tisdag, januari 29, 2008

Sur och dammig bortavaro

Jag är på ett fruktansvärt humör. Sömnbristen gör sitt. Plus att all tid gå åt till att hålla ställningarna gentemot det feta badrumsbyggdammet som smygande breder ut sig i våningen. Och så den krypande Livia mitt i allt - och snart ingen tvättmaskin i tre veckor framöver. Ni kanske hajar.

Så bloggandet får bli när dammet få, korta stunder ligger stilla här hemma, när Livia sitter lugnt och leker och när datorn inte hänger sig hela tiden.

Det kan bara bli bättre!

3 kommentarer:

Marieiskogen sa...

Hej!
Du! Det måste vara dåligt innan det kan bli bättre...
Säger alltid min gubbe när nåt är åt skogen. Lite tröst ligger det nog kanske i det?

Och hur bra kan det då inte bli när allt är superdåligt?

Bit ihop// M

Saltistjejen sa...

Å skickar en kram till dig!!!
jag vet att renoveringar kan vara ett helvete. Enligt vänner som är småbarnsföräldrar kan även småbarn ibland vara ett helvete.
Så två helveten kan ju helt klart bli lite för mycket...?!
Men du verkar ju hålla de positiva tänkarställningarna ändå! Håll uuuuut!!!!
Det var du som lärde mig "Tiden kommer!" Och det gör den. Och med den kommer även ett nytt fräscht badrum!! :-)

b a n d s t i g e n sa...

Stackars dig! Du vet att ni är välkomna ut i förorten och hälsa på... Vi kan åka ut till Drottningholm och promenera. Sååå förnämnt det låter... långt från byggdammet....