fredag, november 02, 2007

Nä, vänta nu ... Vem är den där tanten?

En oroande insikt har skrapat mig på axeln ett par veckor nu ... Den där lilla bulliga magen som vägrar försvinna trots bra magmuskler och viktnedgång i övrigt ... skrap, skrap. Plötsligt en dag känner jag att jag måste dricka mitt kaffe i en kopp i stället för det sedvanliga stora glaset ... skrap, skrap. Jag blir ofta så arg på folk på stan (som står i vägen, spottar på trottoaren eller bara är allmänt slappa) att jag har lust att bita dem, eller säga något riktigt mördande ... skrap, skrap.

Rackarns bananer - har jag blivit TANT!? När hände det? Är det oåterkalleligt? Kan jag mota bort det med hiphopmusik och kortkorta kjolar? Eller ska jag helt enkelt ta och bli kompis med henne, den där tanten - och försöka uppfostra & fiffa henne lite, så hon blir en trevlig och snygg tant och jag inte behöver skämmas för henne ...?

3 kommentarer:

Yogamamma sa...

Klart du ska välkomna tanten i dig!! Hon finns ju där precis lika mycket som de andra delarna (partypinglan, supermamman, sexiga frun, omtänksamma vännen och vad de nu kan tänkas heta)

Och den där magen, ja den får vi väl dras med. Så är det nog bara.

Anonym sa...

Jag tror absolut att man kan mota bort tanten, men man riskerar att bli patetisk på köpet...Jag ligger i gränslandet (jag HOPPAS att jag inte har överstigit gränsen än).

Tänk vad lustigt hjärnan kan arbeta. Jag satt nyligen i min soffa och tittade på Idol. Tänkte genast på dig, och då, helt plötsligt slår det mig vad LOML står för. Jag är inte bara tant, jag är en korkad tant!

Saltistjejen sa...

Heja tanten! Jag tror inte det är någon fara att bli tant. Bara man vlir en härlig tant!!! :-) Och inge bitter, sur och gnatig gnällkärring. Heja dig AM!! :-)