Vi var på fest i lördags. Bussades till Uppsala för att partaja. Klädkoden var vit, vilket vi hade svurit över länge. Men faktum var att det var riktigt snyggt, effektfullt och kul med ett hav av vitklädda entusiaster i matsalen, på dansgolvet. Endast en person var klädd helt i svart - festföremålet, nämligen genommysige M. Och faktum är också att det var rätt rörande att tänka sig hur festens alla gäster rusat omkring på stan i flera veckor och försökt hitta vita festkläder i september - för att följa värdens önskan. Det är kärlek.
Jag gillar att dansa med J. Och han gillar att dansa. Punkt. Och som jag känner när han dansar till gamla godingen Y.M.C.A. ... Särskilt C:et är hjärtskärande fint! Min egen groda på grillen. Det är kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
HÅller med dig, din J är KUNG på dansgolvet! Sedan har träffat dig har han dock slutat att knäppa upp skjortan.
Fint!
Kan bara föreställa mig grodan på grillen ;-)
Uttrycksrum: Nja - slutat och slutat!? Jag minns nog att han pep onmkring utan skjorta helt och hållet - på bröllopsfesten!
Jag har minsann sett J med öppen skjorta, tror även efter att Ö-tanten kom in i J:s liv, var det förresten inte på en fest hos Uttrycksrum?? Visst är det befriande med dans och att se de som vågar släppa loss och ta ut dansstegen. Tycker själv att din J är bekantskapskretsens solklara mästare på styrdans (och min gubbe är bugg-kung (till skillnad från mig)). Hälsningar från en dans- och partylover, som oxå varit på helvit fest (egna bröllopet för sex år sen, jag tror att gästerna svor lika friskt då..)
Det är häftigt med sådana fester. Jag va själv på en där det var tvärt om, alla var klädda i svart och damen i fråga var helt klädd i vitt. Hon stod ut som ett ljus i mörkret
Skicka en kommentar