Himmel och helvete - och uppstyrningen däremellan

Just nu går hela min tillvaro på knapp styrfart. Segt som sirap. Sömnbristen - som beror av lika delar Livia och Det Ryggonda - tar knäcken på mig. För varje dag blir jag tröttare och tröttare. En allt rugguggligare varelse stirrar mot mig i spegeln varje morgon. Men eftersom det är vår så ska man vara ute i solen och njuuta av årstiden och kvittra "Åh, ja det är så kul att vara hemma med bebis" (Torka snor, torka matkladd, torka kräk, torka bajs - verkligen en höjdare!)

Så är det vissa dagar. Sen så finns de där stunderna när man glömmer bort och när allt bara är kul. När jag och mammorna hittade det coola fikastället på Djurgården till exempel - med solvarmt trädäck, god latte och vajande palmer(!) i blickfånget. Och diskret personal. Så diskret att det var svårt att få beställa till en början, men när vi väl fått den dyra latten så höll de sig stilenligt undan.

Förövrigt handlar mitt sömniga liv mycket om att hålla reda på Personalen. Köket är fortfarande ett katastrofområde. Hantverkarna springer i dörren i en strid ström. Eller inte alls. Och när de är där ska de styras upp - så att de inte håller på med sina Hantverkartricks (= bestämmer själva). Och sen så är det cateringen till dopet på lördag. Där har jag av ren tids- & orkbrist tvingats ge Personalen ganska lösa tyglar. Vi får se hur det går.

När väl dopet är överstökat, köket klart och Livias pappa pappaledig (snart!) så står portarna till himmelriket på glänt igen. Om jag bara finge sova.