The show must go on

Vi har en amerikansk kryssningsturist hemma. Det är Livia. För att överhuvudtaget få i sig tillräcklig mängd mat kräver hon avancerad underhållning vid matbordet. Jag lackar ur. Hennes far däremot har en ängels (eller kanske en kryssningsvärds) tålamod och matar henne glatt samtidigt som han har färgglada metallmuggar uppträdda på öron och näsa, han sjunger och skramlar med nappar och ankor i nämnda muggar. Ibland sitter de med varsin bok uppslagen på huvudet också ... Och Livia äter. Så länge underhållningen pågår. I lönndom funderar jag och Virvelvinden på att flytta in en tv med video i köket och låta den roa henne. Om hon går på den lätta. Misstänker att vi inte får lika mycket dricks som pappa dock.

Dunkla dagar för Drönarklubben!

Blev det någonsin ljust idag? Jag måste ha missat den sekunden i såna fall. Men jag tycker det är mysigt!

Vi var på utflykt till A, L & C:s mysiga lägenhet i Långbroparken i Älvsjö (rätta mig om jag har fel, A!). Jag är måttligt terränggående, av födsel och ohejdad vana, så jag blev lite blöt på vägen. Men det gör inget! Man torkar ju.

Och medan dunklet blev till mörker satt vi och kurade i arbetsrummet hemma. Gick runt och tände lite lampor. Åt avocado (Livia), drack te (jag). Ingen enda TV-sekund än så länge idag. Duktiga Mamman! Som gillar hösten skarpt. Den är soft.

Statusrapport - FREDAG

Det går ganska bra i vårt lilla hemmaföretag:

• Husmor i skolmatsalen blidkad (vem kan skälla på någon med ledsna hundögon, som dessutom har en Lyckokyckling i famnen? Jag tror också Carolines azalea gjorde susen).
• Dagisvisningar avklarade (måste bara utröna huruvida det är en psykmottagning som huserar i lokalen brevid ett av dagisen - sedan kan vi finslipa kö-ordningen).
• Badumsskåpet lockar fortfarande med sin stora utmaning. Vi får ta det när Livia vaknat (utmattad efter dagisvisning) och ätit lunch. Hon får väl sitta och gaffla på golvet medan jag rensar och slänger. Kan alltid muta henne med en bomullstops att gnaga på.

DOCK: Streck i räkningen (för Livia): Hon kommer INTE få leka med min telefon något mer. Igår satt hon och fipplade med PIN-kodsfunktionen så pass att hon låste hela mobilen och jag behövde PUK-koden för att låsa upp eländet igen ... Tack, kundtjänsten på Tele2!

Så tyvärr - alla fans av Livias nydanande mobil-action-konströrelse (Camera Obscura) - inga fler bisarrfilmer skickade till fel personer. Vi får se vad hon hittar på härnäst istället.

Trevlig (hångel)helg till alla!

Veckans TO DO-list

Jag saknar nog arbetslivet lite (mycket). Kanske framför allt chefens praktiska TO DO-listor, som han oförtrutet mailade ut. Eftersom jag är min egen (och Livias) chef nu så får jag skriva listorna själv.

TO DO-lista, vecka "?" (i alla fall slutet på oktober):

• Gå på dagisvisning - torsdag & fredag. (Kom ihåg: Ställ intelligenta och intresserade/intressanta frågor så att de minns oss, och Livia därmed kanske kan komma före i kön.)
• Kl. 14, torsdag: Gå till Virvelvindens skola och "göra en pudel" i matsalen. Husmor är rasande på oss som ordnade klassfesten igår. Någon hade tydligen använt pentryt. Och skurit upp en ananas!!! (Kom i håg: Inta krypande, ursäktande hållning. Ta med blomma.)
• Städa badrumsskåpet. Innehåller 2 kubikmeter av lämningar från fem års hudvårdsproduktshamstrande. Borde få en feng shuist att rulla bak ögonen i ögonhålorna. Det vill vi inte vara med om. (Kom i håg: Slängslängsläng!)
• Fredag, kl .17 - gå på en timmes himmelsk fotvård. (Kom i håg: Läs så många skvallertidningar du hinner, svara enstavigt på fotvårdarens babbel, inta ursäktande och lögnaktig hållning: "Jo, jag har visst smörjt in hälarna varje dag sen sist!?")
• Helgen: vrålhångla med J - i varje tänkbart läge. (Kom ihåg: Snart är det vardag igen.)

Brain meltdown

I kväll ska Virvelvindens klass ha en liten fest (med FN-tema) och eftersom jag är en av klassföräldrarna så är det en del förberedelser att fixa med. Så jag skrev en kom-i-håg-lista:

Köp & ta med:
Tejp
Pennor t tipspromenaden
Bröd
Smör
Tomater
Mozzarella
Basilika

Ta med:
Vinstboken med band runt (+ påse)
Hushållspapper
Virvelvindens "Italienkläder": Kavaj, rosa t-shirt, solglasögon
CD-spelare
Skivor: Eros, Kibariye, Euroschlager?

Skriv ut & ta med:
Tipspromenadlappar, fyll-i-lappar + facit + kom-i-håg-listan

För sjutton - det är riktigt illa om man skriver upp kom-i-håg-listan på själva kom-ihåg-listan! Det är ganska oroväckande att jag anförtros uppdraget att ordna delar av en fest. Hur ska detta sluta!?

Mitt spännande Hollywoodliv

Haha - jag har nog sett för många action- och terroristspäckade filmer på sistone ... Gick och plockade upp posten i tamburen och hittade ett mycket mystiskt paket. Lite knöligt och med Hong Kong-frimärken. Ingen tydbar avsändare. En bomb! tänkte jag. Eller mjältbrand! Varför just till mig?

När jag vidtagit försiktighetsåtgärden att sätta ner babyn på golvet först, öppnade jag och fann till min stora förvåning: min högst beställda vara från eBay - min lattehållare!

(För er som inte vet vad det är: en drickahållare till barnvagnen.)

I dag är människan gladare

Man är inte mer än människa. Och ibland lyser de mindre smickrande sidorna fram - som i mitt kryptiska inlägg igår, färgat av ful, gröngul avundsjuka och ett stänk bitterhet. Det är inte min stil att radera inlägg i efterhand, men jag har god lust.

Idag är en annan dag - för att nästan-citera den missförstådde schlagerkungen Christer Björkman - och allt känns lättare. I like Tuesdays! Mammapromenad. Vi har funderat på att träffas inomhus och låta kiddisarna lattja på golvet och lära känna varandra mer fysiskt - men än så länge framhärdar vi med våra promenader. God motion och mycket mammaprat, även om barnen oftare och oftare hänger ut från vagnarna åt olika håll och vrålar av leda. Förmodar att vi snart når en skärningspunkt då promenaderna är ett minne blott.

Livia lever livet övervägande lycklig - just nu med hjälp av sina nya maraccas. Det är klart man blir glad när man har så snygga grejer att jobba med (se bild).

Jag gillar rekord: Jag har förmodligen Stockholms sämsta mobilkamera. Borde använda de andra, riktiga kamerorna istället.

Mental allergi

Kan hon bara lägga ner?

Utan vidare kommentar.

En fotograf är född ... och en livslång oro för otillbörlig exponering

Hennes käraste leksak är min mobil. Ibland får hon hålla på och greja med den relativt oövervakad. Det har medfört att jag fått kontakt med gamla arbetskompisar (som Livia råkat ringa upp) och att vagt bekanta fått obskyra, gutturalt stavade SMS. Dagens nyhet är att hon hittat kamerafunktionen. Se hennes första bild här brevid. Helt OK komposition och ljus-tänk för att vara 11 månader, tycker jag.

Efter att hon tagit den bilden råkade hon dessutom skicka iväg en 1,5 minuter lång video på mina fötter i rosa tofflor - till familjens advokat ... Kan bli farligt det här.

Uppåttjack

Med en snorig Lyckokyckling i knät hamnade jag i TV-soffan (hoppsan!). TCM visade Anchors Aweigh (Säg det med en sång). Hur hade jag kunnat glömma att jag älskar såna filmer? Gene Kelly i full prakt hoppsandes omkring i en vackert kolorerad Hollywood-värld, då och då utbristande i spontana sång- och dansnummer. Har jag undertryckt en väldigt viktig del av mig själv när jag förnekat den kärleken? Måste genast ta itu med detta identitetsproblem genom att frossa i filmer som Singing in the Rain, Mary Poppins, Wizard of Oz. Icke att förglömma svensk films högvattenmärken: filmerna med Sickan Carlsson och Hasse Ekman (mon amour) - där en av favoriterna är Sjunde Himlen.

Hasse - hade jag varit 60 år äldre (och du inte död) ... då du!

Nätdimman skingras

... och en ljusglimt syns vid den virtuella horisonten! Jag har hittat något att göra på Internet: ebay. Jag TROR faktiskt inte att jag kommer handla så mycket - men jag kan sitta länge och klicka mig fram bland förunderliga varor som finns att få hemskeppade ... Trädgårdsdvärgar, maskeradkostymer för bebisar, konstgjorda rosenbuskar, peruker till hundar, böcker om allt och lite till. Konsumtions- och populärkulturbrus när det är som bäst!

Skillnader i fascinationen över dörrar på glänt

Det fanns en tid i mitt liv då jag hade intrikata internationella kontakter. Det var i sanning en uppgiven och frustrerad tid - eftersom den jag egentligen ville ha inte var tillgänglig då. Så jag försåg mig med några tröstpris; tröstpris som jag länge höll kvar kontakten med - för under lång tid visste jag inte hur mitt liv skulle gestalta sig ens veckan efter. Då var dessa kontakter - dessa dörrar på glänt - livsviktiga för mig. Som möjligheter till omedelbar bekräftelse. Som löften om att livet kanske kunde fortsätta någon annanstans, i värsta fall ... Nu är ju allt annorlunda. Men ett av tröstprisen - Geschäftsführern - hörde precis av sig och vill bjuda på invigningsparty då hans företag ska öppna ett Sverigekontor. I samma stund som jag får hans SMS så vet jag att jag inte kommer gå på den festen. Jag har givetvis inget behov av den dörren längre. Visste inte att han hade lämnat den på glänt. Härmed stänger jag den för gott. Jag vet utan tvekan att jag har mitt liv med J nu.

Livias liv går just nu väldigt mycket ut på att hålla koll på när dörrar till spännande ställen lämnas på glänt - kylskåpet, skafferiet, badrummet, Virvelvindens rum, gästtoaletten ... Om hon hinner dit på sina trinda små ben så är himmelriket nära. Ibland låtsas vi glömma att stänga en dörr, låter henne pinna in i skafferiet och sitta där på golvet och bara vara lycklig. Hennes fascination över halvöppna dörrar är helt klart mer sund än min var förut.

Nättrött

Jag har försatts i ett märkligt tillstånd; aldrig tidigare upplevt på mina breddgrader ... Internetapati. Jag läser min mail (på alla mina fyra olika adresser) och kollar mina favoritbloggar - men sen tar det stopp. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med Internet sen. Det är tomt i skallen. Jag hoppas det går över, innerligt.

Höstlunk

Den är rätt soft, denna allt mörkare och murrigare raksträcka mot julen ... höstlunken. Ett löst hållet schema styr min och Livias tillvaro - måndag: ensampromenad runt Djurgården med "Knattetimmen" i öronen (mammas). Tisdag: mammakompisträff. Onsdag (varannan): babysång på biblioteket. Torsdag och fredag öppna för spontaniteter. Riktigt bra dagar så lyser solen på alla orangea träd, luften är hög, klar och kall och man kan inte annat än njuta. Om det regnar kan man stanna inne, utan att skämmas för det (man kan ju alltid ljuga för pappan och SÄGA att man har varit ute på promenad oavsett ruskväder). Då tänder vi ljus, dricker kaffe (mamman) och myser genom att till exempel dra ner alla fjärrkontrollerna på golvet (Livia).

När vi är hemma skrotar Livia runt på golvet och lurpassar på att kylskåp, skafferidörr eller badrumsdörr öppnas ... Hon pratar och skämtar rätt mycket just nu. Hon går mig på nerverna ibland och vi skäller på varann. Men vi blir sams igen. Jätttesams. Och som hon äter!

Den här hösten är min och Livias och aldrig kommer den åter.

Lyckokycklingens favoritmat:

Lammfärs (kokstekt)

Mos kokat på lika delar potatis och sötpotatis. Hackad vitlök samt saltfri buljong (hälsokosten) i kokspadet. (Spadet hälls av och rotsakerna grovmosas med grädde och en skvätt rapsolja + lammfärsen.)

Dagen D

Vi var ju i Normandie, och då givetvis på en av landstigningsstränderna - Omaha Beach. Promenerade runt, begrundade historien, människors öden. Lågmälda. Respektfulla. Det är en mäktig syn: Den amerikanska kyrkogården med sina 9000 vita marmorkors i snörräta rader. Men det som grep mig starkast var ett kors i utkanten. Jag vet inte vem som ligger där men eftersom hans kors står ute i hörnet - mot den vitputsade villan och grönskan runtomkring, det vanliga livet - föreföll det mig som om han nästan klarade sig. Och det är ju jättesorgligt.

Hemma hos oss är det Dagen D på ett betydligt lättsammare sätt; i kväll ska Virvelvinden och jag äntligen får gå på Idol-inspelning på TV4. Som han längtar - det härligt att se. Livfullt.

Stort och smått. Glädje och sorg. Det är ju så det är.

Nyrest

Himla trevlig resa. Sjyssta hotell, god mat, goda drycker, mys med nya släkten. Faktiskt trevliga infödingar(!). Livia sov i sin vagn alla middagar(!). Två under på raken.

Några aha-upplevelser:

• Bayeuxtapeten var oväntat underhållande – inte bara värd att se för att den är 1000 år gammal. Imponerande samtidigt som burlesk. Jag fnissade alla 68 metrarna.
• Alla vackra hus. Runt en krök utanför Creully dök det plötsligt upp, huset vi ska bo i när vi blir äldre. I detta liv eller nästa.
• Måste komma ihåg att sluta beställa in maträtter vars ingredienser jag inte kan översätta. I detta fall var det Andouillette jag föll på. Smakade rentutsagt helvete.
  

På hemresan fick SAS så många minuspoäng att jag snart bojkottar dem också (Ryanair är bannlysta sedan förut). Planet överbokat. De uppmanade två personer att byta till senare plan (= nästa dag i detta fall). Tiden gick. Vi fick inte boarda. Jag började känna mig gisslantagen, med en alltmer övertrött (= skrikande) Livia i famnen. Till slut anmäler sig ett killgäng som frivilliga att bli akterseglade. Men de är fyra stycken och SAS’ "erbjudande" gäller bara de två platser som är överbokade … Nya förhandlingar. Killgänget (TACK, hjältar!) offrar sig och två av dem stannar kvar. Funderar på om SAS överbokningar/utpressning/kvarhållande kan falla under ”olaga frihetsberövande”? Någon jurist som vet?