fredag, mars 14, 2008

Livet tickar på - lyssna ...

Senaste veckan har ägnats åt nogsamt ömkande och pysslande med förkyld Lyckokyckling samt sedan mycket öppna-förskolan-besök med tillfrisknad liten näbbgroda. Idag är vi hemma och bara vilar.

Nästa vecka är sista veckan med mammagruppen, sedan börjar Livia, Nisse med pussen och the A&A Twins på dagis och Bummelis mamma börjar jobba ... En era är förbi. Visst ska vi försöka ses, men det kommer inte bli som det har varit, och det är ju alltid lite sorgligt.

Igår satt tre mammor uppkrupna på höga stolar på lunchhaket, med utsikt över barnen som snusade i vagnarna utanför fönstret. Vi kom att prata om livsöden. Någons faster som fick ett barn utan att vara gift - och adopterade bort det till barnets far och hans storsinta fästmö (!). Någons farmor som hade sin livskamrat inte i sin hela tiden närvarande man, utan i sin älskare - i 35 år. En skamlig släkthistoria om en förskjuten fosterdotter som kom att leva sitt liv som prostituerad. Det finns så många livsöden som snurrat, och såna som tickar alltjämt runtomkring oss; bara man upplåter sitt öra till den som vill berätta. Ni som har farmödrar, mormödrar, mammor - fråga ut dem (medan tid är). För det är oftast kvinnorna som för sådant här vidare, har jag märkt. Det är vi som är nyfikna, kanske öppnar ett samtal för ett förtroende ... Vi som lyssnar. Och vi som minns. Varje samtal kan vara lika fängslande som en spännande roman - jag lovar!

4 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Ja, du har så rätt. Så många öden, så många liv. Olika personer, tider och förutsättningar.
Egentligen skulle man skriva en bok...

Borsökna Östergård sa...

Jo, så är det nog...öden hit och dit som man inte tar sig tid att lyssna på.

Yogamamma sa...

Ja, det finns många historier därute. Och tänk alla som ännu inte berättats.
Romanstoft. Verkligen.
Och lycka till med "nya" livet!

Unknown sa...

Jag vill ju så gärna fråga mormor och morfar, för jag vet ju att det finns en "skandal" där, men vågar inte för de vet inte om att någon vet. Har man med det att göra? Får man lägga sig i? Samtidigt är det ju min släkt också, mina okända kusiner. Alla har okända kusiner, känner det som ibland.

Och det är ju så spännande!