Mauritius - kan det vara något? I min ständiga jakt på resmål har jag snuddat vid tanken några gånger. Jag vill åt det klara vattnet, den vita sanden och den färska ananasen på min tropiska resa. Men vill samtidigt inte bli helt innesluten i en färdigpaketerad och konstruerad turistverklighet. Jag vet - är man resenär så är man faktiskt ofrånkomligen alltid turist. Men man kan vara det mer eller mindre. Jag vill ha stillsam exotisk flärd men med möjlighet att uppleva något annat än välkrattade rabatter och paljetterade infödingsdanser på hotellscenen.
Finns det riktiga människor där - brukar min frågeställning angående tilltänkta resmål vara. Riktiga människor som arbetar, går i skola, lever ett vanligt liv - och som man kan få uppleva möten med ...? Enligt en lockande artikel i SvD nu i helgen så verkar det finnas just det på Mauritius. Men är det någon som varit där och kan vittna?
Att det lever riktiga människor där borgar väl kanske också för en fungerande sjukvård ... Nog så viktigt om man reser med barn som vi kommer att göra. Jag menar: på riktigt plastiga turistorter är de säkert jättebra på att ta hand om golfarmbågar och pace-makerkollapser. Men vet de något om en bebis med tredagarsfeber?
Och det är ju inte bara den sköna tropiska värmen jag vill åt. Det är aningen om ett annat liv, andras verkligheter som lockar med hela tanken med att resa. Om det fanns en resebyrå som hade som affärsidé att arrangera resor som inkluderade inhysning hos eller i alla fall ordentliga möten med "infödingarna" så skulle jag vara deras främsta stamkund. Alla gånger!
Jag kanske ska sätta in en annons i Mauritius Morning Post: "Barnfamilj söker inackordering i familj, mitt i den Mauritiusianska verkligheten. Viss glamourfaktor önskas. Likaså havsutsikt. Annars normala krav på komfort."
1 kommentar:
Japp, annonsen i Mauritius Morning Post känns som en bra idé. Sen är det bara att boka biljetten :)
Skicka en kommentar