Det konstiga är att jag tyckte det var gott hela tiden. Och är det fortfarande. Stora chunkiga grönsaksbitar i pikant kryddad tomatsås. Funkar utmärkt att äta kallt. Superpraktiskt för mig som inte har något kök (och aldrig kommer få, känns det som) - och en otålig unge som inte alltid tillåter excesser som att mamma ska hinna värma micromat.
Så där sitter jag igen, med min madeleinekaka - ratatouillen; minns vår trevande tågluff, flirtförsöken från fransmännen, flykten (undan flirtandet) till Schweiz, lååånga promenader från tågstationer i Tyskland. Ett junicoolt Europa. Solen på min hud (det gick åt en hel tub Estée Lauder Eight Hour Cream efter en dag på stranden i Antibes). Frihet - för allra första gången.
Vad världen kändes stor då.
------------------------------------------------------------------------------
Och om mitt pinsamt översaftiga förhandsbud på ett armband på Bukowskis går igenom (det får jag veta under dagen) så kan det bli så att jag TVINGAS äta bara ratatouille ett bra tag framöver. Utan bröd. Och det kommer inte kännas fullt lika romantiskt, det kan jag lova. :-)
1 kommentar:
cheesus, hur gick det?
Skicka en kommentar