Dagen D

Vi var ju i Normandie, och då givetvis på en av landstigningsstränderna - Omaha Beach. Promenerade runt, begrundade historien, människors öden. Lågmälda. Respektfulla. Det är en mäktig syn: Den amerikanska kyrkogården med sina 9000 vita marmorkors i snörräta rader. Men det som grep mig starkast var ett kors i utkanten. Jag vet inte vem som ligger där men eftersom hans kors står ute i hörnet - mot den vitputsade villan och grönskan runtomkring, det vanliga livet - föreföll det mig som om han nästan klarade sig. Och det är ju jättesorgligt.

Hemma hos oss är det Dagen D på ett betydligt lättsammare sätt; i kväll ska Virvelvinden och jag äntligen får gå på Idol-inspelning på TV4. Som han längtar - det härligt att se. Livfullt.

Stort och smått. Glädje och sorg. Det är ju så det är.