Resenostalgi

Idag är jag lite nostalgisk. Minns mina bästa resor ... Alla tre till Grekland - vilket är mycket konstigt eftersom jag inte ens gillar Grekland. Eller inte så konstigt förresten - det är ju självklart: Drömresan beror snarare på sammanhanget kring själva resan. Livet just då. Behovet. Förväntningar. Sällskapet inte minst.

Den kronologiskt första på bästlistan:
Mammagruppen (jag och mina två mammakompisar + våra tre 4-åriga barn) på en extremt spontan badvecka på Samos i september. Vi bestämde, bokade och reste inom en vecka. Sista-minuten-javisst. Vi hade inte ens behövt hamna på samma ort på den där ön - men tack vare en överjordisk försyn fick vi varsitt rum bredvid varandra, med små balkonger omgivna av blommande klängväxter. Barnen njöt, paddlande i en rad som ankungar i sina likadana simringar - medan mammorna låg på solstolar och pladdrade, läste modemagasin och drack frappe. Inga konflikter på en vecka. Inga överambitiösa äventyrspappor som ville för mycket och presterade för lite (tillsammans med barnen i alla fall). Bara sol, skratt och lugn och ro. Avspänt.

Nästa:
Jag rymmer till Skiathos tillsammans med en hemlig man på en hemlig resa - även här i september. Vi har bara ögon, händer och kroppar för varandra - för första gången har vi också tid. Allt på ön är som förtrollat - utsikter, solnedgångar; musslorna är plötsligt världens godaste för att de är där och då. Stranden den bästa för att vi ligger där. Tillsammans. Jag tror det är här vi sluter vår pakt, fast vi inte vet om det då.

Tredje:
Som en allmän självständighetsförklaring från allt vad män heter åker jag och E på mamma-son resa - en lyxsegelkryssning i Medelhavet. Under en vecka studsar vi flärdfullt mellan Grekland och Turkiet. Mobiltelefonen har fullt sjå med att hälsa oss välkomna till ömsom det grekiska och det turkiska telenätet. Och vi har ett tufft jobb att arbeta oss igenom de läckra frukost-, lunch- och middagsbufférna. För att inte tala om besväret med att välja vilken däcksstol man ska spendera dagen i tillsammans med boken/Game Boy:et. E verkar också ständigt och samvetsgrant upptagen med att sprida sina gracer mellan de olika medpassagerarna - alla glittrande pigga filurer i 60-90-årsåldern. Medan jag sitter som en annan arvtagerska och sippar på en drink i aktern. Socialt. Glamouröst. Stilla. Värdigt. Och hur kul som helst.

Underbara resor alla tre - på vitt skilda sätt. Ge mig mer!