Segerns sötma x 3

1. Restaurangen har tagit bort krukorna (efter att jag återigen skvallrat för Bängen - och utlovat bildbevis)! Nu kan man gå på trottoaren! Lite lyxigt. Victory to the Upper East Lady!

2. Fick just sms av min vän Vackra Astrid. Hon födde en flicka i natt. Jag var helt säker på att det skulle bli just en flicka. En riktigt huvudvändande vacker flicka. En seger för mig, men hon fick högsta vinsten!

3. Idag skall jag bjussa Livet mitt i livet på vinnar-fika (den stora bildtexttävlingen som ni kanske minns). Så spännande att träffa smålandssyrran för första gången.

Idag är en vinnardag!

----------------------------------------------------

Senare:
Livet mitt i livet var supertrevlig och jättegullig och det kändes som vi redan kände varan. Således blev fin-fikat eftermiddagsdrinkar på Lisa på Torget och vi fick till och med vara ifred för kändisarna! Är bara lite orolig att hon inte kom hem till Sumpan ordentligt. Hon kan lika gärna - fortfarande - jaga cyklister, beväpnad med humrar. Puss på Louise!

Stureplansdramat fortsätter

Fick detta på mailen:

Hej! Närpolisen på Östermalm har meddelat att de besökt restaurangen och att restaurangägaren har plockat bort utsmyckningen på trottoaren.

M v h Margaretha XXX-son
polismyndigheten i Stockholms län

Glad i hågen tittade jag ut och kunde konstatera att de förbannade blomkrukorna står kvar. Möjligtvis två decimeter längre in. Detta har nu blivit en principsak. De ska bort! Eller ha tillstånd. Denna bagatell går givetvis inte ens att nämna i samma andetag (se där gjorde jag det i alla fall) som Fritzlhelvetet - men det är mitt korståg.

Källarmonster

OBS! Ironiska läsare varnas = seriöst inlägg

På lunchen satt jag brevid ett försynt pensionärspar. Trodde jag, när jag satte mig. De visade sig vara fyllda av oförsonligt hat och försökte överträffa varandra när de gav luft åt sina fantasier om vilket straff som Fritzl (med källarfamljen) gjort sig förtjänt av. "Han borde få armarna och benen avskurna med tusen slöa knivar" var det sista jag hörde innan jag stängde öronen.

Faktum är väl att det inte finns ett straff som känns tillräckligt för herr Fritzl. Oavsett om det är hans kropp eller själ - eller kanske både och - som borde straffas så räcker det inte. Och om han ska straffas så finns det ju alltid en bödel ...

Det viktiga är kanske att fokusera på att stoppa vansinnet. Låsa in honom någonstans varsomhelst där han inte kan ha kontakt med, och därmed påverka, omvärlden. Sedan helt prosaiskt skita i honom. Lägga krut på att kurera den barnaskara han lämnat efter sig. Varsamt. Att få ondskan att sluta och inte avknoppa sig.

Argatantens segertåg

Nu sitter de med skägget i brevlådan! Fick detta på mailen nyss:

Hej! Jag har skickat klagomålet vidare för åtgärd till närpolisområde XXX, som kan besöka adressen och göra en bedömning av ordning-, trafik och säkerhet på platsen. Jag kan inte finna att restaurangen har något tillstånd för varuskyltning.

Vänlig hälsning
XXX YYY-son
Polismyndigheten i Stockholms län

Jag har fått önskemål om färgprov på hårfärgningen ... Stoppade in håret i scannern. (Nu har jag lite ont i nacken.)

Laddar inför EM ...

Bollen från fontänskan nedtagen (med en snygg bröstning, ner på knät och sedan som lim fram på högertån). Här är mina ”för 10 år sedan och 5 x 3 saker”:

10 år sedan?
Då var Virvelvinden knappt ett år … Jag var mammaledig och ägnade dagarna åt att strosa runt med mammagruppen nr 1. På ett sätt var jag rätt rofylld – trivdes utmärkt med att vara mamma till den lilla glada pojken. Det var han och jag (och mormor) mot världen. Jag hade ännu inte haft det våldsamma grälet med min svärfar. Jag hade börjat planera att ta min examen på hösten eftersom Virvelvinden fått dagisplats. Jag var hoppfull inför framtiden och dj-kligt snygg om jag får säga det själv. Fortfarande bara 28 år.

5 platser jag har bott på:
4 av 5 på samma adress … på Ö-malm. I en 2:a på nedre botten med egen ingång från gården. I en 7:a på femte våningen. Hemma hos Virvelvindens pappa (6 kvarter bort). I en 4:a på andra våningen. Och där jag bor nu – på tredje våningen. Just därför kallar vi oss familjen von Tre Trapp.

5 jobb jag har haft:
Dagisfröken. Expeditionsvakt på UD. Croupier. Webbredaktör. Copywriter.

5 saker jag ska göra i dag:
Färga håret. Komma ytterligare lite mer framåt i slutkorrekturet jag jobbar med. Äta lunch med en tjej jag träffat på nätet (DET lät väl spännande!). Gå på medeltidspjäsen i Virvelvindens skola. Gå ut och äta med mammorna i V:s klass (på En halv grek plus turk).

Bollen vidare till Livet mitt i livet!

------------------------------------------------

Tillägg för Intresseklubben. Hårfärgningen gick sådär. Glömde att läsa bruksanvisningen och missade att blöta håret innan. Försökte rädda det hela med blomsprutan men det blev nog vått och färg i fel ordning. Nåväl.

Arga tanten rensar upp på dagisgården

Så fort jag klivit ut ur argatantengarderoben så fick jag börja jobba! Hugga tag i nackskinnet på två ondsinta 2,5-åringar som släpat i väg en jämnårig bort till vagnsgaraget för att puckla på honom med sina långspadar. "Fy!" skällde jag medan jag drog bort dem från offret. "Så får man inte göra, han tycker inte det är roligt!" (Den spadslagne grät, varför jag drog den slutsatsen.) "Man ska vara snäll!" tillade jag sedan. Argt.

Och sedan gjorde jag dagispersonalen runt hörnet uppmärksam på att det förekom misshandel och mobbing på området. Därefter tog jag mitt dammiga, men ej mörbultade, barn och gick hem.

Fullt upp för argatanten!

Arga tanten gör entré

Nu har jag gjort det. Mailat till polisen och gnällt på en viss restaurang som ställt ut alldeles för mycket grejor på trottoaren. För mycket för att två personer ska kunna mötas i bredd utan att behöva drista sig till att ta ett steg ut i cykelbanan (och som ett brev på posten mista ena benet. De är snabba - cyklisterna).

Jag har hatat i tysthet alldeles för länge. Nu kommer vedergällningens tid. And the earth quivers ...

Yrkeslösa favoriter

Denna vecka är jag korrekturläsare. För detta lilla trevliga förlag: >>>. Samt logotypskapare för detta eminenta företag: >>>.

Nästa vecka ska jag vara författare och konstnär. I egen regi.

Jag vacklar således omkring i tillvaron utan egentlig och enhetlig yrkestillhörighet. Jag gillar ord, vissa ord mer än andra. Som TÅRTA till exempel. Ett mycket trevligt ord. När det gäller yrken så är mina favoritord: RENTIER, OLIGARK och FILANTROP. Måste nog gå in på arbetsförmedligens hemsida och se om de söker några såna!

Och som Nisse med pussens mamma lärt mig skriva i dag:
C U L8er

*Vinnartrudelutt*

I den rafflande tävlingen har nu korats en segrare. Först att svara (snabb som en iller) & inte desto minde helt rätt var ... Livet mitt i livet. Om hon har tid med mig under sitt huvudstadsbesök nästa fredag så bjuder jag på fin-fika som vinst. Det ska bli så kul att äntligen få träffa min cybersyster!

Hedersomnämnande: Det mest innovativa svaret kom från en spännande bloggdebutant. Hon ansåg att alla bildtexter hörde till bild A. Det var kul! Som hederpris får hon en snabblänk i min blogg - här nere till höger! Happiness is complete.

I mitt skafferi

Jag gillar vårt skafferi. Det är stort och det är ganska fullt. Av mat och av minnen.

I mitt förra liv var jag i Indien. Vi bodde på små hotell på stränderna och varje morgon satt jag med tårna nergrävda i solvarm sand och drack cardamom tea. I tekannan låg det kardemmumafrökapslar och guppade; i palmerna ovanför huvudet skränade småapor stilla. Tror ni jag kan återskapa ett uns av känslan med 100 tepåsar cardamom tea för 38,90?

I ett annat liv hade jag också en mamma. Det var i köket vi enades och samsades. Vi samlade på exotiska recept och goda matminnen, finurliga knep och spännande rätter. Hon hade läst om en kräm som man gör genom att koka en oöppnad burk kondenserad mjölk. Hon lagade den aldrig - jag tror att hon inte fick tag på kondenserad mjölk. Men specerihyllorna ser annorlunda ut nu och för några vckor sedan köpte jag en burk. Kanske kommer jag inte heller att koka den där krämen. Men jag tänker på henne varje gång jag ser burken.

I mitt högst närvarande nu firade jag och J bröllop förra året. Jag tyckte nog att gästerna blev ganska mycket på pickalurven. I alla fall vissa. Inte desto mindre är en skafferihylla full av sprit som blev över. Vet ni hur mycket ärtsoppa man måste äta för att göra av med 3 flaskor punsch?

Jag har alltid älskat körsbär. Blev glömd uppe i ett körsbärsträd av min hippiemorbror. Åsåg förskräckt hur mina klasskamrater under ett av mina kalas roade sig genom att slänga ut min mammas körsbärsglasstårta från femte våningen. Upptäckte hur gott det är att kombinera körsbär och kanel. Så fort jag ser något med körsbär så köper jag. För det är väldigt svårt att få tag i. Här ärden enda kvarvarande burken från ett realiserat parti på T-Jarlen.

De senaste dagarna i bilder ... Tävling nu igen!

Nu får vi se hur listiga ni är. Om ni kan para ihop rätt bildtext med rätt bild?

A

B

C

D

Bildtexter att välja bland:

1. Nu gnistrar den!

2. Trilskande accessoar - redo för inlämning på korrektionsanstalt

3. Nu funkar den!

4. Men vart tog den medeltida kungabrodern vägen? Lämnade detta och drog ...

Tävlingen pågår idag och imorgon. På fredag utses vinnaren!

(Vinsten anpassas efter vinnarens identitet. Juryns beslut går ej att överklaga. Det är tveksamt om famljemedlemmar får tävla - hör du det, J?)

Insikter en vanlig tisdag

När jag träffar på riktiga flörtkulor till män så kan jag inte låta bli att stilla önska och hoppas att deras fruar är likaledes ... lättsamma och utåtriktade. För terrorbalansens skull. Fast erfarenheten säger mig att det tyvärr alltför sällan är så.

Felparkerade bilar stör mig inte så mycket. Om de inte är av typen Maserati eller Lamborghini. Och står tvärs över övergånggställen eller dubbelparkerade på trånga, enkelriktade gator. På något sätt känns pajigt som ett bra ord för attityden att anse att ens 2-miljoner-kronorsbil har rätt att stå lite varstans.

Vem vet vilka polletter som trillar ner imorgon. Intressant att leva.

Stilla stund

Det händer inte mycket i parken idag. Bara att en väldigt liten människa förefaller ha fastnat med huvudet i en grenklyka och hänger och sprattlar en bit ovanför marken.

När ska jag lära mig?

Det var det där med att inte ropa hej förrän man skådat köpt dator i operativsystemet ... Den krånglar! För i h-e! Det finns en sportslig chans att det bara är skit-Nortons-j-la-testversion som trilskas. Är det datorn i sig så lovar jag att stega upp till butiken och hiva in eländet genom rutan. Nyköpta datorer ska bara funka, tycker jag ändå någonstans.

Hinner inte med det idag. Nu ska ros ihop 4 rätters middag åt 10-13 hungriga munnar. Menyn hemlig eftersom Ankiefontän är en av fågelungarna. Mot systemet, Hallen och Esplanad i sporrsträck. Hoppla!

Inspirationsinjektion

Smartskaft ska man hylla och lyfta fram när man stöter på dem. Som Nenne (se nedan). Och som denne begåvadebegåvade människa. Såg nyss hans one-man-show på Klara Soppteater. Skrattade och nästangrät (JAG!) om vartannat. Ville att det aldrig skulle sluta.

Det var bara det. Tack.

Gästskribenten slår till igen: Nenne!

Mitt nätfynd Nenne roar alla i forumet där vi hänger. Nu delar vi med oss:


Hajen
Dumdum dumdum dumdum durum … Jag har siktet inställt på mitt byte för dagen, 200 m framför mig. Det är en 45-50-årig man på en 3-växlad Crescent. Iklädd sportjacka och med en bag på pakethållaren. En som skulle beskriva sig själv som ”ganska sportig, samma (om inte bättre) form än när jag gjorde lumpen, innebandyn hjälper ju till”. På väg hem från jobbet som skrivbordspolis, eller kanske som konsult i byggbranschen? En som ser det som sanning att tjejer är det svagare könet. Lilla gumman ...

Han blir perfekt till middag.

Jag trycker med mjuka rörelser på pedalerna för att inte höras när jag tyst börjar närma mig bakifrån. Moahahahaha! Flinar förtjust och fnissar tyst för mig själv hur löjligt det är men kan inte hjälpa det. Jag är snart ikapp. Ligger på rulle i 50 meter medan jag förbereder mig. Släpper ut mitt långa, honungsblonda hår. Rättar till axelremsväskan och sträcker på ryggen och svankar lite. Tur att jag har de här låga, tajta jeansen idag. Sen lägger jag ut till vänster och trycker på. Mitt bästa vapen är också det mest irriterande. Jag ser helt opåverkad ut och andas tyst genom näsan och ser ut att fundera på om björkarna inte är mer utslagna idag än igår. Ler som Mona-Lisa och glittrar med ögonen. Vilken dag!

Ha! Vad lätt det gick! Attacken fick avsedd effekt. Jag hann uppfatta hans vridning på huvudet när jag susade förbi, det lätt panikartade uttrycket av att bli omcyklad av en liten ärtig brud som om hon vore ute på en planlös tur enbart för att inandas doften av hägg och syrén. Va fan, tänk om någon av polarna såg det!

Och helt enligt planerna hör jag honom närma sig. Det pipande ljudet från hans ansträngda lungor, det rytmiska rasslet i kedjan, prasslandet i jackan när han lutar sig fram och tillbaka för att få mer kraft på pedalerna. Jag skrockar för mig själv. Inte långt kvar nu, håll honom lagom nära så att han tror att det finns en chans ...

Men vad f … Den jäveln genar! Han passar på vid busshållplatsen där han slipper köra över diket. Han cyklar stående tvärs över körbanan och jag hamnar bakom honom efter att ha följt cykelbanan över vägen. Det är svag uppförsbacke och nu börjar det ila i låren av mjölksyra. Men han borde vara tröttare. Han trampar yvigt och flåsar som en skadskjuten älg. Jag kryper ihop och gör mig så liten som möjligt bakom styret samtidigt som jag pressar allt jag kan med benen. Vid nästa busshållplats plockar jag honom igen, med samma min, kroppspråk och tysta andning genom näsan – tills jag har passerat honom. Nu är jag snart framme där jag ska svänga av. Nej! Vi bor i samma område. Fan. Jag kan inte släppa förbi honom nu, måste orka! Han ligger 5 meter bakom mig hela vägen hem. Jag bromsar in utanför min port och kliver lojt av cykeln och tar en kik i postlådan. Han åker förbi, blänger. Jag nickar och ler snällt mot honom. Jag stänger dörren, ställer ifrån mig cykeln mot väggen och lägger mig, helt slut, raklång i trappen. Triumf. Hajen älskar blodsmak.

av Nenne

--------------------------------------------------------------------------------

Jag tycker definitivt att Nenne ska skriva mer, ha en blogg för att träna (och roa typ mig) och försöka styra sina arbetsuppgifter även mot skrivande. Tänk om någon, någongång, kunde lyda mig ...

Dagens shoppingrunda

... eller snarare veckans ... gick till Sonybutiken på Regeringsgatan. I fyra år har jag dragits med en dator som var wacko från början. Nu har den fått sin efterträdare. A little bit in löööve. Fast egentligen borde jag vänta med att säga det tills jag packat upp den. Förra datorn bjöd på lite överraskningar under det momentet ... Med på köpet fick man en 8 megapixlars CyberShot-kamera. Jaha? Bara sådär? Tack!

Lite shoppinghög vinglade jag av misstag in på Sandkorn på Mäster Samuelsgatan. Kom ut med Body Scrub och ljuvligt Body Butter. = Tips alla män inför Mors dag - NÄSTA SÖNDAG. Så gott som hon doftar efter en rundsmörjning så blir det ju lite som att ni köper en present åt er själva. Också ett tips till de Mammor som eventuellt blir bortglömda på Mors dag ...

Hello!

Nämen hej Midjan! Det var inte igår vi sågs. Verkligen kul att se dig! Var har du varit så länge?

Har vilat mig lite bakom de där fettdepåerna du skaffade när du hade den där lilla blonda & gapiga saken i magen.

Ja visst ja. Det var ju de där kanelbullarna på Saturnus ... Nu är det nya tider! Inget snask i veckorna. Eller vin. Mer snusk och motion mer allmänt. Det är då du kryper fram igen! Hoppas du stannar ett tag.

Vi får väl se ...

Gymragg och visdomsord från fotfils-Nazi

Måndagen inleddes frejdigt med ett träningspass. Leif, 83, i rullstolen jobbar snabbt. Vi blir mer och mer bekanta. När jag låg som en ostbåge och gjorde sit-ups på min pilatesboll susade han beundrande och frågade om jag tränade för OS. Jag tänkte det är bäst att spela med så det sa jag att jag gjorde. Vi kom överens om att han skulle hålla tummarna för att jag kommer med i truppen. Jag tror att Leif kommer bli besviken.

Sedan var jag och kratsade hovarna. Min fotvårdstant har väldigt starka åsikter om allt. Till exempel om kändisarna jag läser om i skvallertidningarna medan hon klipper mina tånaglar. Hon är tyskfödd och av den bestämda uppfattningen att man är ostrukturerad och lite lättsinnig om man inte ser till att få tvillingar på en gång när man skaffar barn. Så är det klart sen! Huvudet på spiken.

Ni stackare som fortfarande hoppas att få se en bild på blusen jag köpte i fredags fortsätter att vara stackare. Inga bilder på mina outfits på denna blogg. Kan inte tänka mig något mer patetiskt än att JAG skulle ha en modeblogg.

Förövrigt anser jag att livet är himla bra just nu. Gotlandsresan bokad. Semestern lagom planerad. Frankrikeresa hägrar i augusti. Blå himmel. Grön park utanför fönstret. Och en lätt bubblande kreativitet som snart pyser över.

Idag har skaffats

Ny vana. Träning. Helt oflashigt på Röda Korsets sjukgymnastik. Ingenstans annars får man så entusiastiska hejarop från medtränarna (Leif, 83, i rullstolen)
Ny fin blus. Faller fint. Perfekt färg. Urringad. J likes.
Ny digitalbox med inspelningsfunktion. Var har du varit hela våra liv?

It's a dirty job, but someone's got to do it

Tantaloran kommer och hämtar en sirlig, stor och grön herdinnekorg som blev över efter Loppisen. Vi har sällskap över Ö-torg - hon och jag och korgen. Tantaloran visar sig vara en hejare på kändisar - såna där doldiskändisar (från näringslivet och sånt). Herregud - jag kommer aldrig våga gå ut igen. De vimlar ju! Vi knatar över torget med korgen. Börje Salming hägrar inne på Lisa. Givetvis. Vi kikar nyfiket in på alla blonda människor med stora solglasögon som lojt halvligger i loungen och sippar på vad som ser ut som daiquiris. "Herregud", undslipper jag mig. "Har inte folk jobb att sköta!?". Vi stretar vidare med vår sirliga gröna herdinnekorg med ett skirt band som vajar i vinden. (Osökt kommer jag att tänka på ett visdomsord jag läst hos fru von Tän: "Man ska inte kasta sten i egen kuvös". Eller hur det nu var.)

GLÖM INTE: Veckans höjdpunkt Donald Sutherland som mr Darling i DIRTY SEXY MONEY i kväll på kanal 5. Sitter klistrad som aldrig annars.

What the F?

Jag är uppenbarligen inte frisk ännu. Hallucinationerna fortsätter. När jag 20 minuter efter det senste inlägget pep ut genom porten för att hämta Livia på dagis så stod Björn Gustafsson där och hängde.

Och på vägen hem från dagis svischade vi förbi Ian Wachtmeister. Han var parodiskt nog rivieranbrun i nyllet och stod och höll ett par cateringtråg med snittar. Såg ut som han väntade på någon. Hoppas inte på Bert. Då bleve det inte många snittar kvar.

My fancy hood eller My mysterious disease ...

Örat mot marken: Intressant att leva

Jag måste vara helt frisk nu. Not a celebrity in sight.

MEN: intressant rojalistiskt lunchskvaller om oäkta barn från runtikring i världen. OCH: på bussen hem en målande vittnesmålsskildring om svartsjukedrama (med polisingripande) mellan två Stureplansbimbos; att ragga på fel killar samt i samband med detta hälla rosévin på småväxta och ettriga blondiner är tydligen något man inte ska göra. (Antecknar detta i min kom-i-hågbok).

Lassie anfaller?

Kusinen kom ut ur hissen och vi gick in i dimman. Hela långa helgen har vi varit sjuka i omgångar. Magsjuka, feber, ont överallt. Sovit som murmeldjur så fort tillfälle givits. USCH. Men nu har det ljusnat. Livia åter på dagis. J på jobbet. Jag utsläppt på grönbete.

Vet inte om jag hallucinerat de senaste dagarna men jag har sett osedvanligt många kändisar. I söndags parkerade sig Brolle Jr med fotsid leopardklänningsflickvän brevid oss på en uteservering. Tyvärr valde Livia (vi trodde att hon var frisk då!) att i den stunden kräkas ner hela vagnen så jag tror inte deras aptit blev något vidare. Igår såg jag Eric Gadd smyga runt i haremsbyxor vid hörnet Kardellgatan/Sturegatan och Fares Fares stegade myndigt förbi min port. Om jag vore förföljelsemaniskt lagd så skulle jag kunna se ett konspiratoriskt mönster. Men jag är bara glad att ha blivit frisk. Nu ska jag ut på stan. Blir jag skuggad av Izabella Scorupco elller approcherad av Clint Eastwood så lovar jag att höra av mig.

Förvrigt så kan jag inte låta bli att undra hur Brolle Jr ser ut när det regnar.

Mamma vet bäst!?

Igår stannade hissen i vårt hus mellan två våningar. Tyvärr satt Brorsdotter H med kompis i den. De ringde till H:s mamma, tillika min svägerska, som kom ut i trappuppgången och såg dem sitta där i gallerburen mellan plan 0 och 1.

När Mamma Svägerska sedan ska in och ringa hissjouren ropar hon över axeln till tjejerna i hissen:

- Jag går in och ringer. Sitt kvar! Gå ingenstans.
Brorsdotter H: "Öh? Nä."

Herregud. Jag skrattar än!