Jag har aldrig sett mig som feminist tidigare. Har inte riktigt sett de strukturer som omger oss, formar oss, begränsar oss. Inte ordentligt, förrän nu. Och då inser att jag själv är min värsta förtryckare. I relationer har det minst lika mycket varit jag som TAGIT PÅ mig hushållsarbetet, inte släppt in mannen. Det är jag som trott att det ligger på mig att i hjärnan katalogisera barnens kläder, dess storlekar, vad som är på väg att växas ur, vad som behövs köpas nytt ... Det utrymmet och den energin hade jag kunnat använda till annat kanske.
I min frihetkamp mot min egen totalitära makt över barnbestyr så vinkade jag iväg Lyckokycklingens pappa när han gick till dagis första föräldramöte. Och ojade mig med honom när han kom tillbaka och berättade om skräckföräldrarna på sammankomsten. Jag skriver föräldrarna lite käckt könsneutralt - men i sanningens namn var det mest morsor där. Och vilka ena. Lyckokycklingens dagis är sockerfritt. Det är väl bra. Ingen glass & sylt i tid och otid. Men det fanns mammor som absolut ville ändra på det. Jag undrar bara varför? Om barnen - 1-3 år gamla - får god, näringsriktig mat som inte innehåller socker ... ? Som en vettig förälder på mötet tydligen uttryckte det (ung.): "låt det vara som det är, så kan man väl skyffla på socker när de kommer hem, om man vill!"
Sedan fanns det enligt uppgift en riktigt intorkad terrier som gnällde på dagisgruppens (brist på) aktiviteter. Till saken hör att det är många småttingar på avdelningen och barnen delas upp lite grann efter ålder och gör små utflykter inom ramen för tidsschemat (matar fåglarna nere vid vattnet - går och leker på en närliggande "äng", går till biblioteket). Morr-morsan ville ha längre utflykter - till skogen en kilometer bort, till Skansen, mer skapande, mer ... OM jag hade varit där hade jag påpekat att det kanske inte är dagis som ska stå för barnens hela kultur- och aktivitetskonsumtion. De allra flesta barnen är runt två år och egentligen fullt nöjda om de får släpa runt en kasserad barnvagn på dagisgården i en timma, få kladda lite med maten vid lunchen och sedan sova en stund. Dagis gör mer än så - men fortfarande inom ramen för det möjliga, med tre vuxna på 14 barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hm intressant....
Jag tror tyvärr att många föräldrar ser dagis och skola som ställen dom ska "fostra" deras barn. Och ibland kanske de inte inser hur mycket som faktiskt "borde" komma från de själva: familjen, hemmet. Jag känner lärare som talat om för mig att vissa föräldrar verkligen på allvar tror att skolan ska stå för alla aktiviteter samt all uppfostran av deras barn!
Men herregud tänker jag då. När och var och hur kunde det gå så fel????
Ibland känner jag attt svenskar har blivit otroligt "slappa" och liksom bara tror att alla "institutioner" runt omkring oss ska fixa allt för oss. Att ta eget ansvar finns liksom inte längre... Skitskonstigt!!!
Kram!
Igenkänning. Dock rekommenderas åter "lägg ner". Det finns så många föräldrar som eldar upp sig över tamme fan allt, kan bli tungt om du ska elda upp dig över dito. Kan leda till att du tappar all din energi. Och så råkar ju ni ha en gudfar till lyckokycklingen som nog kommer bistå att få upp sockerintaget. Minns jag rätt om han försökte trycka i henne lite glass så fort du tittade bort, när hon var typ 3 månader... So dont´t worry.
Skicka en kommentar