Lyckan har många ansikten

När Livia var ett par veckor gammal satt jag och Virvelvinden och pratade om henne.

Jag: "Undrar hur hon kommer bli - hon kanske kommer gilla djur ...?!"

Virvelvinden: "Jaaa ... hoppas bara att hon inte tvingar oss att skaffa katt. För då måste du flytta!" (allergi)

Nu har det gått en tid och Livias personlighet börjar utkristalliseras. Hon älskar djur. Stora som små. Tråkiga (typ fiskar) som roliga (typ katter). Men mest av allt älskar hon hundar. Alla raser, utan urskiljning; hett och passionerat - och högljutt. Det är "(V)off" med en stegrande/skenande volym när de visar sig - på gatan, i parken, på tv, i boken.

Idag var vi och handlade, bland annat speciella små svarta påsar att lägga äckelblöjor i. "Off!" hörs det från vagnen. Livia stirrar intensivt ner i varukorgen. "Off!". Och snäll som jag är låter jag henne sitta med paketet med hundbajspåsar ömt tryckt till kinden, hela vägen hem.