På söndag bär det av till fjällen. En veckas samkväm och friluftsliv väntar. Och alla väntar sig att jag ska åka skidor. Inte minst jag. Jag skulle verkligen vilja lära mig – men det är något som bär emot att glida runt i liftkön som en överdimensionerad, påtänd Bambi VID MIN ÅLDER … Denna gång har jag visserligen en räddningsplanka i form av ständigt amningskrävande, tremånaders Livia – men samtidigt VILL jag ju komma över skidskräckströskeln …För några år sedan tog jag min hittills första och enda skidlektion – i ett påsksolgassande Duved slirade jag omkring en timma i barnbacken. Av detta lärde jag mig:
- Våga kräva att din kostbara skidlärare INTE är utklädd till påskkärring (!).
- Man lär sig inte bromsa på korrekt sätt i barnbacken. Här var det snarare så att jag fick kasta mig omkull för att inte massakrera skidskolan ”Små Snöbollarna” om och om igen.
- Om du till äventyrs missar att bromsa genom att kasta dig platt till marken så är det lika effektivt att styra ut där snön smält bort. På barmark kan man inte åka skidor. (OBS! Funkar bara framåt april när vårsolen gjort sitt.)
- INTE att svänga till höger. Bara till vänster. Vilket kan förklara vissa av mina svårigheter i övrigt.
3 kommentarer:
Åh vad skönt med fjällvistelse!!
Ha så skönt.
O om du inte vågar dig upp i backen så kan du ju alltid glassa i solen med et par solbrillor och vara sådär snygg som bara du kan :)
Det kan ju vara väldigt mysigt att ligga framför brasan i stugan och killa Livia på magen. Skulle jag göra om jag var du!
Fjällen får nog vänta några år för oss. Jag har ju liksom inte bara två barn att hålla reda på. Du kan ju tänka dig hur mr latino klarar sig i backen. Om han över huvud taget klarar sig igenom liften.
:-)
Va, Karin - åker man inte skidor i Mexico City?
Och Maria - tack för både komplimang och tips, med solbrillorna på syns inte mina trötthetsringar under ögonen. Vips blev man läcker i sin öronlappsmössa!
Skicka en kommentar