrapport mitt i semstern - fortfarande på landet.

Blåsigt men ordinarie exotiskt på Gotland. Oväntat framgångsrik pingisturnering! Silluncher, grillgott och våldsamt god drink i minnesbagaget. Bilfärder genom Sommarsverige: essensen av semester, ner på bensinmacksbesöksnivå. Landet - utmanande primitiv hygienskötsel i 16 graders sjövatten. Dallrande heta dagar med nakenlycklig Lyckokyckling sprättandes omkring. Goda svärmorsmiddagar. Muntra smultronräder längs en regnig landsväg. Hägrande bonnauktioner. Kanske en födelsedagstårta i övermorgon. Not to mention: doin' the deed al fresco ...

Ni hör: idyllen är galet total. Återkommer.

Status: Sommarkärlek!

Varje sommar har ett ledmotiv. I alla fall i min lilla värld. Årets hjärngnagare:

Well you done done me and you bet I felt it
I tried to be chill but you're so hot that I melted
I fell right through the cracksand now I'm trying to get back
Before the cool done run out
I'll be giving it my bestest
Nothing's going to stop me but divine intervention
I reckon it's again my turn to win some or learn some
But I won't hesitate no more, no more
It cannot wait, I'm yours
Well open up your mind and see like me
Open up your plans and damn you're free
Look into your heart and you'll find love love love love ...

Givetvis handlar det om J. Och om att ge kärlek i det stora hela. Att visa en förvirrad turist rätt i Stockholmsdjungeln, eller att gå en liten omväg för att hjälpa lilla skrynkliga nittioåringen ut från banken.

Är hemma en vända och kör just nu den femte tvättmaskinen. I morgon väntar LANDET. Gotland var precis så exotiskt som det plägar vara. Värdfolket förtjusande. Och herr von Tän får här en släng av kärlekssleven eftersom han lät mig överta värsta coola telefonen. Den gjorde honom nervös och mig numera lycklig. Se skönheten:

Jag sänder också lite kärlek till dem som är innehavare av det trådlösa nätverk som jag kapat för att surfa just nu ... Blixten slog ner i vårt modem för två veckor sedan. Vi misstänker att också TV:n strök med i en likartad, kanske samtidig, attack. Passionerat värre! Själv ska jag ägna mig åt mer stillsamma kärleksnedslag framöver. Stormarnas tid är över.

Vi hörs!

Packning, nerkoppling, uppladdning

Nu stundar sommarens första tripp! Packning pågår. Prydliga högar på 3,5-metersmatbordet. Funderar på att skriva listor. Eller att go helt wild och skita i det. Det är ju inget u-land vi ska till. Gotland.

Det ska bli härligt att stångas och gnuggas mot lilla familjen dagarna i ända. På äventyr i kalkdammet. Skönt att inte ha tillgång till en dator. Eller knappt ens en telefon. Täckningen brukar vara usel over there. Så får man tanka energi ur livets sanna glädjeämnen - såsom grillaftnar, salta bad, loppisbesök, myggbettskliande och en och annan varm liten unge insvept i frotté. Och ladda upp inför augusti då jag FLYTTAR IN I ATELJÈN!

Tjoflöjt på ett tag! Glad midsommar!

Ateljé sökes ...

Ateljélokalen var bra. Mysigt område. Lagom långt från stan, så en cityslicker som jag får se lite tallar och jord på vägen till grottekvarnen. Nu återstår bara att se om the landlady vill ha mig där - hon hade ju några andra friare på trappan ...

Att febriga Livia var med på visningen och svepte runt som en visserligen söt men ändå genmodifierad iller kanske låg mig i fatet.

Sökandet fortsätter, lite lojt - för jag hoppas ju ändå på det här.

George Clooneys inhopp i den äktenskapliga bädden

I natt drömde jag om J. Och om George Clooney. Jag var gift med båda två. Och allt skulle vi göra tillsammans. Det var oerhört irriterande. Dels att George liksom kom och trängde sig emellan, och att de båda männen var väldigt noga med att inte snudda vid varandra. Trots att de skulle kyssa mig samtidigt. Puh, jag var riktigt lättad när jag vaknade!

Tror inte att jag vill att ni försöker tolka den åt mig.

Ett eget litet kyffe?

Igår målade jag en tavla. Sen var jag så nöjd med mig själv att jag tänkte att jag ska måla massor av tavlor. Och eftersom det blir lite kladdigt när man målar så tänkte jag att jag inte ska måla hemma utan ha en ATELJÉ. I mitt huvud var det ett slitet krypin under takåsarna på Söder med utsikt över någon romantisk kyrkogård. I morgon ska jag gå och titta på en lokal jag hittade på Blocket. Dela med två andra tjejer. Funkis. Butikslokal. Norr om stan. Magkänslan är bra - få se hur den stämmer ...

Svenska kocken - släng dig i väggen

Jag rekommenderar alla bloggare som är sugna på svengelska att googla sitt eget bloggnamn och sedan klicka på den lilla länken i rubrikraden [Translate this page]. Hur fel kan det bli!?

Saknar fortfarande den insomnade sajten smurfalizer.com där man kunde översätta webbsidor till smurfspråker. Allra roligast blev Kungahusets hemsida, där kungens tal vid olika tillfällen var ett enkelt rov för smurfaliseringsverktyget ... "Ärade smurf i smurfen"...

Premiär för Galleri Skåpfynd

bild: jag

On the boat
weather is great lots of
Dolphins wish you were here

I brist på tomtar på loftet

... upptäckte jag idag en liten vätte på balkongen, strax efter lunchtid. Magiskt!

Med tanke på förra inlägget:

(regn)ridå.

Offerlamm

Jag har offrat mig för ert semesterväder, go'vänner. Tänkte att om jag köper en rejäl regnkappa så kommer vi, enligt Murphys lag, få riktigt fint väder. Inte en droppe regn. Enligt devisen jag outade igår - "Quality only hurts once" - så smärtar det rejält idag.

Kommer dock kännas finfint när regnstormarna kommer (förslagsvis i höst).

Säkrade också midsommarvädret genom att inhandla gummistövlar till Virvelvinden.

Hägrande hög

Sommarböckerna är inköpta. Prettot har semester. I år blir det:

Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl (omslaget, ryktet, allt)

Singel på nytt av Plum Sykes (omslaget - inte titeln (trodde faktiskt att författarnamnet var titeln!))

Den motvilliga resenären av Jenny Diski (storyn. Bådar gott.)

Läppstiftsdjungel av Candace Bushnel (Sex and the City-författarinnan, ni vet)

Tyskungen av Camilla Läckberg (Trots att jag alltid listar alltid ut plotten halvvägs så gillar jag hennes lilla värld)

I kloka kvinnors sällskap av Célestine Vaite

-------------------------------------------------------------

Glömde sånär att redogöra för Lyckokycklingens sommarböcker:

Ingrid och pappa av Katerina Janouch, Ingrid har plåster av dito förf., Mina saker (pekbok), Bu och Bä på sjön av Olof och Lena Landström. Vi ska ligga brevid varann på en stor filt och läsa, sisådär 7-8 timmar i sträck varje dag ...

Ajsing bajsing!

Androm till varnagel inför sommarens fester visar jag här hur illa det gick när ett partypucko fick för sig att trycka en tändsticka mot rara makens kind.

Dagens utstyrsel

Nu har jag krupit ur klänningen jag stassade upp mig i på Virvelvindens skolavslutning. Myser istället runt i farfarsfars gamla skjorta (med en sådär 80 år på nacken).

Quality only hurts once - som det så vackert heter. Och eftersom inte skjortan någonsin gått på mitt konto så njuter jag i fulla drag.

Kramgo polis

Lyssnade på radio medan jag låg i parken och jobbade (på riktigt!) igår. Vi har ju en länspolismästare som är en riktig charmbubbla! Om sig själv säger hon att hon "tyvärr har en tendens att impulsköpa marsvin". Galet kul, helt mänskligt, väldigt sympastiskt. Läs mer om henne.

Detta med marsvinen får mig att inte helt osökt länka till denna bloggpärla ...

Mecknick

Picknick är ganska meckigt, tycker jag. I alla fall när barn under 3 år är inblandade. Vi testade i fredags. Köpte med oss sushi och dricka och träffade brorsan med familj och diverse löst folk ute i (den ack så oinhägnade) Humlegården. Jag vet inte hur hon lyckades, men Livia var överallt. Först i sushilådorna med jordiga fingrar (doppadoppa i sojan, smask rakt ner på filten), sedan virrade hon iväg till brorsans grillbuffé (lite mer ambitös picknickare ...). Härligt att gräva med fingrarna i fetaostsallad. På vägen dit kryssar hon (ren tur) mellan vinglande glas och muggar. Hon är ju snabb också - man hinner inte föregripa, bara torka upp det värsta efteråt. Till desserten sätter hon sig i jordgubbskartongen.

Ikväll är det examenspicknick för Virvelvindens klass. Jag gör piroger. Och hoppas att de andra gör det också (eller satsar på näringslösning i spillfria förpackningar). Livia följer med på nåder ...

Är ni med eller mot?

Argatantenprojekt 2008:

• Humlegårdsgatan bör bli gågata (från Grev Turegatan upp till Östermalmstorg. Skulle få bort lastbils-/dubbelparkerade SUV-propparna med påföljande vansinnestutningar. Samt förgylla gatubilden i och med möjligheten till några fler uteserveringar.)

• Humlegården bör styras upp. Som det är nu är folk så lata att de tar genvägar över gräset och skapar nya gångar. Om trettio år kommer hela Humlegården vara en stor grusöken, inga gräsytor kvar ... Se över sträckningen på gångarna. De som behövs på grund av moderna människors nya vägar och mål behålls/fixas till - gamla, onödiga, planteras igen. Jag tror på högre staket längs gångarna - speciellt där man kan vara sugen på att ta en genväg. Det ska vara lite svårt. Man kan också försöka styra bort slöfockarna med hjälp av imposanta blomsterhav. (Har även funderat på total inhägnad - med lås - av hela parken med tillträde endast för boende runt om (som i London), alternativt parkpoliser med MYCKET STORA befogenheter. Men har insett att det är att gå för långt.)

Vad säger ni? Har jag rätt? Gapar jag efter för mycket? Vilka är era egna korståg? Ge mig en protestlista så skriver jag på!

Närvarande dygn

I helgen hade vi Livialedigt. Från 11-11, lördag till söndag, hängde hon med sin faster & farbror.

Och jag och J var närvarande i njutningen att sällsynt nog bara vara två. Utmanande och intressant kommunal transport genom maratonstockholm. Lunch på Josefina. Liten titt på stockholmsbriggen Tre Kronor och ostindienfararen Götheborg. Promenad till Rosendals Wärdshus. Botaniska exkursioner. Minneskavalkader. Ett bättre nu.

Varm solsmekning på vinterknottrig hud. Doftstråk av syren i näsan. Efter en stånkvarm t-banefärd till festen på kvällen: tre sekunders total njutning när vi stiger av och en sval vind fångar den svettiga ryggen.

Det är livsviktigt att andas in nuet. För att få tiden att sluta bara rusa förbi. Och det är av nöden tvunget att vara frånvarande ibland - från barn, ansvar och måsten. (Om så än bara för ett dygn.)

Och Livia hade naturligtvis haft det toppen på sitt håll. Kollat film, gungat, mumsat miniköttbullar och kört järnet med sina värdar. Det var väl bara den olyckliga snubblingen in i nässelsnåret som hamnade på minuskontot.

Segerns sötma x 3

1. Restaurangen har tagit bort krukorna (efter att jag återigen skvallrat för Bängen - och utlovat bildbevis)! Nu kan man gå på trottoaren! Lite lyxigt. Victory to the Upper East Lady!

2. Fick just sms av min vän Vackra Astrid. Hon födde en flicka i natt. Jag var helt säker på att det skulle bli just en flicka. En riktigt huvudvändande vacker flicka. En seger för mig, men hon fick högsta vinsten!

3. Idag skall jag bjussa Livet mitt i livet på vinnar-fika (den stora bildtexttävlingen som ni kanske minns). Så spännande att träffa smålandssyrran för första gången.

Idag är en vinnardag!

----------------------------------------------------

Senare:
Livet mitt i livet var supertrevlig och jättegullig och det kändes som vi redan kände varan. Således blev fin-fikat eftermiddagsdrinkar på Lisa på Torget och vi fick till och med vara ifred för kändisarna! Är bara lite orolig att hon inte kom hem till Sumpan ordentligt. Hon kan lika gärna - fortfarande - jaga cyklister, beväpnad med humrar. Puss på Louise!

Stureplansdramat fortsätter

Fick detta på mailen:

Hej! Närpolisen på Östermalm har meddelat att de besökt restaurangen och att restaurangägaren har plockat bort utsmyckningen på trottoaren.

M v h Margaretha XXX-son
polismyndigheten i Stockholms län

Glad i hågen tittade jag ut och kunde konstatera att de förbannade blomkrukorna står kvar. Möjligtvis två decimeter längre in. Detta har nu blivit en principsak. De ska bort! Eller ha tillstånd. Denna bagatell går givetvis inte ens att nämna i samma andetag (se där gjorde jag det i alla fall) som Fritzlhelvetet - men det är mitt korståg.

Källarmonster

OBS! Ironiska läsare varnas = seriöst inlägg

På lunchen satt jag brevid ett försynt pensionärspar. Trodde jag, när jag satte mig. De visade sig vara fyllda av oförsonligt hat och försökte överträffa varandra när de gav luft åt sina fantasier om vilket straff som Fritzl (med källarfamljen) gjort sig förtjänt av. "Han borde få armarna och benen avskurna med tusen slöa knivar" var det sista jag hörde innan jag stängde öronen.

Faktum är väl att det inte finns ett straff som känns tillräckligt för herr Fritzl. Oavsett om det är hans kropp eller själ - eller kanske både och - som borde straffas så räcker det inte. Och om han ska straffas så finns det ju alltid en bödel ...

Det viktiga är kanske att fokusera på att stoppa vansinnet. Låsa in honom någonstans varsomhelst där han inte kan ha kontakt med, och därmed påverka, omvärlden. Sedan helt prosaiskt skita i honom. Lägga krut på att kurera den barnaskara han lämnat efter sig. Varsamt. Att få ondskan att sluta och inte avknoppa sig.

Argatantens segertåg

Nu sitter de med skägget i brevlådan! Fick detta på mailen nyss:

Hej! Jag har skickat klagomålet vidare för åtgärd till närpolisområde XXX, som kan besöka adressen och göra en bedömning av ordning-, trafik och säkerhet på platsen. Jag kan inte finna att restaurangen har något tillstånd för varuskyltning.

Vänlig hälsning
XXX YYY-son
Polismyndigheten i Stockholms län

Jag har fått önskemål om färgprov på hårfärgningen ... Stoppade in håret i scannern. (Nu har jag lite ont i nacken.)

Laddar inför EM ...

Bollen från fontänskan nedtagen (med en snygg bröstning, ner på knät och sedan som lim fram på högertån). Här är mina ”för 10 år sedan och 5 x 3 saker”:

10 år sedan?
Då var Virvelvinden knappt ett år … Jag var mammaledig och ägnade dagarna åt att strosa runt med mammagruppen nr 1. På ett sätt var jag rätt rofylld – trivdes utmärkt med att vara mamma till den lilla glada pojken. Det var han och jag (och mormor) mot världen. Jag hade ännu inte haft det våldsamma grälet med min svärfar. Jag hade börjat planera att ta min examen på hösten eftersom Virvelvinden fått dagisplats. Jag var hoppfull inför framtiden och dj-kligt snygg om jag får säga det själv. Fortfarande bara 28 år.

5 platser jag har bott på:
4 av 5 på samma adress … på Ö-malm. I en 2:a på nedre botten med egen ingång från gården. I en 7:a på femte våningen. Hemma hos Virvelvindens pappa (6 kvarter bort). I en 4:a på andra våningen. Och där jag bor nu – på tredje våningen. Just därför kallar vi oss familjen von Tre Trapp.

5 jobb jag har haft:
Dagisfröken. Expeditionsvakt på UD. Croupier. Webbredaktör. Copywriter.

5 saker jag ska göra i dag:
Färga håret. Komma ytterligare lite mer framåt i slutkorrekturet jag jobbar med. Äta lunch med en tjej jag träffat på nätet (DET lät väl spännande!). Gå på medeltidspjäsen i Virvelvindens skola. Gå ut och äta med mammorna i V:s klass (på En halv grek plus turk).

Bollen vidare till Livet mitt i livet!

------------------------------------------------

Tillägg för Intresseklubben. Hårfärgningen gick sådär. Glömde att läsa bruksanvisningen och missade att blöta håret innan. Försökte rädda det hela med blomsprutan men det blev nog vått och färg i fel ordning. Nåväl.

Arga tanten rensar upp på dagisgården

Så fort jag klivit ut ur argatantengarderoben så fick jag börja jobba! Hugga tag i nackskinnet på två ondsinta 2,5-åringar som släpat i väg en jämnårig bort till vagnsgaraget för att puckla på honom med sina långspadar. "Fy!" skällde jag medan jag drog bort dem från offret. "Så får man inte göra, han tycker inte det är roligt!" (Den spadslagne grät, varför jag drog den slutsatsen.) "Man ska vara snäll!" tillade jag sedan. Argt.

Och sedan gjorde jag dagispersonalen runt hörnet uppmärksam på att det förekom misshandel och mobbing på området. Därefter tog jag mitt dammiga, men ej mörbultade, barn och gick hem.

Fullt upp för argatanten!

Arga tanten gör entré

Nu har jag gjort det. Mailat till polisen och gnällt på en viss restaurang som ställt ut alldeles för mycket grejor på trottoaren. För mycket för att två personer ska kunna mötas i bredd utan att behöva drista sig till att ta ett steg ut i cykelbanan (och som ett brev på posten mista ena benet. De är snabba - cyklisterna).

Jag har hatat i tysthet alldeles för länge. Nu kommer vedergällningens tid. And the earth quivers ...

Yrkeslösa favoriter

Denna vecka är jag korrekturläsare. För detta lilla trevliga förlag: >>>. Samt logotypskapare för detta eminenta företag: >>>.

Nästa vecka ska jag vara författare och konstnär. I egen regi.

Jag vacklar således omkring i tillvaron utan egentlig och enhetlig yrkestillhörighet. Jag gillar ord, vissa ord mer än andra. Som TÅRTA till exempel. Ett mycket trevligt ord. När det gäller yrken så är mina favoritord: RENTIER, OLIGARK och FILANTROP. Måste nog gå in på arbetsförmedligens hemsida och se om de söker några såna!

Och som Nisse med pussens mamma lärt mig skriva i dag:
C U L8er

*Vinnartrudelutt*

I den rafflande tävlingen har nu korats en segrare. Först att svara (snabb som en iller) & inte desto minde helt rätt var ... Livet mitt i livet. Om hon har tid med mig under sitt huvudstadsbesök nästa fredag så bjuder jag på fin-fika som vinst. Det ska bli så kul att äntligen få träffa min cybersyster!

Hedersomnämnande: Det mest innovativa svaret kom från en spännande bloggdebutant. Hon ansåg att alla bildtexter hörde till bild A. Det var kul! Som hederpris får hon en snabblänk i min blogg - här nere till höger! Happiness is complete.

I mitt skafferi

Jag gillar vårt skafferi. Det är stort och det är ganska fullt. Av mat och av minnen.

I mitt förra liv var jag i Indien. Vi bodde på små hotell på stränderna och varje morgon satt jag med tårna nergrävda i solvarm sand och drack cardamom tea. I tekannan låg det kardemmumafrökapslar och guppade; i palmerna ovanför huvudet skränade småapor stilla. Tror ni jag kan återskapa ett uns av känslan med 100 tepåsar cardamom tea för 38,90?

I ett annat liv hade jag också en mamma. Det var i köket vi enades och samsades. Vi samlade på exotiska recept och goda matminnen, finurliga knep och spännande rätter. Hon hade läst om en kräm som man gör genom att koka en oöppnad burk kondenserad mjölk. Hon lagade den aldrig - jag tror att hon inte fick tag på kondenserad mjölk. Men specerihyllorna ser annorlunda ut nu och för några vckor sedan köpte jag en burk. Kanske kommer jag inte heller att koka den där krämen. Men jag tänker på henne varje gång jag ser burken.

I mitt högst närvarande nu firade jag och J bröllop förra året. Jag tyckte nog att gästerna blev ganska mycket på pickalurven. I alla fall vissa. Inte desto mindre är en skafferihylla full av sprit som blev över. Vet ni hur mycket ärtsoppa man måste äta för att göra av med 3 flaskor punsch?

Jag har alltid älskat körsbär. Blev glömd uppe i ett körsbärsträd av min hippiemorbror. Åsåg förskräckt hur mina klasskamrater under ett av mina kalas roade sig genom att slänga ut min mammas körsbärsglasstårta från femte våningen. Upptäckte hur gott det är att kombinera körsbär och kanel. Så fort jag ser något med körsbär så köper jag. För det är väldigt svårt att få tag i. Här ärden enda kvarvarande burken från ett realiserat parti på T-Jarlen.

De senaste dagarna i bilder ... Tävling nu igen!

Nu får vi se hur listiga ni är. Om ni kan para ihop rätt bildtext med rätt bild?

A

B

C

D

Bildtexter att välja bland:

1. Nu gnistrar den!

2. Trilskande accessoar - redo för inlämning på korrektionsanstalt

3. Nu funkar den!

4. Men vart tog den medeltida kungabrodern vägen? Lämnade detta och drog ...

Tävlingen pågår idag och imorgon. På fredag utses vinnaren!

(Vinsten anpassas efter vinnarens identitet. Juryns beslut går ej att överklaga. Det är tveksamt om famljemedlemmar får tävla - hör du det, J?)

Insikter en vanlig tisdag

När jag träffar på riktiga flörtkulor till män så kan jag inte låta bli att stilla önska och hoppas att deras fruar är likaledes ... lättsamma och utåtriktade. För terrorbalansens skull. Fast erfarenheten säger mig att det tyvärr alltför sällan är så.

Felparkerade bilar stör mig inte så mycket. Om de inte är av typen Maserati eller Lamborghini. Och står tvärs över övergånggställen eller dubbelparkerade på trånga, enkelriktade gator. På något sätt känns pajigt som ett bra ord för attityden att anse att ens 2-miljoner-kronorsbil har rätt att stå lite varstans.

Vem vet vilka polletter som trillar ner imorgon. Intressant att leva.

Stilla stund

Det händer inte mycket i parken idag. Bara att en väldigt liten människa förefaller ha fastnat med huvudet i en grenklyka och hänger och sprattlar en bit ovanför marken.

När ska jag lära mig?

Det var det där med att inte ropa hej förrän man skådat köpt dator i operativsystemet ... Den krånglar! För i h-e! Det finns en sportslig chans att det bara är skit-Nortons-j-la-testversion som trilskas. Är det datorn i sig så lovar jag att stega upp till butiken och hiva in eländet genom rutan. Nyköpta datorer ska bara funka, tycker jag ändå någonstans.

Hinner inte med det idag. Nu ska ros ihop 4 rätters middag åt 10-13 hungriga munnar. Menyn hemlig eftersom Ankiefontän är en av fågelungarna. Mot systemet, Hallen och Esplanad i sporrsträck. Hoppla!

Inspirationsinjektion

Smartskaft ska man hylla och lyfta fram när man stöter på dem. Som Nenne (se nedan). Och som denne begåvadebegåvade människa. Såg nyss hans one-man-show på Klara Soppteater. Skrattade och nästangrät (JAG!) om vartannat. Ville att det aldrig skulle sluta.

Det var bara det. Tack.

Gästskribenten slår till igen: Nenne!

Mitt nätfynd Nenne roar alla i forumet där vi hänger. Nu delar vi med oss:


Hajen
Dumdum dumdum dumdum durum … Jag har siktet inställt på mitt byte för dagen, 200 m framför mig. Det är en 45-50-årig man på en 3-växlad Crescent. Iklädd sportjacka och med en bag på pakethållaren. En som skulle beskriva sig själv som ”ganska sportig, samma (om inte bättre) form än när jag gjorde lumpen, innebandyn hjälper ju till”. På väg hem från jobbet som skrivbordspolis, eller kanske som konsult i byggbranschen? En som ser det som sanning att tjejer är det svagare könet. Lilla gumman ...

Han blir perfekt till middag.

Jag trycker med mjuka rörelser på pedalerna för att inte höras när jag tyst börjar närma mig bakifrån. Moahahahaha! Flinar förtjust och fnissar tyst för mig själv hur löjligt det är men kan inte hjälpa det. Jag är snart ikapp. Ligger på rulle i 50 meter medan jag förbereder mig. Släpper ut mitt långa, honungsblonda hår. Rättar till axelremsväskan och sträcker på ryggen och svankar lite. Tur att jag har de här låga, tajta jeansen idag. Sen lägger jag ut till vänster och trycker på. Mitt bästa vapen är också det mest irriterande. Jag ser helt opåverkad ut och andas tyst genom näsan och ser ut att fundera på om björkarna inte är mer utslagna idag än igår. Ler som Mona-Lisa och glittrar med ögonen. Vilken dag!

Ha! Vad lätt det gick! Attacken fick avsedd effekt. Jag hann uppfatta hans vridning på huvudet när jag susade förbi, det lätt panikartade uttrycket av att bli omcyklad av en liten ärtig brud som om hon vore ute på en planlös tur enbart för att inandas doften av hägg och syrén. Va fan, tänk om någon av polarna såg det!

Och helt enligt planerna hör jag honom närma sig. Det pipande ljudet från hans ansträngda lungor, det rytmiska rasslet i kedjan, prasslandet i jackan när han lutar sig fram och tillbaka för att få mer kraft på pedalerna. Jag skrockar för mig själv. Inte långt kvar nu, håll honom lagom nära så att han tror att det finns en chans ...

Men vad f … Den jäveln genar! Han passar på vid busshållplatsen där han slipper köra över diket. Han cyklar stående tvärs över körbanan och jag hamnar bakom honom efter att ha följt cykelbanan över vägen. Det är svag uppförsbacke och nu börjar det ila i låren av mjölksyra. Men han borde vara tröttare. Han trampar yvigt och flåsar som en skadskjuten älg. Jag kryper ihop och gör mig så liten som möjligt bakom styret samtidigt som jag pressar allt jag kan med benen. Vid nästa busshållplats plockar jag honom igen, med samma min, kroppspråk och tysta andning genom näsan – tills jag har passerat honom. Nu är jag snart framme där jag ska svänga av. Nej! Vi bor i samma område. Fan. Jag kan inte släppa förbi honom nu, måste orka! Han ligger 5 meter bakom mig hela vägen hem. Jag bromsar in utanför min port och kliver lojt av cykeln och tar en kik i postlådan. Han åker förbi, blänger. Jag nickar och ler snällt mot honom. Jag stänger dörren, ställer ifrån mig cykeln mot väggen och lägger mig, helt slut, raklång i trappen. Triumf. Hajen älskar blodsmak.

av Nenne

--------------------------------------------------------------------------------

Jag tycker definitivt att Nenne ska skriva mer, ha en blogg för att träna (och roa typ mig) och försöka styra sina arbetsuppgifter även mot skrivande. Tänk om någon, någongång, kunde lyda mig ...

Dagens shoppingrunda

... eller snarare veckans ... gick till Sonybutiken på Regeringsgatan. I fyra år har jag dragits med en dator som var wacko från början. Nu har den fått sin efterträdare. A little bit in löööve. Fast egentligen borde jag vänta med att säga det tills jag packat upp den. Förra datorn bjöd på lite överraskningar under det momentet ... Med på köpet fick man en 8 megapixlars CyberShot-kamera. Jaha? Bara sådär? Tack!

Lite shoppinghög vinglade jag av misstag in på Sandkorn på Mäster Samuelsgatan. Kom ut med Body Scrub och ljuvligt Body Butter. = Tips alla män inför Mors dag - NÄSTA SÖNDAG. Så gott som hon doftar efter en rundsmörjning så blir det ju lite som att ni köper en present åt er själva. Också ett tips till de Mammor som eventuellt blir bortglömda på Mors dag ...

Hello!

Nämen hej Midjan! Det var inte igår vi sågs. Verkligen kul att se dig! Var har du varit så länge?

Har vilat mig lite bakom de där fettdepåerna du skaffade när du hade den där lilla blonda & gapiga saken i magen.

Ja visst ja. Det var ju de där kanelbullarna på Saturnus ... Nu är det nya tider! Inget snask i veckorna. Eller vin. Mer snusk och motion mer allmänt. Det är då du kryper fram igen! Hoppas du stannar ett tag.

Vi får väl se ...

Gymragg och visdomsord från fotfils-Nazi

Måndagen inleddes frejdigt med ett träningspass. Leif, 83, i rullstolen jobbar snabbt. Vi blir mer och mer bekanta. När jag låg som en ostbåge och gjorde sit-ups på min pilatesboll susade han beundrande och frågade om jag tränade för OS. Jag tänkte det är bäst att spela med så det sa jag att jag gjorde. Vi kom överens om att han skulle hålla tummarna för att jag kommer med i truppen. Jag tror att Leif kommer bli besviken.

Sedan var jag och kratsade hovarna. Min fotvårdstant har väldigt starka åsikter om allt. Till exempel om kändisarna jag läser om i skvallertidningarna medan hon klipper mina tånaglar. Hon är tyskfödd och av den bestämda uppfattningen att man är ostrukturerad och lite lättsinnig om man inte ser till att få tvillingar på en gång när man skaffar barn. Så är det klart sen! Huvudet på spiken.

Ni stackare som fortfarande hoppas att få se en bild på blusen jag köpte i fredags fortsätter att vara stackare. Inga bilder på mina outfits på denna blogg. Kan inte tänka mig något mer patetiskt än att JAG skulle ha en modeblogg.

Förövrigt anser jag att livet är himla bra just nu. Gotlandsresan bokad. Semestern lagom planerad. Frankrikeresa hägrar i augusti. Blå himmel. Grön park utanför fönstret. Och en lätt bubblande kreativitet som snart pyser över.

Idag har skaffats

Ny vana. Träning. Helt oflashigt på Röda Korsets sjukgymnastik. Ingenstans annars får man så entusiastiska hejarop från medtränarna (Leif, 83, i rullstolen)
Ny fin blus. Faller fint. Perfekt färg. Urringad. J likes.
Ny digitalbox med inspelningsfunktion. Var har du varit hela våra liv?

It's a dirty job, but someone's got to do it

Tantaloran kommer och hämtar en sirlig, stor och grön herdinnekorg som blev över efter Loppisen. Vi har sällskap över Ö-torg - hon och jag och korgen. Tantaloran visar sig vara en hejare på kändisar - såna där doldiskändisar (från näringslivet och sånt). Herregud - jag kommer aldrig våga gå ut igen. De vimlar ju! Vi knatar över torget med korgen. Börje Salming hägrar inne på Lisa. Givetvis. Vi kikar nyfiket in på alla blonda människor med stora solglasögon som lojt halvligger i loungen och sippar på vad som ser ut som daiquiris. "Herregud", undslipper jag mig. "Har inte folk jobb att sköta!?". Vi stretar vidare med vår sirliga gröna herdinnekorg med ett skirt band som vajar i vinden. (Osökt kommer jag att tänka på ett visdomsord jag läst hos fru von Tän: "Man ska inte kasta sten i egen kuvös". Eller hur det nu var.)

GLÖM INTE: Veckans höjdpunkt Donald Sutherland som mr Darling i DIRTY SEXY MONEY i kväll på kanal 5. Sitter klistrad som aldrig annars.

What the F?

Jag är uppenbarligen inte frisk ännu. Hallucinationerna fortsätter. När jag 20 minuter efter det senste inlägget pep ut genom porten för att hämta Livia på dagis så stod Björn Gustafsson där och hängde.

Och på vägen hem från dagis svischade vi förbi Ian Wachtmeister. Han var parodiskt nog rivieranbrun i nyllet och stod och höll ett par cateringtråg med snittar. Såg ut som han väntade på någon. Hoppas inte på Bert. Då bleve det inte många snittar kvar.

My fancy hood eller My mysterious disease ...

Örat mot marken: Intressant att leva

Jag måste vara helt frisk nu. Not a celebrity in sight.

MEN: intressant rojalistiskt lunchskvaller om oäkta barn från runtikring i världen. OCH: på bussen hem en målande vittnesmålsskildring om svartsjukedrama (med polisingripande) mellan två Stureplansbimbos; att ragga på fel killar samt i samband med detta hälla rosévin på småväxta och ettriga blondiner är tydligen något man inte ska göra. (Antecknar detta i min kom-i-hågbok).

Lassie anfaller?

Kusinen kom ut ur hissen och vi gick in i dimman. Hela långa helgen har vi varit sjuka i omgångar. Magsjuka, feber, ont överallt. Sovit som murmeldjur så fort tillfälle givits. USCH. Men nu har det ljusnat. Livia åter på dagis. J på jobbet. Jag utsläppt på grönbete.

Vet inte om jag hallucinerat de senaste dagarna men jag har sett osedvanligt många kändisar. I söndags parkerade sig Brolle Jr med fotsid leopardklänningsflickvän brevid oss på en uteservering. Tyvärr valde Livia (vi trodde att hon var frisk då!) att i den stunden kräkas ner hela vagnen så jag tror inte deras aptit blev något vidare. Igår såg jag Eric Gadd smyga runt i haremsbyxor vid hörnet Kardellgatan/Sturegatan och Fares Fares stegade myndigt förbi min port. Om jag vore förföljelsemaniskt lagd så skulle jag kunna se ett konspiratoriskt mönster. Men jag är bara glad att ha blivit frisk. Nu ska jag ut på stan. Blir jag skuggad av Izabella Scorupco elller approcherad av Clint Eastwood så lovar jag att höra av mig.

Förvrigt så kan jag inte låta bli att undra hur Brolle Jr ser ut när det regnar.

Mamma vet bäst!?

Igår stannade hissen i vårt hus mellan två våningar. Tyvärr satt Brorsdotter H med kompis i den. De ringde till H:s mamma, tillika min svägerska, som kom ut i trappuppgången och såg dem sitta där i gallerburen mellan plan 0 och 1.

När Mamma Svägerska sedan ska in och ringa hissjouren ropar hon över axeln till tjejerna i hissen:

- Jag går in och ringer. Sitt kvar! Gå ingenstans.
Brorsdotter H: "Öh? Nä."

Herregud. Jag skrattar än!

Supertisdag med fläsk

Loppisen i söndags bjöd på en del guldkorn (förutom de materiella jag redan redogjort för).

En tant i 60-årsåldern står och betraktar en väska som jag har på mitt bord. En ganska anskrämlig väska fylld av applikationer, jättepärlor, tingel och tangel.

Hon: "Hur mycket ska du ha för den här?"
Jag: "20 kronor."
Hon: "20 - det var dyrt!"
Jag: "Tja, 10 då?" (Jag vill verkligen bli av med väskan. Plan A är att sälja, plan B är att skänka den till dagis, men jag är orolig för kvävningsrisken p g a alla förbannade applikationer. Plan C är att slänga.)
Hon: "10 kronor! Så billigt vill jag inte köpa. Tänk om det är barnarbetare ...?!"
Jag: "Ja - den kostade ju inte precis 10 kronor när JAG köpte den, så det är nog ingen fara." (Och om du tittar dig omkring, pappskalle, så ser du att hälften av alla loppisförsäljare är barn ... Barnarbetare.)

------------------------------------------------------------

Tisdagen har hittills bjudit på lunch med Fontänskan och Anonyma Karin. På ett ställe som var så fantastiskt att jag inte yppar namnet. Tisdagar raggmunk med fläsk. Torsdagar ärtsoppa och pannkaka. Fin gammal inredning. Uteservering finns. Det enda som inte finns är för mycket folk. Super.

Livia visar oroväckande svaga tendenser till att försöka lära sig läsa eller ens räkna. Så på väg till lunchen passade jag på att köpa en bordtablett med alfabetet på. (Nej - för att den var söt! Och för att vi behöver en tablett till hennes grisiga måltider.) Hon gillar när man räknar på fingrarna: 1 - 2 - 3 - 4 - 5. Men jag tror att det mest beror på att fingrarna fladdrar roligt.

Om 45 minuter ska vi på vårt första utvecklingssamtal på dagis. J flaggade för att dagisfröken Alice är lyrisk över Livia, eftersom hon är "glad och trevlig och INITIATIVRIK". Också en omskrivning för "BUSIG"!?

Ikväll blir det ugnsbakad lax med asiatisk glasnudelsallad. Och kanske den där Catenan som jag aldrig öppnade i fredags. Vi måste väl fira att the Shoe Queen/kompis H kinesar hos oss just nu!

Jag har hittat kameran

Nyss hemkommen från examensvisning för Nordisk Designskolas elever. Min begåvade och modiga kompis H går där. Jag åkte dit med polaren Mumli och hennes bebis, den ständigt förvånade (?) och bedårande baby M:

Jag gillade speciellt en kollektion med stickade kläder. En oversized, rosa, snedknäppt och draperad kofta. Fantastico! Men ingen anledning till oro, go' vänner. Detta kommer aldrig bli en modeblogg!


-----------------------------------------------------------------

Väl på hemväg hämtade jag upp Lyckokycklingen som var på bolagsstämma med sin pappa. Hem och i säng med henne. Sedan var jag bara tvungen att stå ett tag i den nedgående solens sken och glädjas åt mina loppisfynd ...

Numero uno - egentligen var den min hela tiden ...men jag hatade den när jag först hittade den i källaren. När den kom upp på gården såg jag den bokstavligt talat i ett annat ljus och jag beslutade mig för att behålla den. Den ska snart begåvas med en ny ram. Tills vidare hänger den här:

Och Numero Dos! Ett litet mästerverk som jag bytte till mig av Tantaloran (mot en trasig men söt målning gjord av min farfarsfar som egentligen var professor i hud- & sällskapssjukdomar). Hur som helst- jag gillar den skarpt. Ska bara få J att falla i farstun också :


Klart slut från Containerråttan, tillika Modeoraklet.

Loppisens baksida

I går gick den av stapeln - Loppisen! Vi hade tur med vädret och en ganska jämn ström av nyfikna besökare. Alla verkade gå med vinst, utom jag. Jag köpte för mycket grejor av de andra, och formligen hamstrade lotter (i lotteriet där 1:a-priset utgjordes av en upplevelse, skänkt av Box Experience). Jag vann inte - däremot kammade Livia av alla människor hem 2:a-priset (en delikatesskorg, skänkt av Tantaloran).

Jag försökte ju sälja möbler. Kanske inte direkt det man spontanshoppar på söndagspromenaden. Men en stor tavla och en fin, liten knubbig trapp-pall fick jag iväg i alla fall. Till trevliga hem och ordnade förhållanden.

Jag är lite för snäll ibland också - vilket talar mot min framgångspotential som säljare. Virvelvindens lilla kompis Betty fick köpa min DKNY-väska för 19 kr (jag betalade 1000 kr på rea). Men 19 kr var å andra sidan alla pengar hon hade.

Kul hade vi!

Trots att någon i ett obevakat ögonblick norpade hela kassan för våffelförsäljarna ...! På en barnloppis! Vart är världen på väg? Tangerar infernaliskheten hos den som häromveckan rånade en majblommeförsäljande liten scout på hela hans kassa. :-(

Solsidan upp

Idag är det APANAGE! Typ lön alltså. WIIIOUUU! Och på en fredag och allt. Och sol. Det blir nog en flarra Catena mot kvällningen för att fira dessa lyckliga sammanträffanden!

Kom ihåg att planera in ett loppisbesök på söndag 12-16. De av er som kommer får en guldstjärna. Och chans till riktiga fynd!

VM-mästarinna

... i Velighets-Mästerskapen 2008. Kanske blir jag copy igen ett tag. Känner mig i starkt behov av professionellt ansvar & framgång. Vet inte om det räcker att stå och måla för kråkorna just nu.

Men A i Långbroparken har fortfarande en vinnarlunch att casha hem. Den är inbokad.

---------------------------------------------

M.EHR - du måste sluta tracka mig för bilden! Pronto. Annars kan jag ju ALDRIG byta.

Et tu, Märta Stewart

I kväll blir det crispies. Husmors-Jante morrar på axeln, men jag framhärdar. Det ÄR gott. Och nog det enda pre-fab som jag serverar hemma (jaja, några attans köttbullar slinker väl fram ur frysen då och då).

Tävlingen avgjord!

Vad-ska-jag-göra-när-jag-blir-stor-tävlingen är nu avgjord. Jag har i princip bestämt mig och den som först kom in med den rätta lösningen var: A i Långbroparken (truddeluddilutt = fanfar)!

(Hennes motivering:
Du ska självklart satsa ett halvår på dina projekt! Ge det en chans helt enkelt. Måla, skriv och var kreativ. Antagligen lyckas du och då är det bara att fortsätta. Skulle det mot förmodan inte funka kan du ju hoppa på något annat sen. VÅGA SATSA!)

Ja! Snart är det dags för kreativitetskanonen att brisera. Men för att illustrera min genomgripande förvirring, alla kloka ord till trots, så kan jag berätta att jag för 5 minuter sedan skickade in ansökan om ett 50%-jobb som copywriter ...

A i Långbroparken: Vinnarlunch vid tillfälle? Kanske i Humleparken? Eller i krokarna.

LOPPIS!

När: söndagen 27 april kl 12-16
Plats: på min innergård
Varför: till förmån för Virvelvindens klassresa. På vår loppis hittar du: En salig blandning av källarskatter, nästan nytt, hembakt, lotteri, överraskningar, fult & snyggt ...

Alla som vet var jag bor är välkomna att låta nyfikenheten övermanna sig och komma och fynda!

Klagomuren, del II

Det har inkommit ett nytt klagomål. På gårdagens inlägg om klagomålet nr 1. För er som inte orkar öppna kommentarsfältet i förra inlägget:

"Fel adverb (du som säger att du alltid väljer rätt ord). Jag sade inte ARGSINT att du såg jätteplastikopererad ut på bilden. Möjligen SKARPSYNT. Efter 13 års positiva erfarenheter av dig vet jag ju hur du ser ut - det vill säga väldigt snygg, men inte som på bilden. Alls. Men du får givetvis välja vilken bild du vill. För övrigt gillar jag bara hur "sillisar" SER UT, inte hur de känns. /Förorättad M.EHR."

Mitt svar:
"Mina öron hörde nog en viss hätskhet i ditt uttalande, M.EHR. Kanske var det också skarpsynt det du sa. Men NU kan jag ju inte byta bild på ett tag - även om jag skulle vilja! :-)

Jag vet inte om du kan kalla dig förorättad. Kanske lite grann missförstådd. Eller raljerad med? Men du vet att jag gillar dig skarpt, hur argsint jag än tror att du är!

Vi kanske ska luncha allihop: anonyma Karin, anonyma M.EHR och Ankie! För att riktigt grotta ner oss i detta med utseendefixering/yttrandefrihet/konstnärlig immunitet eller vad vi nu pratar om!"

Jag gillar honom, delvis för att han är så välformulerad. Faktiskt den mest välformulerade jag känner. Och en litenliten debatt - det gillar jag. Som sagt var devisen: Alltid roar det någon!

Klagomuren, del I

Det har inkommit ett klagomål. Det är den inte så anonyme herr M.EHR som beordrar ett byte av min bild här till höger.

"Du ser JÄTTEplastikopererad ut!" säger han argsint. (Försöker dra mig till minnes om han någonsin tidigare uttalat sig negativt om plastikoperationer. Han gillar ju sillisar.)

Jag säger som många misstänkliggjorda och missförstådda vurpingar före mig: "Men jag ser ju ut så där! Ungefär."

Nu skyller jag kanske inte några FF-kupor på en graviditet för 10 år sedan (som Anna Nicole) - men kanske att något konstnärligt filter i Photoshop har dragits lite grann till sin maxnivå. Därav no-nose-big-mouth-high-cheekbone-effekten.

Jag vill se glad och vulgär och glamorös ut på min bild. Förmodligen bevisar M.EHR:s ilska att jag lyckats i mitt uppsåt. Kanske bör jag därför än mindre fundera på att byta bild ...?

Direkt från Märta Stewarts mun:

Kan förövrigt upplysa de besökare som vill åt mig för mina kulinariska kunskapers skull att jag piffade upp gårdagens vardagstrista köttfärssås med puy-linser (avsköljda från burk). Blev vrålgott. Åt det till lunch idag med, med ytterligare linser till. Tänker lägga det på min mat i kväll också.

Jag hoppas verkligen att intresseklubben antecknar.

Jag antar utmaningen från fru Fontän

• TRE namn jag går under: Mamma, Anna & Älskling
• TRE saker som skrämmer mig: Oregerliga fyllegubbar. Att tänka på att det kan hända barnen & min man något ont. Att livets enda säkra faktum är döden (det skrämmer mig inte direkt - men gör mig sorgsen).
• TRE saker jag har på mig: jeans, örhängen (alltid), behå,
• TRE sanningar: Jag är väldigt nöjd med min förmåga att hitta rätt ord i olika sammanhang. Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad folk tycker om mig (fast jag blir ju glad när människor jag tycker om gillar mig tillbaka!). Operationen jag ska genomföra handlar om att ta bort onda åderbråck.
• TRE saker jag verkligen vill ha: En fortsatt kärleksfull relation. Välmående barn. Professionellt erkännande av något slag.

Jag sänder utmaningen vidare till: Livet mitt i livet & Saltistjejen

Var ska datanissarna kissa? eller Utsnitt ur min skittrista vardag

Jag och min bror har ett hus. Högst upp i huset (våningen ovanför min bror) hyr ett gäng datanissar ett kontor. I början av nästa vecka ska vi (inte jag!) grotta lite med rören, så under tre dagar kan inte datanissarna kissa i sin toalett. Då kläcker min bror (på distans från Hong Kong) den generösa men familjefientliga idén att de kan gå på hans familjs toalett. Ett helt kontor med datanissar och deras besökare ska alltså ha nyckel och gå in och skrota runt och kissa, i bästa fall i toaletten. Jag kan säga att min svägerska och de två tonårsdöttrarna inte riktigt såg det positiva i det upplägget. Min bror gav då mig och svägerskan i uppdrag att lösa problemet. Vilket är gjort. SMS:et till Hong Kong-brorsan ruvar: "Mission accomplished stop de får kissa i din hockeytrunk stop".

Fast nu blir det inte där de kissar, utan i källartoaletten som vi kom på att vi hade. Eller i en inhyrd frystoa. Spejsigt värre. Då kan de leka Star Trek - sånt brukar väl datanissar gilla?

--------------------------------------------

Fönstertvätten fortgår. Idag blev ytterligare åtta fönster möjliga att titta ut igenom. Imorgon de sista fem. Jag kanske är pervers - men jag gillar att tvätta fönster. Och min man är kanske också lite pervers - han gillar att se mig i chockrosa diskhandskar. Min devis denna vecka: Alltid roar det någon. I detta fall två. Bingo!

--------------------------------------------

Och jag frågar mig fortfarande: Var är glamouren?

I dag har jag:

1. Ägnat mig åt suicidial fönstertvättarverksamhet på tredje våningen. I ett anfall av snålhet kombinerat med husmors-Jante så bestämde jag mig för att göra det själv i år.
2. Smygtittat beundrande på min man. Som är nyklippt och jättesnygg.
3. Önskat att jag kunde ägna ännu mer tid åt Guldkusten av Nelson DeMille. En synnerligen välskriven och underhållande historia. Den kom ut i början av 90-talet och har världens pajigaste omslag. Med rätt grafisk design hade den haft alla chanser att bli en modern klassiker. Nu skulle man dissa den helt om man bläddrade förbi den på ett antikvariat. Tack och lov fick jag den tryckt i handen av en pålitlig vän. Se där vad ytan är viktig ändå.
   

I kväll ska jag laga köttfärssås och pasta. Vardagen är fullständig. Var är glamouren?

Månadens gästartist på bloggen: Tantaloran

Min väninna C/Tantaloran bidrar här nedan med recept på ett smarrigt påläggsgojs:

"Tantröra

Blanda en burk ansjovis med två löskokta ägg och en kvarts pressad citron. Mums på hård smörgås!Som ett litet tillägg måste särskilt påpekas att man kan skala äggen lite bättre och kanske låta vitan stelna lite, hälla av ansjovisspadet åtminstone till hälften och möjligen dela på ansjovisarna men blundar man och är riktigt hungrig och inte tänker på konsistensen så är det rätt gott. Toppa med nymalen svartpeppar."

Det är bl a C/Tantaloran som är med och ordnar LOPPISEN 27 april. Jag tror att vi kommer få riktigt kul.

Loppisen närmar sig - jag värderar min tillvaro

Precis så är det just nu. Allt mina blickar faller på hemma värderar jag sekundsnabbt. Är det värt att spara? Vad kan jag få på loppisen? Är det någon som kan tänkas köpa det?
Plötsligt har allt en prislapp och eftersom vi snackar loppis så blir den löjligt låg. Så ganska mycket får stå kvar.

En samling mycket manliga tjocktröjor ur Virvelvindens urvuxna hög hamnar dock i lådan - vad tror ni: 30-40 kr styck? En samling bra pocketböcker ska jag paketera på att attraktivt sätt - vad sägs: 15 kr styck, eller 8 för 100? I en källargång hittade jag riktiga loppisskatter i en hög med bråte som väntade på att kastas ... (Det är mina eller möjligen brorsans grejer så jag stjäl inte heller!)

I den allmänna fyndhysterin upptäckte jag (eller snarare svägerskan) igår att det finns ett bra gym i närheten - lika nära som Drönarklubben (= Sturebadet), och 8 papp billigare per år! 8000 är nästan halva den operation som jag snart förmodligen kommer göra och tvingas bekosta själv. Och det är inte något onödigt plastic fantastic-ingrepp, om någon nu trodde det.

Strålande värderingstider!

En ondare värld?

Vi tände ett ljus för Engla igår - i enlighet med det kedje-sms jag var med om att skicka och i enlighet med den alltmer framväxande känslan av att världen är helt ur led. Kanske är det så att ondskan ändå inte ökat, men att vi får ta del av den snabbare, mer detaljerat nu?

Hursomhelst går det inte att sätta ord på det som Englas mamma och andra anhöriga måste känna - så jag ska inte ens försöka.

Ett ljus i mitt fönster.

Jag har börjat rota reda på saker att sälja på Virvelvindens klassloppis 27 april. Idag vågade jag mig äntligen ner i källaren - i coola C:s sällskap. En månadsgammal mardröm har hållit mig borta därifrån hittills. Tack C - du är en riktig kompis! Och så ny. Hoppfullt i en mörk värld.

Uppfuckad sannolikhetslära?

Jag delar lägenhet med tre (3) personer - J, Lyckokycklingen och Virvelvinden. Dem träffar jag flera gånger om dagen på olika ställen i våningen.

Jag har uppskattningsvis genom åren köpt på mig ca 500 hårsnoddar. Jag har i skrivande stund en (1). Var är de övriga? (Med visst naturlig avräkning borde det vara uppåt 300 i alla fall.) Detta är i sanning ett riktigt mysterium.

A good piece of meat. Tankar vid skärbrädan.

Jag försöker bli smalare. Ingen ide att hymla om det. Jag kastar ondsinta blickar på mitt bukfett mest hela tiden. Det är helt enkelt äckligt. Mitt bukfett. Tycker jag.

Kom och tänka på det alldeles nyss - när jag stod och putsade en fläskfilé till middagen. På samma sätt som jag i alla lägen försöker vara en duktig flicka annars; en duktig patient när jag lämnar blodprover och har en bra åder att tappa ifrån; när jag föder barn utan bedövning; på samma sätt vill jag framstå som duktig om jag skulle råka dö snart och måste obduceras. Jag menar, jag vill ju inte att obducenten ska behöva gräva sig igenom decimetrar av fett och tycka att jag är äcklig. Eller snarare var.

Är det så farligt att bara vilja vara a good piece of meat, egentligen?

-------------------------------------------------------------------

Och var 17 är min köttklubba/köttyxa? Är säker på att jag hade den någonstans. När vissa saker, just såna redskap, försvinner blir jag lite nervös. I filmer har de en benägenhet att dyka upp på de mest otrevliga sätt ... Hursomhelst löser jag problemet tillfälligt med att dunka på filén med vår utmärkta WMF-kastrull. Fungerar säkert också bra att försvara sig med - mot den som dyker upp med köttyxan.

Spänning i tillvaron är bara en fråga om fantasi.

Borderline Liquorice

Idag ska vi på spaning i en ny butik, Lakritsroten. Spännande nog nästan i en annan stadsdel. Precis på gränsen till Vasastan ligger stans enda renodlade lakritsaffär (läste om den i SvD igår). Det är J som är familjens lakritstroll och nu ska han få sitt lystmäte. Påskägget med bara lakrits i är slut sedan länge (saligt i åminnelse).

Annars kan tipsas om Chokladfabrikens chokladdoppade lakritsstång med havssalt. T o m en lakritsskeptiker som jag har fallit.

Och det är som alltid nyttigt att vidga sina chihuahua- och minkpälsblinda vyer någongång emellanåt.

Later alligator

---------------------------------------------------

Post Lakritsutflykt:
Den var OK. Verkligen fylld med lakrits från golv till tak. Förmodar att helhjärtade lakritspuckon ser tjusningen mer. Jag stod mest och fantioserade om hur läckert man hade kunnat inreda den lilla lokalen ... svarta väggar, stora synliga rör målade i "engelsk konfekt-randigt". Medan jag sakta tuggade på en läcker lakrits/hallonkola.

Dagens guldkorn blev träffen med Bummeli och hennes mamma. Det blev en kaffestund och en parklekstund. SAKNAR mammagruppen!

Och så glädjs jag med Nisse med Pussen och hans familj, som precis köpt ett drömhus! Ett ROSA! It was meant to be.

Familjens advokat

... var jag och brorsan hos idag. Lite affärstugg. Jag blir alltid lika lugn av att vaggas i deras paragrafskyddade famn. Mystroll!

Och så blev jag full i skratt när jag jämförde dem och oss med gårdagens nytillskott på TV-tablån "Dirty Sexy Money" - som handlar om just en familjeadvokat. Fast hans klienter försätter sig dagligdags i helt sjuka situationer: vinner en stulen yacht på poker, blir stalkad av sin transexuella älskarinna, försöker begå självmord mitt under föräldrarnas bröllopsdagsfest osv. Vilken liten västanfläkt jag och brorsan är. Det känns som om busmarginalen är stor. Uppåt i alla fall!

Solig fredagspuss!

Någon som känner till något jättegott vitt vin - det ska vara smakrikt, goffigt, smörigt utan att vara FÖR sött? Snabbt nu!