Supertisdag med fläsk

Loppisen i söndags bjöd på en del guldkorn (förutom de materiella jag redan redogjort för).

En tant i 60-årsåldern står och betraktar en väska som jag har på mitt bord. En ganska anskrämlig väska fylld av applikationer, jättepärlor, tingel och tangel.

Hon: "Hur mycket ska du ha för den här?"
Jag: "20 kronor."
Hon: "20 - det var dyrt!"
Jag: "Tja, 10 då?" (Jag vill verkligen bli av med väskan. Plan A är att sälja, plan B är att skänka den till dagis, men jag är orolig för kvävningsrisken p g a alla förbannade applikationer. Plan C är att slänga.)
Hon: "10 kronor! Så billigt vill jag inte köpa. Tänk om det är barnarbetare ...?!"
Jag: "Ja - den kostade ju inte precis 10 kronor när JAG köpte den, så det är nog ingen fara." (Och om du tittar dig omkring, pappskalle, så ser du att hälften av alla loppisförsäljare är barn ... Barnarbetare.)

------------------------------------------------------------

Tisdagen har hittills bjudit på lunch med Fontänskan och Anonyma Karin. På ett ställe som var så fantastiskt att jag inte yppar namnet. Tisdagar raggmunk med fläsk. Torsdagar ärtsoppa och pannkaka. Fin gammal inredning. Uteservering finns. Det enda som inte finns är för mycket folk. Super.

Livia visar oroväckande svaga tendenser till att försöka lära sig läsa eller ens räkna. Så på väg till lunchen passade jag på att köpa en bordtablett med alfabetet på. (Nej - för att den var söt! Och för att vi behöver en tablett till hennes grisiga måltider.) Hon gillar när man räknar på fingrarna: 1 - 2 - 3 - 4 - 5. Men jag tror att det mest beror på att fingrarna fladdrar roligt.

Om 45 minuter ska vi på vårt första utvecklingssamtal på dagis. J flaggade för att dagisfröken Alice är lyrisk över Livia, eftersom hon är "glad och trevlig och INITIATIVRIK". Också en omskrivning för "BUSIG"!?

Ikväll blir det ugnsbakad lax med asiatisk glasnudelsallad. Och kanske den där Catenan som jag aldrig öppnade i fredags. Vi måste väl fira att the Shoe Queen/kompis H kinesar hos oss just nu!

Jag har hittat kameran

Nyss hemkommen från examensvisning för Nordisk Designskolas elever. Min begåvade och modiga kompis H går där. Jag åkte dit med polaren Mumli och hennes bebis, den ständigt förvånade (?) och bedårande baby M:

Jag gillade speciellt en kollektion med stickade kläder. En oversized, rosa, snedknäppt och draperad kofta. Fantastico! Men ingen anledning till oro, go' vänner. Detta kommer aldrig bli en modeblogg!


-----------------------------------------------------------------

Väl på hemväg hämtade jag upp Lyckokycklingen som var på bolagsstämma med sin pappa. Hem och i säng med henne. Sedan var jag bara tvungen att stå ett tag i den nedgående solens sken och glädjas åt mina loppisfynd ...

Numero uno - egentligen var den min hela tiden ...men jag hatade den när jag först hittade den i källaren. När den kom upp på gården såg jag den bokstavligt talat i ett annat ljus och jag beslutade mig för att behålla den. Den ska snart begåvas med en ny ram. Tills vidare hänger den här:

Och Numero Dos! Ett litet mästerverk som jag bytte till mig av Tantaloran (mot en trasig men söt målning gjord av min farfarsfar som egentligen var professor i hud- & sällskapssjukdomar). Hur som helst- jag gillar den skarpt. Ska bara få J att falla i farstun också :


Klart slut från Containerråttan, tillika Modeoraklet.

Loppisens baksida

I går gick den av stapeln - Loppisen! Vi hade tur med vädret och en ganska jämn ström av nyfikna besökare. Alla verkade gå med vinst, utom jag. Jag köpte för mycket grejor av de andra, och formligen hamstrade lotter (i lotteriet där 1:a-priset utgjordes av en upplevelse, skänkt av Box Experience). Jag vann inte - däremot kammade Livia av alla människor hem 2:a-priset (en delikatesskorg, skänkt av Tantaloran).

Jag försökte ju sälja möbler. Kanske inte direkt det man spontanshoppar på söndagspromenaden. Men en stor tavla och en fin, liten knubbig trapp-pall fick jag iväg i alla fall. Till trevliga hem och ordnade förhållanden.

Jag är lite för snäll ibland också - vilket talar mot min framgångspotential som säljare. Virvelvindens lilla kompis Betty fick köpa min DKNY-väska för 19 kr (jag betalade 1000 kr på rea). Men 19 kr var å andra sidan alla pengar hon hade.

Kul hade vi!

Trots att någon i ett obevakat ögonblick norpade hela kassan för våffelförsäljarna ...! På en barnloppis! Vart är världen på väg? Tangerar infernaliskheten hos den som häromveckan rånade en majblommeförsäljande liten scout på hela hans kassa. :-(

Solsidan upp

Idag är det APANAGE! Typ lön alltså. WIIIOUUU! Och på en fredag och allt. Och sol. Det blir nog en flarra Catena mot kvällningen för att fira dessa lyckliga sammanträffanden!

Kom ihåg att planera in ett loppisbesök på söndag 12-16. De av er som kommer får en guldstjärna. Och chans till riktiga fynd!

VM-mästarinna

... i Velighets-Mästerskapen 2008. Kanske blir jag copy igen ett tag. Känner mig i starkt behov av professionellt ansvar & framgång. Vet inte om det räcker att stå och måla för kråkorna just nu.

Men A i Långbroparken har fortfarande en vinnarlunch att casha hem. Den är inbokad.

---------------------------------------------

M.EHR - du måste sluta tracka mig för bilden! Pronto. Annars kan jag ju ALDRIG byta.

Et tu, Märta Stewart

I kväll blir det crispies. Husmors-Jante morrar på axeln, men jag framhärdar. Det ÄR gott. Och nog det enda pre-fab som jag serverar hemma (jaja, några attans köttbullar slinker väl fram ur frysen då och då).

Tävlingen avgjord!

Vad-ska-jag-göra-när-jag-blir-stor-tävlingen är nu avgjord. Jag har i princip bestämt mig och den som först kom in med den rätta lösningen var: A i Långbroparken (truddeluddilutt = fanfar)!

(Hennes motivering:
Du ska självklart satsa ett halvår på dina projekt! Ge det en chans helt enkelt. Måla, skriv och var kreativ. Antagligen lyckas du och då är det bara att fortsätta. Skulle det mot förmodan inte funka kan du ju hoppa på något annat sen. VÅGA SATSA!)

Ja! Snart är det dags för kreativitetskanonen att brisera. Men för att illustrera min genomgripande förvirring, alla kloka ord till trots, så kan jag berätta att jag för 5 minuter sedan skickade in ansökan om ett 50%-jobb som copywriter ...

A i Långbroparken: Vinnarlunch vid tillfälle? Kanske i Humleparken? Eller i krokarna.

LOPPIS!

När: söndagen 27 april kl 12-16
Plats: på min innergård
Varför: till förmån för Virvelvindens klassresa. På vår loppis hittar du: En salig blandning av källarskatter, nästan nytt, hembakt, lotteri, överraskningar, fult & snyggt ...

Alla som vet var jag bor är välkomna att låta nyfikenheten övermanna sig och komma och fynda!

Klagomuren, del II

Det har inkommit ett nytt klagomål. På gårdagens inlägg om klagomålet nr 1. För er som inte orkar öppna kommentarsfältet i förra inlägget:

"Fel adverb (du som säger att du alltid väljer rätt ord). Jag sade inte ARGSINT att du såg jätteplastikopererad ut på bilden. Möjligen SKARPSYNT. Efter 13 års positiva erfarenheter av dig vet jag ju hur du ser ut - det vill säga väldigt snygg, men inte som på bilden. Alls. Men du får givetvis välja vilken bild du vill. För övrigt gillar jag bara hur "sillisar" SER UT, inte hur de känns. /Förorättad M.EHR."

Mitt svar:
"Mina öron hörde nog en viss hätskhet i ditt uttalande, M.EHR. Kanske var det också skarpsynt det du sa. Men NU kan jag ju inte byta bild på ett tag - även om jag skulle vilja! :-)

Jag vet inte om du kan kalla dig förorättad. Kanske lite grann missförstådd. Eller raljerad med? Men du vet att jag gillar dig skarpt, hur argsint jag än tror att du är!

Vi kanske ska luncha allihop: anonyma Karin, anonyma M.EHR och Ankie! För att riktigt grotta ner oss i detta med utseendefixering/yttrandefrihet/konstnärlig immunitet eller vad vi nu pratar om!"

Jag gillar honom, delvis för att han är så välformulerad. Faktiskt den mest välformulerade jag känner. Och en litenliten debatt - det gillar jag. Som sagt var devisen: Alltid roar det någon!

Klagomuren, del I

Det har inkommit ett klagomål. Det är den inte så anonyme herr M.EHR som beordrar ett byte av min bild här till höger.

"Du ser JÄTTEplastikopererad ut!" säger han argsint. (Försöker dra mig till minnes om han någonsin tidigare uttalat sig negativt om plastikoperationer. Han gillar ju sillisar.)

Jag säger som många misstänkliggjorda och missförstådda vurpingar före mig: "Men jag ser ju ut så där! Ungefär."

Nu skyller jag kanske inte några FF-kupor på en graviditet för 10 år sedan (som Anna Nicole) - men kanske att något konstnärligt filter i Photoshop har dragits lite grann till sin maxnivå. Därav no-nose-big-mouth-high-cheekbone-effekten.

Jag vill se glad och vulgär och glamorös ut på min bild. Förmodligen bevisar M.EHR:s ilska att jag lyckats i mitt uppsåt. Kanske bör jag därför än mindre fundera på att byta bild ...?

Direkt från Märta Stewarts mun:

Kan förövrigt upplysa de besökare som vill åt mig för mina kulinariska kunskapers skull att jag piffade upp gårdagens vardagstrista köttfärssås med puy-linser (avsköljda från burk). Blev vrålgott. Åt det till lunch idag med, med ytterligare linser till. Tänker lägga det på min mat i kväll också.

Jag hoppas verkligen att intresseklubben antecknar.

Jag antar utmaningen från fru Fontän

• TRE namn jag går under: Mamma, Anna & Älskling
• TRE saker som skrämmer mig: Oregerliga fyllegubbar. Att tänka på att det kan hända barnen & min man något ont. Att livets enda säkra faktum är döden (det skrämmer mig inte direkt - men gör mig sorgsen).
• TRE saker jag har på mig: jeans, örhängen (alltid), behå,
• TRE sanningar: Jag är väldigt nöjd med min förmåga att hitta rätt ord i olika sammanhang. Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad folk tycker om mig (fast jag blir ju glad när människor jag tycker om gillar mig tillbaka!). Operationen jag ska genomföra handlar om att ta bort onda åderbråck.
• TRE saker jag verkligen vill ha: En fortsatt kärleksfull relation. Välmående barn. Professionellt erkännande av något slag.

Jag sänder utmaningen vidare till: Livet mitt i livet & Saltistjejen

Var ska datanissarna kissa? eller Utsnitt ur min skittrista vardag

Jag och min bror har ett hus. Högst upp i huset (våningen ovanför min bror) hyr ett gäng datanissar ett kontor. I början av nästa vecka ska vi (inte jag!) grotta lite med rören, så under tre dagar kan inte datanissarna kissa i sin toalett. Då kläcker min bror (på distans från Hong Kong) den generösa men familjefientliga idén att de kan gå på hans familjs toalett. Ett helt kontor med datanissar och deras besökare ska alltså ha nyckel och gå in och skrota runt och kissa, i bästa fall i toaletten. Jag kan säga att min svägerska och de två tonårsdöttrarna inte riktigt såg det positiva i det upplägget. Min bror gav då mig och svägerskan i uppdrag att lösa problemet. Vilket är gjort. SMS:et till Hong Kong-brorsan ruvar: "Mission accomplished stop de får kissa i din hockeytrunk stop".

Fast nu blir det inte där de kissar, utan i källartoaletten som vi kom på att vi hade. Eller i en inhyrd frystoa. Spejsigt värre. Då kan de leka Star Trek - sånt brukar väl datanissar gilla?

--------------------------------------------

Fönstertvätten fortgår. Idag blev ytterligare åtta fönster möjliga att titta ut igenom. Imorgon de sista fem. Jag kanske är pervers - men jag gillar att tvätta fönster. Och min man är kanske också lite pervers - han gillar att se mig i chockrosa diskhandskar. Min devis denna vecka: Alltid roar det någon. I detta fall två. Bingo!

--------------------------------------------

Och jag frågar mig fortfarande: Var är glamouren?

I dag har jag:

1. Ägnat mig åt suicidial fönstertvättarverksamhet på tredje våningen. I ett anfall av snålhet kombinerat med husmors-Jante så bestämde jag mig för att göra det själv i år.
2. Smygtittat beundrande på min man. Som är nyklippt och jättesnygg.
3. Önskat att jag kunde ägna ännu mer tid åt Guldkusten av Nelson DeMille. En synnerligen välskriven och underhållande historia. Den kom ut i början av 90-talet och har världens pajigaste omslag. Med rätt grafisk design hade den haft alla chanser att bli en modern klassiker. Nu skulle man dissa den helt om man bläddrade förbi den på ett antikvariat. Tack och lov fick jag den tryckt i handen av en pålitlig vän. Se där vad ytan är viktig ändå.
   

I kväll ska jag laga köttfärssås och pasta. Vardagen är fullständig. Var är glamouren?

Månadens gästartist på bloggen: Tantaloran

Min väninna C/Tantaloran bidrar här nedan med recept på ett smarrigt påläggsgojs:

"Tantröra

Blanda en burk ansjovis med två löskokta ägg och en kvarts pressad citron. Mums på hård smörgås!Som ett litet tillägg måste särskilt påpekas att man kan skala äggen lite bättre och kanske låta vitan stelna lite, hälla av ansjovisspadet åtminstone till hälften och möjligen dela på ansjovisarna men blundar man och är riktigt hungrig och inte tänker på konsistensen så är det rätt gott. Toppa med nymalen svartpeppar."

Det är bl a C/Tantaloran som är med och ordnar LOPPISEN 27 april. Jag tror att vi kommer få riktigt kul.

Loppisen närmar sig - jag värderar min tillvaro

Precis så är det just nu. Allt mina blickar faller på hemma värderar jag sekundsnabbt. Är det värt att spara? Vad kan jag få på loppisen? Är det någon som kan tänkas köpa det?
Plötsligt har allt en prislapp och eftersom vi snackar loppis så blir den löjligt låg. Så ganska mycket får stå kvar.

En samling mycket manliga tjocktröjor ur Virvelvindens urvuxna hög hamnar dock i lådan - vad tror ni: 30-40 kr styck? En samling bra pocketböcker ska jag paketera på att attraktivt sätt - vad sägs: 15 kr styck, eller 8 för 100? I en källargång hittade jag riktiga loppisskatter i en hög med bråte som väntade på att kastas ... (Det är mina eller möjligen brorsans grejer så jag stjäl inte heller!)

I den allmänna fyndhysterin upptäckte jag (eller snarare svägerskan) igår att det finns ett bra gym i närheten - lika nära som Drönarklubben (= Sturebadet), och 8 papp billigare per år! 8000 är nästan halva den operation som jag snart förmodligen kommer göra och tvingas bekosta själv. Och det är inte något onödigt plastic fantastic-ingrepp, om någon nu trodde det.

Strålande värderingstider!

En ondare värld?

Vi tände ett ljus för Engla igår - i enlighet med det kedje-sms jag var med om att skicka och i enlighet med den alltmer framväxande känslan av att världen är helt ur led. Kanske är det så att ondskan ändå inte ökat, men att vi får ta del av den snabbare, mer detaljerat nu?

Hursomhelst går det inte att sätta ord på det som Englas mamma och andra anhöriga måste känna - så jag ska inte ens försöka.

Ett ljus i mitt fönster.

Jag har börjat rota reda på saker att sälja på Virvelvindens klassloppis 27 april. Idag vågade jag mig äntligen ner i källaren - i coola C:s sällskap. En månadsgammal mardröm har hållit mig borta därifrån hittills. Tack C - du är en riktig kompis! Och så ny. Hoppfullt i en mörk värld.

Uppfuckad sannolikhetslära?

Jag delar lägenhet med tre (3) personer - J, Lyckokycklingen och Virvelvinden. Dem träffar jag flera gånger om dagen på olika ställen i våningen.

Jag har uppskattningsvis genom åren köpt på mig ca 500 hårsnoddar. Jag har i skrivande stund en (1). Var är de övriga? (Med visst naturlig avräkning borde det vara uppåt 300 i alla fall.) Detta är i sanning ett riktigt mysterium.

A good piece of meat. Tankar vid skärbrädan.

Jag försöker bli smalare. Ingen ide att hymla om det. Jag kastar ondsinta blickar på mitt bukfett mest hela tiden. Det är helt enkelt äckligt. Mitt bukfett. Tycker jag.

Kom och tänka på det alldeles nyss - när jag stod och putsade en fläskfilé till middagen. På samma sätt som jag i alla lägen försöker vara en duktig flicka annars; en duktig patient när jag lämnar blodprover och har en bra åder att tappa ifrån; när jag föder barn utan bedövning; på samma sätt vill jag framstå som duktig om jag skulle råka dö snart och måste obduceras. Jag menar, jag vill ju inte att obducenten ska behöva gräva sig igenom decimetrar av fett och tycka att jag är äcklig. Eller snarare var.

Är det så farligt att bara vilja vara a good piece of meat, egentligen?

-------------------------------------------------------------------

Och var 17 är min köttklubba/köttyxa? Är säker på att jag hade den någonstans. När vissa saker, just såna redskap, försvinner blir jag lite nervös. I filmer har de en benägenhet att dyka upp på de mest otrevliga sätt ... Hursomhelst löser jag problemet tillfälligt med att dunka på filén med vår utmärkta WMF-kastrull. Fungerar säkert också bra att försvara sig med - mot den som dyker upp med köttyxan.

Spänning i tillvaron är bara en fråga om fantasi.

Borderline Liquorice

Idag ska vi på spaning i en ny butik, Lakritsroten. Spännande nog nästan i en annan stadsdel. Precis på gränsen till Vasastan ligger stans enda renodlade lakritsaffär (läste om den i SvD igår). Det är J som är familjens lakritstroll och nu ska han få sitt lystmäte. Påskägget med bara lakrits i är slut sedan länge (saligt i åminnelse).

Annars kan tipsas om Chokladfabrikens chokladdoppade lakritsstång med havssalt. T o m en lakritsskeptiker som jag har fallit.

Och det är som alltid nyttigt att vidga sina chihuahua- och minkpälsblinda vyer någongång emellanåt.

Later alligator

---------------------------------------------------

Post Lakritsutflykt:
Den var OK. Verkligen fylld med lakrits från golv till tak. Förmodar att helhjärtade lakritspuckon ser tjusningen mer. Jag stod mest och fantioserade om hur läckert man hade kunnat inreda den lilla lokalen ... svarta väggar, stora synliga rör målade i "engelsk konfekt-randigt". Medan jag sakta tuggade på en läcker lakrits/hallonkola.

Dagens guldkorn blev träffen med Bummeli och hennes mamma. Det blev en kaffestund och en parklekstund. SAKNAR mammagruppen!

Och så glädjs jag med Nisse med Pussen och hans familj, som precis köpt ett drömhus! Ett ROSA! It was meant to be.

Familjens advokat

... var jag och brorsan hos idag. Lite affärstugg. Jag blir alltid lika lugn av att vaggas i deras paragrafskyddade famn. Mystroll!

Och så blev jag full i skratt när jag jämförde dem och oss med gårdagens nytillskott på TV-tablån "Dirty Sexy Money" - som handlar om just en familjeadvokat. Fast hans klienter försätter sig dagligdags i helt sjuka situationer: vinner en stulen yacht på poker, blir stalkad av sin transexuella älskarinna, försöker begå självmord mitt under föräldrarnas bröllopsdagsfest osv. Vilken liten västanfläkt jag och brorsan är. Det känns som om busmarginalen är stor. Uppåt i alla fall!

Solig fredagspuss!

Någon som känner till något jättegott vitt vin - det ska vara smakrikt, goffigt, smörigt utan att vara FÖR sött? Snabbt nu!

Dagens sanning

"Om du tror att du kan, eller att du inte kan - så har du rätt."

Jahapp. Mer än så behöver jag inte veta just nu.

Fortfarande chans att tävla! Fantastiskt 1:a-pris att hämta!

Hjälp en tvehågsen Östermalmstant i hennes sökande efter en karriär (?) - klicka här.

ARG!

En jävla skitdag. Visste man från början när Livia valde att gå upp 05.30. Visste man också när man tittade ut och såg det vassa, kalla snögloppet utanför fönstret. Visste man framförallt när jag fick ett slingrande mail från idioten som vägrar betala fakturan för ett stort jobb jag har gjort. Jag som är så snäll - men nu är snart inkassogränsen nådd för hans del. Igår var jag och lämnade nio provrör med blod på Sophiahemmet - och nyss ringde de och sa att de hade glömt ett. Så nu måste jag dit igen. Ytterligare en timma försvann från det som ska föreställa min första arbetsdag. Idag får det bli jobb med att anordna en gårdsloppis till förmån för Virvelvindens klassresa. Herregud, både hemmafru och välgörenhetsarbete. Min mamma skulle nita mig om hon levde.

Imorgon är en annan dag (tack Christer Björkman). Förmodligen en bättre.

Ja - vad ska jag jobba med? Stor tävling utlyses!

Jag har fått frågan av många vänner och bekanta på sistone när jag pratat om Livias inskolning på dagis ... Vad ska jag jobba med? Saken är den att det jag gjorde innan Livia kom kan jag inte gå tillbaka till, eftersom webbyrån jag satt på nu diskret har plockat ner skylten (och envisas med att negligera mina fakturor - j-vla nötter!).

Kvarstår alternativen:

• Ha kontor hemma och bli väldigt aktiv i uppsökandet av nya kunder (copy, bildhantering, foto). Lära mig att fakturera i tid.
• Satsa ett halvår på mina egna projekt: Boken, måleri (som jag har vissa beställningar på). Om det går bra får jag fortsätta.
• Söka ett riktigt jobb på en normal arbetsplats.

Själv vacklar jag hit och dit varje timma. Men jag tror att det är avgörande för min framgång att jag väljer ETT alternativ.

Jag har tyvärr velandet i blodet. Min pappa var först playboy, sedan konstnär, sedan sjökapten ... Vid sextio års ålder deklarerade han glatt att han ännu inte bestämt sig vad han skulle bli. Sedan drunknade han.

Kära läsare - kan ni hjälpa mig att bestämma mig? Den som kommer med ett sådant förslag/motivering att jag känner mig klokare belönas med en god lunch!

Majs från himlen

På onsdag börjar jag jobba. Idag blogg-fikar-radiolyssnar-småpysslar jag. Och delar med mig av helgens STOOORA gastronomiska upplevelse:

2 burkar majs hälls i en het stekpanna. Låt vätskan koka in helt. Tillsätt en rejäl klick smör och rosta majskornen tills de har fin färg. Tillsätt en röd (urkärnad och finhackad) chili och slå på 2 dl grädde. Låt grädden koka in nästan helt. Hacka färsk koriander och tillsätt före servering. Smaka av med salt och peppar.

Galet gott till min J:s & Fontäns U:s chiligryta med svart bönsalsa. Se SvD:s Min Helg-bilaga i fredags.

I sockerchockens efterdyningar

Så var ännu ett kalas avklarat. Barnen verkade glada och nöjda - och höga som hus av socker när de studsade hem igår vid halv nio-tiden. Festprogrammet:

• Ankomst. Mingel med läsk och godisbuffé.
• Uppdelning i grupper. Lek på olika stationer: Playstation Bilrace-spel, Playstation Dansmatta, armbrytning, charadpåhitt (tema. aprilskämt). Godisätande.
• Apelsinleken: Två led där den längst fram får en apelsin under hakan som sedan skall transporteras hela ledet ner - hakledes. Mycket fnissig kroppskontakt mellan 10-åringarna ... (och OBS! Ingen behövde ÄTA apelsiner denna förtrollade afton. Vekligen inte!)
• Charaduppvisning. Godisätande.
• Kokosbollsätartävling. 1:a pris: godis.
• Plundring av godisbuffén ("ni får ta så mycket som ni kan få ner i fickorna").
• Utdelning av avskedspresent (avhuggna fingrar, lösnäsor, vattensprutande kameror etc).
  

Intressant och roligt att se att tjejerna var minst lika bra som killarna på armbrytning att alla älskade både dansmattan och bilkörande. Att det var en annars väldigt pimpinett tjej som totalt släppte hämningarna och helt kletig korades till vinnare av kokosbollsätartävlingen. Att fem bärkassar godis länsades till sista konfektbiten på två timmar. Att jag INTE ÅT EN ENDA GODISBIT. En karaktärsstyrka jag inte trodde jag hade.


Det är ändå rätt kul att vara klassförälder. Vi har samlat ihop en massa pengar som vi nu bränner på roliga aktiviteter till barnen. Det är klart att man skulle kunna hålla en lägre, mer politiskt korrekt profil - men i år är det vi som bestämmer och då blir det godis-vulgo-bombast-stilen. Nästa år kan ju några andra göra det de tycker är lämpligt, t ex växtfärgning av hemtovade strumpor för försäljning till förmån för Norrbottens blinda möss. Eller något.